Dag: 25 augusti, 2016

Personligt

Att vara lillebror till en sjuk storebror

Av Alexandra Bylund / 25 augusti 2016, 23:20

Det är verkligen inte lätt att vara lillebror till en storebror som är sjuk så mycket som Mio. Jag kommer ihåg en gång när vi åkte ambulans till Lund och Jonas fick möta upp mitt i natten så att Alvin fick hoppa av ambulansen och följa med honom istället. Gråtandes. Så klart. Vem hade inte blivit orolig när man blir väckt mitt i natten och måste åka ambulans? Och sen bli avdumpad. Fy vad det var hemskt. Mår dåligt bara jag tänker på det. Ja det har funnits många andra tillfällen där han också har blivit åsidosatt. Det är verkligen inte lätt att vara den som står bredvid heller, det förstår jag.
Och nu, de senaste veckorna när jag har varit borta mer än vanligt har han sagt att han saknar att vara med mig. Så den här veckan har vi bara myst och myst och myst på kvällarna. Och morgnarna.
Det var meningen att vi alla tre skulle gå till piren och kvällsbada idag, men så bad Mio om att vi skulle låta bli. Han är livrädd för att få ont i huvudet. Han tycker att han får det ibland när han badar och vill inte riskera att det sätter igång igen… Och Alvin anpassar sig som vanligt. “Okej, vi badar inte då”. Fast han har pratat om det hela eftermiddagen…
Men vi har det mysigt ändå.Vi går ut med Bruno tillsammans på morgonen innan skolan.Alvin är favvisen när det kommer till lek.Vi går ut med Bruno tillsammans på kvällen. Och klättrar i träd. Och sitter i träd.Vi går till en frisör på drop in-tid.Blir väldigt nöjd.Det är så himla mysigt att umgås med honom ♥ Och det bästa är att vi har hela helgen också. Förutom lite kalas och fotboll då förstås.
Mio? Han hänger med sina kompisar precis heeela tiden. Han är så lycklig över sitt nyvunna liv ♥

Kommentera (0)
Barnen

Neeeej, det funkade inteändå :(

Av Alexandra Bylund / 25 augusti 2016, 22:24

En dag fick den sitta, Freestyle libren, på andra armen – innan han fick panik av kliande och var tvungen att ta av den. Det var på den armen som han fick så mycket eksem från förra gången vi testade, så den verkar sparka bakut till och med av Compeed-plåstret. Så himla trist. Han kan ju inte ha den på samma arm hela tiden. Men jag tror att man kan sätta den precis var som helst. Allra bäst är tydligen på övre delen av rumpan/ i ryggslutet. Men där vill han inte ha den. Men på benet då? Kan man ha den på benet? För det går ju bra att köra fjärrkontrollen över byxorna. Nån som vet om man kan sätta en Freestyle libre vart som helst?

Kommentera (0)
Sociala medier

Råd från dietisten

Av Alexandra Bylund / 25 augusti 2016, 21:31

När Mio var liten var han allergisk mot allt. Ja alltså jag menar verkligen allt. Han åt 9 livsmedel. Det var det. Ja jag vet, det är helt osannolikt att han har haft den grejen med. Jag kommer ihåg när vi åkte på semester till Teneriffa. Vi hade en hel resväska fylld med fryst mat med till honom som skulle räcka hela veckan. På ett all inclusive-hotell. Det var omöjligt att äta annat än hemmalagat.
Hur som helst – eftersom det var ganska besvärligt så gick vi hos en dietist på sjukhuset. Vi förde matdagbok, och hon räknade ut och såg till att han fick i sig allt han skulle trots enformig kost.
Jag kommer särskilt ihåg fyra saker som hon sa:

  1. Det finns ingenting nyttigt med råa morötter! Allt det nyttiga kommer fram vid uppvärmning.
  2. Om man kokar grönsaker så försvinner nästintill alla nyttigheter. Därför ska man ångkoka.
  3. Det gör ingenting om man äter samma sak varje dag. Om man till exempel bara gillar en sorts grönsak – broccoli – så går det bra att äta den varje dag. Det viktiga är att man äter varierat under dagen, dvs. enligt typ kostcirkeln.
  4. Gurka, tomat och sallad räknas inte (som grönsaker) Det är bara vatten. Nästan.

Sen jag kom dit och insåg att hon inte ens räknade de grönsaker som vi hade kokat på vanligt sätt så ångkokar jag alltid. Man vill ju inte tvinga i barnen grönsaker som inte gör nån nytta.

Kommentera (0)
Personligt

När jag ber någon att lyssna…

Av Alexandra Bylund / 25 augusti 2016, 17:41

Det finns ett par saker som jag uppskattar om mina nära och kära inte gör när jag ber att de ska lyssna. Eller det gör man rätt sällan egentligen – ber att någon ska lyssna – men det ligger ju underförstått och borde vara självklart om någon frågar mig hur jag mår, hur det går, vad jag tycker, hur det funkar eller liknande. Och då finns det som sagt ett par saker som jag starkt ogillar att man gör:

  • Berättar om egna erfarenheter istället för att lyssna klart och ta in det jag säger.
  • Säga på nåt slags allsmäktigt bessserwisser-sätt att “ja men så blir det när man bla bla bla…”
  • Inte bemöter det jag just sa, utan nästan sitter och hoppar i väntan på sin tur att få prata. Ni vet när man kan se att den andra personen är mer upptagen av vad den själv snart ska säga, än att lyssna.
  • Kommer med förmaningar om hur jag nu borde göra.
  • Dömer

Jag älskar den här dikten (som tydligen är skriven av okänd författare), som på ett mycket bättre sätt än jag just gjorde, sätter orden på vad jag menar. Visst är den bra?

När jag ber dig lyssna på mig och du börjar ge mig råd så har du inte gjort det jag bad dig om.
När jag ber dig lyssna på mig och du börjar berätta för mig varför jag inte borde känna så, trampar du på mina känslor.
När jag ber dig lyssna på mig och du känner att du måste göra något för att lösa mina problem, har du svikit mig, hur konstigt det än kan verka. Lyssna!
Allt jag bad dig om var att du skulle lyssna inte prata eller göra – bara lyssna på mig. Och jag klarar mig själv. Jag är inte hjälplös. Kanske modfälld och bristfällig, men inte hjälplös. När du gör något för mig, som jag kan och behöver göra själv, så bidrar du till min ångest och svaghet. Men när du accepterar att jag känner vad jag känner, oavsett hur irrationellt det är, så kan jag sluta försöka övertyga dig och kan börja arbetet med att förstå vad som ligger bakom denna känsla. Och när det är klart, är svaren uppenbara och jag behöver inte längre några råd.

Och till mina vänner – det här var inte skrivet på förekommen anledning ♥
 

Kommentera (0)
Barnen

Ekologiskt eller inte?

Av Alexandra Bylund / 25 augusti 2016, 14:09

Hur gör ni med – väljer ni alltid ekologiskt och gör så bra val som möjligt oavsett priset? Jag såg det här klippet igår om att frukt ibland kan innehålla väldigt många gifter. Just när det kommer till frukt och grönsaker så försöker jag köpa ekologiskt så ofta det går. Ja det är dyrare, men vinsten är också väldigt stor. Med gift? Utan gift? Hade vi sett det utanpå hade det varit en enkel sak att välja.
Jag väljer dock inte bort livsmedel som inte finns som ekologiskt alternativ, och jag vet inte heller vilka livsmedel som är i största farozonen. Vet ni? Frukt till exempel, känns ju som en no-brainer. Ris likaså. Jag tycker att man kan se alla bekämpningsmedel som sprutas över fälten. Det känns liksom så tydligt. Men hur är det med andra livsmedel. Tell me! (Om det inte funkar att klicka på bilden – klicka här)ekologiskt
 

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Poddar – vad vill man veta?

Av Alexandra Bylund / 25 augusti 2016, 14:00

Jag och Anni ska prata om podcast som kanal. Vi ska köra nåt slags seminarie, här på Media Evolution city där vi sitter, i 20 minuter och bjussa på allt vi kan om poddar. Det kommer att vara 100 härliga människor som redan är väldigt digitalsmarta. Och som alltid när jag ska fundera ut hur jag ska sätta ihop det och hitta sånt som folk faktiskt vill veta, och inte redan vet, så blir jag till en början tom. Men det här vet väl alla, tänker jag. Alla vet vad en podd är – ska vi komma här och tala om att det är en finfin kanal? Att det är bra för företag att finnas med i poddar på ett eller annat sätt? Att det är en personlig kanal där lyssnare får komma mycket närmare avsändaren än i de flesta andra kanaler? Självklarheter. Är det det vi ska bjuda på?
Men så vet jag att när vi väl sätter oss och börjar rannsaka oss själva så kommer vi få till ett alldeles förträffligt talk, jag och Anni. Men det hade ändå varit fint att fråga er – Vad vill man veta om poddar? 

Kommentera (0)
Träning

Bästa sättet att få in träning i vardagen

Av Alexandra Bylund / 25 augusti 2016, 09:30

Det är svårt att få in träning i sin vardag, men jag skulle vilja säga att om man vill så kan man. Jag hade en period, när Mio var väldigt dålig under flera år och mestadels låg i soffan, som jag var frustrerad över att jag inte kunde träna. Jag ville liksom komma igång men tyckte att det var så svårt. Hemma liksom. Hur peppigt är det? Men det berodde mest på (ser jag nu i efterhand) okunskap. Jag visste inte hur jag skulle träna hemma för att lyckas nå resultat. Det kändes liksom meningslöst. Jag trodde att jag var tvungen att jogga för att få upp konditionen till exempel. Men som sagt – nu i efterhand så vet jag att det hade funkat!
Så jag vill uppmana er till att det går att få in träning i sin vardag, även om den är fullspäckad. Bara man vill. Och tipset är att istället för att gå all in lite då och då, och därmed försaka en massa andra aktiviteter som inte är hållbara i längden, boka in det i kalendern. Att liksom sätta sig på söndagen och bestämma sig för att onsdag morgon och lördag förmiddag ska jag träna den här veckan. Det måste in i kalendern och få sin egen plats och inte vara den där aktiviteten som får “platsen som blir över”. Det är ju nåt av det jobbigaste vi gör under veckan. Tränar. Så hur kan vi tro att vi kommer att gå om vi inte bokar in det? Det blir ofta nerprioriterat och framskjutet.
Sen handlar det också om att lära känna sig själv och acceptera hur man är. Jag gillar till exempel inte att träna direkt efter jobbet, och försöker i största möjliga mån att undvika det. Men ibland blir det så ändå, men då har jag tagit ett medvetet beslut om det och vet att det får bli så den här gången för att få till det.
Hur gör ni? Planerar ni, eller ger ni träningen “den plats som eventuellt blir över?”
Jag planerar gärna in tidiga helgmorgnar när det är lite tomt i gymmet. Ibland är det skönt. Och ibland är det lika skönt, eller mer kul, måndagkvällar när det är proppfullt. knäböj gym

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Gymma with an Edge

Av Alexandra Bylund / 25 augusti 2016, 07:59

Idag kör vi igång igen – vårt “Gymma with an Edge”, som alltså innebär att vi tränar tillsammans på arbetstid. Jag lovade mig själv, när jag jobbade som regionchef på Ving, att den dagen då jag startar företag så ska alla mina anställda jobba 80%. Varför? Jo för att jag såg att en heltidare och en 80-procentare presterade precis lika mycket. Vi hade ju väldigt tydliga, individuella säljmål – och det gjorde att det blev tydligt. Jag tror att det är så – att om man är på kontoret färre timmar så är man mer effektiv. Men nu har jag inte infört det där med 80%. Jag har det dock i bakhuvudet och tycker att om vi hinner med allt på den tiden så är det ingen som ska sitta kvar, och hitta på fler saker att göra, för att fylla upp sin tid. Plus att jag tänker att vi kan lyxa till med sånt som att träna på arbetstid. Så det är alltid okej. Att träna på arbetstid. Vi har alla kort på SATS och har haft en stående tid varje torsdag kl 11. Vi har gått en gång. Så nu kör vi ett nytt försök och ska köra torsdagar klockan 9 istället. Med start idag. Så himla kul!
Sist var nån gång tidigt i vintras. Men nu kör vi alltså igen. Amanda är på semester, så hon gör kullerbyttor på stranden istället.

Kommentera (0)