Jag älskar sånt som inte är så “perfekt” utan tror mer på, och gillar skarpt, när man:
- … vågar skicka iväg ett sms trots att det är stor bokstav, eller nåt annat litet fel, mitt i en mening. (Jag är inte rädd för att folk ska tro att jag inte kan stava. Tror nån det så… jahapp!)
- … vågar släppa in nån fast det inte är nystädat hemma. (Man älskar väl att komma hem till folk som inte måste putsa “fasaden”)
- … vågar öppna dörren och till och med sticka och handla utan att vara fixad. (Samma där, visst är det härligt med avslappnade människor som inte tar sig själva på så stort allvar?)
- … vågar sätta på sig två olika strumpor för att det är det man hittar. (Återigen, det är lite skönt med folk som inte bryr sig så mycket, eller hur?)
Alvin är inte så brydd över perfektionism och jag kommer aldrig att påverka honom heller. Han får vara som han är och göra som han vill. Idag blev det så här. Till ett par blåvitrandiga shorts ♥