Dag: 14 augusti, 2016

Imorgon börjar skolan och jag har ångest över att det drar igång igen. Ångest över stressen på morgonen eftersom vi nu alla har olika tider att passa, stressen över hur logistiken med möten, kunder, fotbollsträningar, matcher och annat ska gå ihop. Och min träning. Och läxorna! Läxorna får vi absolut inte missa. Och så det där med att planera och handla mat. Och så laga maten också.
Och mitt i allt det här ska vi hinna få alla, inklusive mig själv, i säng i tid. Att gå och jobba är a piece of cake, det är allt det där andra – den där vardagslogistiken – som ger mig ångest. Men mest av allt har jag ångest över om Mio ska bli dålig igen. Hoppas så innerligt att han får en frisk höst. Orkar inte en mörk höst i soffan…
Håll dig frisk min fina unge ♥Hur är det med er? Får ni också en förfärlig  vardagspusselångest?

Vi funderade på det här med Veronica Maggio och om hur hon kan stå på scenen och ha minimalt med kläder på sig och ändå inte vara i närheten av att kännas som ett sexobjekt. Hur kan det komma sig? För många andra hade, med de kläderna, sett ut som just sexobjekt. Varför ser hon bara härlig och… gullig ut? Vi konstaterade att vi tror att det beror på att hon:

1. Inte känns så överstylad i håret
2. Inte är så sminkad
3. Är så väldigt naturlig och icke-porrig i sitt kroppsspråk
4. Är så icke-porrig i sitt ansiktsuttryck
5. Är så naturlig och jordnära i sitt sätt

Eller? Håller ni med? Vad beror det på tror ni?

– “Åh, är det inte en liten bebismage som skymtar där?” så fort den pinnsmala bloggerskan har ätit en macka och magen inte går inåt. Fy vad det är elakt sagt. Jag gissar att man bara gör det för att vara elak..?
– “Oj, vad trött du ser ut!” när man kommer till jobbet. Samma sak där, det är väl också bara för att vara lite störig eller? För det finns väl ingen som kan tycka att det finns nåt hjärtligt i det?
– “Försök att inte tänka på det. Hitta på nåt kul istället…” när någon är ledsen över något som har hänt. Jag förstår att det här är väl menat, men det är lite som att inte vilja ta till sig att den andra är ledsen. Jag skulle känna mig bortviftad.
– “Det går över. Tänk på XXX som har det ännu värre, var glad att det ändå inte är värre än så här”. Samma sak här… det är lite som att vifta bort någon annans ledsenhet. Sorg går inte att mäta eller jämföra med någon annans. Det finns alltid någon annan som har det värre men det spelar ju ingen roll, man kan vara förkrossad ändå.
– “Ta inte ut nåt i förskott så att du blir besviken.” Varför inte? Det enda som kan hända är att jag har varit glad i onödan. Ta ut allt du bara kan i förskott, tycker jag. Förutom sånt som kan få konsekvenser förstås.
– “Skyll dig själv” eller “Det är självförvållat!” Finns det nåt mer korkat att säga? Det kan visst det vara synd om nån som är bakis. Även om hen själv valde att dricka kvällen innan. Annars kan man ju dra det hur långt som helst: “Det är självförvållat att du inte får sova, det är ju du själv som har valt att skaffa barn”. Eller nåt. Dumt. Och säger mer om den som säger det än om den som är bakis, eller har skaffat barn.
– “Vad var det jag sa?” Helt ärligt… vad är det för liten människa som säger så? Säger ens någon så? På riktigt? Skulle någon säga så till mig så skulle jag inte ens bemöda mig med att bemöta det.
Vad tycker ni? Finns det fler saker man inte borde säga?

1. Jag kommer gå på fler Maggio-konserter. Definitivt!
2. Jag ska gå på fler konserter generellt. Det är så energigivande. Och musikaler. Älskar musikaler.
3. Jag måste åka iväg på fler såna här små getaways och bo på härligt hotell.
4. Jag måste ha mer tid med Maria. Och med Lily, som vi Facetimeade med i morse. Vill så gärna att Mio och Alvin, som är lika bebissjuka som jag, ska få träffa henne. Det ska vi få till ♥
5. Ödmjukhet, sårbarhet och äkthet – ju mer av det som folk har, desto mer gillar man de. Det är fint!

Vilket dygn vi har haft! Mer sånt här tack. Det har varit magiskt på alla sätt. Jag älskar Veronica Maggio, och kom på igår vad det är som är så där magiskt. Förutom att hon har bra röst och hög igenkänning i sina låttexter så har hon en närvaro, sårbarhet och äkthet som är helt otrolig. Det här är andra Maggio-konserten som jag och Maria går på, och jag tror inte att det är sista.
Vi kom till ett sommarhett Stockholm och gick direkt ut på stan. Sen började vi kvällen med ett glas bubbel i hotellbaren, och satt och pratade om att vi borde göra sånt här oftare. Bara åka iväg utan att det ska behöva vara en stor grej. Att komma iväg så här och slippa bebisnätter (Maria) och blodsockernätter (jag) och bara hänga i en hotellbar är himmelrike. Fast det är viktigt att det är med en person som man har roligt med, kan prata högt och lågt med och som ger energi. En bra vän helt enkelt. För det är inte själva resan i sig som är himmelrike… det är det där andra ♥Vi kom fram till Stockholm stadion (vilket ställe att ha konsert på. Wow!) och gick in i bardelen. Istället för att köa så gick vi med bestämda steg längst fram i den långa kön och bara gick in. Går man med resoluta steg så är det ingen där bak som vågar säga “App, app, app… ni trängde er”. Men förlåt oss ändå, men vi är för gamla för att orka stå och vänta.Vi gjorde samma sak när vi skulle fram och beställa. De köerna var milslånga och det kändes som att enda alternativet var att bara gå längst fram. Tror att de bakom oss knorrade lite, men jag tänkte att jag säger “Äh men det är lugnt, jag jobbar här”, och le. Om de skulle säga nåt. Veronica kom upp på scenen prick 21,00 (enligt schemat). Respekt!Hon bjussade på en magisk konsert under 2,5 timme med perfekt ordning på låtarna. Och så den där närvaron och äktheten. Ja man ni hör att jag älskar henne va?Hon är liksom tacksam för att vi (ja inte bara jag och Maria) är där. Och jag tror att det är tricket för att folk ska få den där lilla extra känslan för en – och då menar jag oavsett vilket område man är framgånsrik inom: Ödmjukheten och sårbarheten. Man älskar ju det.Eva Dahlgren kom upp på scen. Så stort och så fint. Någon sa att det var 22,000 människor där. Jag är inte säker, men jag och Maria var där i alla fall. Och Sofia Wistam. Det är i alla fall tre stycken.Kan ni föreställa er hur det lät när självaste Håkan Hellström kom upp på scenen? (Kolla videon nedan annars) Galet! Och att det skedde samma dag som hans egna biljetter släpptes och direkt tog slut, kändes extra stort för en sån som jag som gillar honom men inte älskar honom. Man vill ju ha sånt man inte kan få tag i.Det var både en glad, fartfylld, lugn, vemodig, härlig konsert. Alla känslor rymdes i de här dryga två timmarna.När Håkan kom in hoppas jag att känsliga personer hade öronproppar. Jag är inget äkta Håkan-fan på det sättet som många andra, men älskar hans dinglande och lite lätt förvirrade kroppsspråk. Och hans ödmjukhet. Ja men ni hör ju, ödmjukhet är the shit. Och ju större man är – desto viktigare.
https://youtu.be/qx30NArB_Tc
Och så sjöng de förstås sin låt.
https://youtu.be/nK6JVdU0w8s
Ja alltså den här kvällen var magisk! Och det jag tar med mig är: