Om att boosta sig själv istället för att trycka ner

I lördags när jag körde till Stockholm, och framför allt i söndags när jag körde hem, så hade jag så otroligt ont i knäet. De sista milen mådde jag nästan illa av smärta. Och det lustiga är att det bara gjorde ont när jag hade benet i den vinkeln som man har när man sitter ner och kör bil. När jag gick, eller till och med hoppade, kändes det ingenting. Hur som helst, sen har jag inte känt av det, eftersom jag inte har suttit ner så stilla som man gör i en bil med foten på gaspedalen. Förrän igår morse. Då vaknade jag med en ganska stark smärta. Hade förmodligen legat med benet böjt eller nåt.
I morse skulle jag ju på Sh'bam, men när jag kom fram var det inställt. Sååå himla trist. Jag har ju saknat det jättemycket. Men jag tog mig istället till SATS och körde mitt benpass. Knäböj går bra och marklyft går bra men jag vågar inte köra benpress och utfallssteg för då känns det lite i knäet. Och jag vill inte få nån grej som ska hålla på i månader. Hjälp! Tänk om jag redan har det.
Hur som helst, det var först lite jobbigt när jag inte vågade köra på och verkligen trötta ut benen, styrkemässigt, idag. Det sitter alltid en liten elak figur på ena axeln som försöker trycka ner, men den får nästan aldrig komma till tals. Men så kom jag på att jag har ju inte bråttom nånstans. Det gör inget om jag inte blir starkare och starkare för varje månad som går. Det är ju okej att stå kvar på samma plats ett tag och bara underhålla också. Ja det måste det ju vara om man har ont, men jag känner verkligen att det är en okej känsla. Jag har inte bråttom nånstans och är helt fine med att stå kvar på den här platån ett tag om det är nödvändigt. Jag har förlikat mig med det och har helt andra krav och förväntningar på nästa benpass.
Tro mig, jag vet allt om att ha höga krav på sig själv och på att känna sig misslyckad när man inte uppnår dem, men jag har till stor del jobbat bort det vilket är fantastiskt skönt. Det är bättre att försöka bli duktig på att boosta sig själv istället för att trycka ner.PS. På måndag ska jag ringa till en osteopat som jag har gått till tidigare. Hon får kolla på det. Jag vet att om jag går till vårdcentralen så kommer det ta flera månader innan jag får tid för röntgen. Och eftersom jag är rätt säker på att det är nåt i mjukdelarna så syns det ändå bara på magnetröntgen. Och dit är det ännu längre väntetid. Så jag kollar med osteopaten först.