Det är verkligen inte lätt att vara lillebror till en storebror som är sjuk så mycket som Mio. Jag kommer ihåg en gång när vi åkte ambulans till Lund och Jonas fick möta upp mitt i natten så att Alvin fick hoppa av ambulansen och följa med honom istället. Gråtandes. Så klart. Vem hade inte blivit orolig när man blir väckt mitt i natten och måste åka ambulans? Och sen bli avdumpad. Fy vad det var hemskt. Mår dåligt bara jag tänker på det. Ja det har funnits många andra tillfällen där han också har blivit åsidosatt. Det är verkligen inte lätt att vara den som står bredvid heller, det förstår jag.
Och nu, de senaste veckorna när jag har varit borta mer än vanligt har han sagt att han saknar att vara med mig. Så den här veckan har vi bara myst och myst och myst på kvällarna. Och morgnarna.
Det var meningen att vi alla tre skulle gå till piren och kvällsbada idag, men så bad Mio om att vi skulle låta bli. Han är livrädd för att få ont i huvudet. Han tycker att han får det ibland när han badar och vill inte riskera att det sätter igång igen… Och Alvin anpassar sig som vanligt. “Okej, vi badar inte då”. Fast han har pratat om det hela eftermiddagen…
Men vi har det mysigt ändå.
Vi går ut med Bruno tillsammans på morgonen innan skolan.
Alvin är favvisen när det kommer till lek.
Vi går ut med Bruno tillsammans på kvällen. Och klättrar i träd. Och sitter i träd.
Vi går till en frisör på drop in-tid.Blir väldigt nöjd.
Det är så himla mysigt att umgås med honom ♥ Och det bästa är att vi har hela helgen också. Förutom lite kalas och fotboll då förstås.
Mio? Han hänger med sina kompisar precis heeela tiden. Han är så lycklig över sitt nyvunna liv ♥