Dag: 16 augusti, 2016

Jag har sagt det innan men vill gärna poängtera det igen: Bästa sättet att bli framgångsrik på är att fråga, fråga, fråga. Det är det jag sysslar med som mest när jag är på såna här events och har äran att träffa så smarta människor. Ibland är det en liten sägning, en detalj – som leder till nåt annat, som plötsligt kan leda till nåt fantastiskt. Och det hände idag. Vi pratade med Liselott Lading (bland många andra) från Resultify och jag ställde några frågor och bad om några tips. Och sen kom vi, tack vare nåt som hon hade slängt ur sig i förbifarten, på världens bästa idé för PR with an Edge. Som vanligt när jag kommer på nåt nytt vill jag bara stänga in mig och grotta ner mig en dag eller två och paketera det.
Men tillbaka till tipset då som alltså är: Var ödmjuk – det är inget självändamål att “kunna allt” – och fråga, fråga, fråga!
När man har så många smarta människor omkring sig ska man ta chansen att fråga.
 

Vi blir väldigt inspirerade här på The Conference och här är några av mina tankar utifrån det vi har lyssnat på och sett idag.

• Det är helt otroligt hur vi väljer att se vår sanning enbart från ett håll. Det inledde Tricia Wang dagen med att prata om. Det fick mig att tänka på vad Sanna Lundell sa i Värvet; något om att vi har väl ingen aning om hur extremister egentligen tänker. Utifrån dem. Tänkvärt!

• Endast 7% av dina vänner ser dina Facebook-inlägg medan 98% öppnar ett sms. Det säger lite om kommunikationen och vart den (kanske?) är på väg. Relevant kommunikation i mer passande kontext. Det vill säga kommunikation som inte görs bland allt annat “oväsen” utan mer one-to-one via chatappar och liknande. Vad betyder det för oss på PR with an Edge? Jag har mina idéer… som jag ska berätta mer om sen…
• Vad man än tror så är man otroligt fördomsfull. Jag och Anni, som ändå anser oss vara rätt fina och fördomsfria människor, försöker hitta icke-svenskar att intervjua till podden, och i 9 fall av 10 har vi fel när vi tycker oss kunna se att den där personen har minsann en amerikansk stil. Eller liknande.

Men vi har det bra…
… vi lyssnar, pratar, äter och intervjuar coola människor.

• Alvin lämnad på skolan – check
• Bruno lämnad hos Jonas – check
• Alla papper från skolan signerade och lämnade till Jonas – check
• Ryggsäck med barnens kläder till imorgon lämnade hos Jonas – check

Nu är det bara tre saker kvar:

• skriva klart en grej nu innan 9 (till en kund)
• köpa batterier till mickarna (man vet aldrig)
• ringa diabetesmottagningen

Sitter i bilen och skriver klart och lyssnar på Sanna Lundell i Värvet. Sen köööör vi 🙂

Det var en underbar kväll igår. Den började visserligen lite i panik när vi alla kom hem. Alvin bröt ihop totalt och tycker att livet är så otroligt orättvist. Han ska lägga sig klockan 20 och Mio kl 21. Nu börjar de nya rutinerna och jag är rätt sträng med att, framförallt Alvin, kommer i säng i tid. Han behöver nämligen jättemycket sömn. Och det där med att han ska lägga sig 20 är inget problem i sig, men att Mio lägger sig senare är fruktansvärt i hans lilla värld. Hela hans radar var inställd på Mio och vad han skulle få göra, snarare än på att känna efter om han var trött eller inte. (Barn..!) Och Mio är ju äldre så det är bara att acceptera att livet inte alltid är rättvist, och gilla läget… försökte vi förklara när Jonas lämnade honom här efter fotbollen.
Men det fina efter såna här jätteledsna utbrott är att det blir så lugnt och mysigt efteråt. Jag och Alvin hade världens mysigaste pratstund i sängen där han fick berätta vem han satt bredvid i klassen, hur hans tröja hade varit för varm, att han nu (som tredjeklassare) själv får välja om han vill vara ute eller inne på fritids. Och så vidare.
Och sen när han hade somnat så hade jag och Mio samma slags pratstund. Han förklarade för mig att alla hans kompisar lägger sig kl 22 och att det känns konstigt att han då lägger sig 21 (Jag tänker att jag vill göra allt för att han ska hålla sig frisk så länge som möjligt, och det enda jag känner att vi kan påverka är sömn och vatten. Det hjälper säkert inte, men för lite sömn är i alla fall dåligt – det vet man ju). Men jag vet inte, han kanske borde få lägga sig lite senare. Hur som helst – sen berättade han om den nya klassen och alla nya kompisarna. Det kommer bli jättebra på den nya skolan, men jag vill gärna dit och titta hur det ser ut. Det känns jättekonstigt att han är nånstans där jag inte har nån aning om hur det ser ut…
Men nu – väcka barnen och gå igenom alla morgonbestyr. Sen ska jag och Anni till The Conference och podda. Och ikväll blir det lite vin på vårt kontor innan vi alla går till Boule bar och den officiella The Conference-festen – The Party. Vem som helst kan gå dit. Här kan ni läsa lite mer om den.
Det blir bättre när du förlikar dig med att livet inte alltid är rättvist ♥