Dag: 23 augusti, 2016

Det finns inget gott med diabetes

Jag brukar alltid försöka hitta nåt positivt i dåliga saker, men det finns verkligen ingenting positivt med diabetes typ 1. Hur sund livsstil man än väljer att ha så kan sjukdomen bara gå åt ett håll – utför. Ja det är så himla tragiskt, för det blir bara sämre med åren. Än så länge, nu när Mio faktiskt har varit frisk i övrigt, i flera månader, så håller sig diabetesen på en bra nivå. Men när han är soffliggandes månad efter månad så skjuter blodsockervärdena i höjden trots att vi ökar insulinet med sex (!) gånger.
Men hur som helst… det som ändå är bra är att det i alla fall finns hjälpmedel som förenklar nåt enormt! Och det har ju inte funkat tidigare på grund av extremt mycket eksem (hur mycket otur kan man ha egentligen?), men imorgon ska vi fira att Freestyle libren, tack vare skavsårsplåster under och med hjälp av en hel tejprulle, satt kvar och funkade hela 14-dagarsperioden utan eksem.
Både jag och Mio är överlyckliga över det här. Eftersom man tar blodsocker otaliga gånger både dag och natt så är det fantastiskt att slippa alla moment som man måste göra när man sticker i fingrarna. Och så får hans små fingrar vila lite. De är ju heeelt sönderstuckna ♥diabetes typ 1 hjälpmedel Nu är det bara den här som ska föras över den där lilla knappen på armen. Och den funkar till och med genom en jacka. Heaven!sensor freestyle libre

Kommentera (0)

Knep för att må bättre

Det finns knep att ta till för att må bra, om man inte riktigt gör det så att säga. Vissa dagar är bara jobbiga, eller rent av pestiga, och det är inte ens säkert att man vet vart det kommer ifrån. Och det värsta såna här dagar, i alla fall för mig, är att jag då mindre än någonsin vill göra de där typiska feelgood-grejerna som sägs vara bra. Men så vet jag ändå nånstans innerst inne att om jag bara gör det, ger det en timme till exempel, och bara gör, så känns det alltid lite bättre. Här är några av mina tips på vad man kan ta sig till när livet inte känns helt 100:

  • Gå och träna nånting, gärna hårt. Det räcker med 20 minuter, men se till att få dig ett rejält genomblås av kroppen, så lovar jag att det känns bättre. Det är inte bara känslan av att man har gjort nånting bra, utan det sker ju även en fysisk process i kroppen som gör att man blir gladare. Det här kan vara en av de svåraste grejerna att komma iväg på om man är lite nere, men bara gör det!
  • Bestäm fika-date med en kompis och be redan innan om att få stjäla hens tid under en timme eller två. Det vill säga tid där ni fokuserar på just dig. En annan gång kan ni byta roller, och det är rätt skönt att man redan från början har bestämt att det är okej att prata om sig själv. De flesta människor är glada över att få vara ett stöd och hjälpa när nån har det jobbigt. Och det här funkar även om man inte riktigt kan sätta ord på varifrån det dåliga måendet, eller ångesten, kommer från.
  • Gå ut och gå, utan nånting i öronen, och helt själv. Och medan du går där – försök fundera på vad det är som gnager. Ofta är det lättare att släppa det om man bara vet varför.
  • Stäng in dig och sätt på hög (sorglig?) musik. Bryt ihop lite.

Kontentan av det här är väl egentligen 1) fysisk rörelse och 2) att inte stänga inne sina känslor. För det är nog det värsta, tror jag, när man bara “leker” positiv och kör på liksom. Det är mycket bättre att öppna kranen lite då och då. Ju oftare desto bättre. Eller? Vad tror ni? Har ni andra knep? Det hade varit så värdefullt att få era tips.
När man har hund så får man automatiskt de där extra små utomhusstunderna som man, jag, inte hade fått annars. 

Kommentera (0)

5 korta svar om träning

När det kommer till kost, träning och hälsa så finns det sällan några enkla och entydiga svar, men om jag ändå ska försöka mig på att besvara följande frågor med bara en mening så hade jag svarat så här:
Vad är bästa sättet att gå ner i vikt? 
Att äta mindre än du gör idag.
Hur bygger man enklast större muskler?
Genom att variera styrketräningen och öka vikterna efter cirka åtta veckor.
Hur får man bättre hållning?
Genom att sitta mindre, samt träna baksidan – såsom rygg och baksidan av axlarna – när man är på gymmet. (Det var precis så att jag fick in allt det i en och samma mening)
Baksidan är bra att träna för hållningens skull.Hur blir man mindre kobent?
Genom att väcka rumpan och börja aktivera de musklerna.
Hur får man bättre kondition?
Genom att konditionsträna minst 3 gånger i veckan, och öka intensiteten på ett eller annat sätt efter hand.
Egentligen är det omöjligt att svara i endast en mening, för det beror så på vad man har för förutsättningar, men nu gjorde jag det ändå, och utgick ifrån en ganska vanlig person, utan skador och sjukdomar.
Det här är en bra övning för att aktivera rumpmusklerna:
https://youtu.be/8jM89f59ya0
 

Kommentera (0)

Panik – Vem kan rädda en extern hårddisk?

Hjälp! Vi tappade den externa hårddisken i golvet – och nu funkar den inte. Lampan lyser men vi får liksom ingen kontakt mellan den och datorn. Och vi har viktiga filer där. Bland annat en massa ljudspår från The Conference, där vi ju var förra veckan och sprang omkring som galningar och intervjuade en massa härliga människor.
Med flera. Filer alltså. Hjälp! Hur får vi igång den igen utan att lämna in den för 10,000: – som ryktet säger att det skulle kosta? Det är inte vår dag idag. Vi är i panik. Kind of…
Någon sa till Anni att om en IT-kunnig person öppnar kabinetten och kollar så att hårddisken sitter i adaptern, så kan man – om den gör det – testa att “mounta”den i typ Ubuntu för att sedan försöka läsa ut datan.
Och så här ser den ut. Visst finns det nån grym expert där ute som kan ta sig an den lilla älsklingen?

Kommentera (0)

All by ourselves?

Jag lämnade tillbaka apparaten igår. Så nu har vi ingenting att mäta med, och kommer alltså fortfarande inte få några tydliga svar, när Mio blir så där panikdålig igen. Det är sån himla otur att han inte har fått ett sånt där anfall där han bara skriker och kräks och blir inlagd. Det är första gången jag har önskat att det skulle komma. Men så kom det inte. Och nu är apparaten alltså tillbakalämnad. Och jag känner att vi är tillbaka på ruta 1. Nu är han ju bra så det finns liksom ingenting att ta tag i just nu, men efter de här sex åren så har jag tyvärr ingen större tillit till att någon drar igång nåt större projekt när han väl blir dålig igen. Men för varje dag som går och som är bra så laddar jag. Samlar energi.
Blir han dålig ska jag direkt tjata, tjata och tjata. Vi har ju redan gått igenom alla möjliga avdelningar, och med tanke på att han har tre diagnoser så är det många läkare inblandade. Men jag tror ändå att det krävs att någon sätter sig ner och tittar igenom allting, söker runt, letar samband… ja helt enkelt forskar lite. Och den typen av läkarvård har vi inte i Sverige. Vad man än tror så är det tyvärr så. Mycket är bra, men är man lite mellan stolarna, har flera diagnoser eller om man inte hamnar i “mallen” för vad som är de vanliga sjukdomarna så slutar det där. Men så kan det ju inte vara. Väl?
Snart är det dessutom dags för operation igen. Själva sensorn sitter ju kvar i huvudet. Hatar operationer.shunt i huvudet mio

Kommentera (0)

Bra-saker med vintern

Jag fasar redan för de kalla och mörka vintermorgnarna när det regnar i sidled här på Ön. Och jag är ute med Bruno. Brrr… Jag kliver nämligen rakt ur sängen, som det är nu, och hoppar i första bästa par sandaler och så ett par joggingbrallor och en jeansjacka. Det tar en sekund, och själv påklädningen sker på vägen. Men i vinter så kommer det – själva påklädningen – vara en hel process i sig. Puh. Ser inte direkt fram emot vintern. Men när har man nånsin gjort det som Malmöbo? Det enda vintern har att bjussa på här är blåst och mörker. Men nu är det slut på gnällandet här – tänkte istället komma på några fördelar med vintern:

  • Levande ljus – Åh vad det är mysigt med levande ljus när det är mörkt och kallt ute.
  • Raggsockar – Lever i raggsockar under vinterhalvåret. Så himla mysigt.
  • Lugn och ro! Jag har mycket mer ro i kroppen, och mindre spring i benen, när det är mörkt och kallt ute. Jag har svårt att koppla av när det är soligt ute, vilket innebär att somrarna har vääääldigt långa dagar för mig.
  • Julperioden! Jag är en riktig julnörd och älskar tiden innan jul. Vi brukar ofta ha pepparkaksbak och juliga kvällar här hemma och startar med det redan i slutet av november. Det har blivit lite förstört nu sen Mio fick diabetes dock. De dagar han är hög är det ingen hit att baka pepparkakor. Men den här perioden är ändå väldigt mysig.
  • Kläderna! Jag tycker ofta att det är mycket snyggare kläder på höstern och vintern än på sommaren.
  • Mer tid inomhus betyder ofta mer tid till läsning, mer tid till matlagning (som jag ju är rätt dålig på), mer tid i soffan (som jag aldrig sitter i på sommaren, om jag inte har besök här), mer tid till TV-tittande med barnen (som plötsligt har blivit en väldigt social grej i dessa enstörings-skärm-tider).

Ja men det finns ju många fördelar med vintern. Hör ni hur jag tar i nu? Så bara let it come! Jag är rustad. (Ska bara handla lite vinterkläder åt barnen, för där är de nämligen tomt).
I år skulle jag så gärna vilja åka skidor med barnen så att de inte tappar det. Alvin åkte första gången i Vemdalen när han var runt 4 år. Det var en rätt jobbig upplevelse för honom innan han knäckte plogningskoden. Han var inte tuffast i backen.Processed with VSCO with f2 presetMen desto nöjdare varje dag när skidskolan var slut.557809_10150641020781733_976250403_n
Processed with VSCO with f2 preset
 
 

Kommentera (0)

Ung och fri

Jag har varit uppe rätt mycket i natt och tagit blodsocker på Mio. Upp och ner, upp och ner. Och varje gång när jag la mig i sängen igen så satte jag på en podd. Vi jobbar ju med poddar, så jag försöker lyssna igenom alla möjliga, för att förstå mig på vad som gör att en bra podd är bra. Vad folk gillar liksom. Just nu lyssnar jag igenom ett par avsnitt av Flora och Frida – två unga tjejer som pratar mycket om sina egna känslor. Flora är Flora som bloggar på Metro.
Hur som helst – jag slås av hur skönt det låter att vara så där ung och fri, så att man bara strosar omkring (ja nu menar jag inte att de bara gör det, men när det inte jobbar) med vänner, sover över hos varandra, äter tillsammans, hänger en hel dag på en gräsmatta… ja men ni fattar. Det låter som himla härligt – jag älskar att ha den frihetskänslan – men så tänkte jag på min enorma vilja av att vara hemma nu efter förra veckan som var hektisk och två helger borta. Barnen! Det är barnen det handlar om. Visst är det skönt att hänga hemma, men det är det där ständiga dåliga samvetet när jag inte riktigt hinner med dem, plus att det ofta blir dubbelt upp när jag kommer hem som gör att jag får den där “nu-måste-jag vara-hemma-och-ta-det-lugnt-känslan”. När man är borta mycket får man liksom ta igen det man har missat när man kommer hem, så det blir dubbelt upp sen. Och allt blir inpressat och stressigt. Och det gör att den där frihetskänslan inte riktigt infinner sig.
Det finns några små saker i vardagen där den där frihetskänslan glimtar till:

  • När jag åker buss – jag gör aldrig det så när det väl händer känner jag mig lite fri.
  • När jag cyklar runt inne i stan – det är riktig lyx. Speciellt om det är sommar och jag cyklar planlöst. Men när händer det?
  • När jag är ensam hemma, utan barnen. Jag äter när jag vill, är ute ur lägenheten på 30 sekunder om jag bestämmer mig för att gå ut, jag sätter på hög musik om jag vill… ja ni förstår.

Eller kanske ännu hellre åka bak på nåns cykel. Det här är jag och min fina vän Johanna, för två år sen.

Kommentera (0)