En spännande höst
Jag älskar hösten och den nystart som sker då. Jag tycker att den är mycket, mycket större och mer magisk än där runt nyår. Hösten är tiden då man börjar en ny årskurs som liten, många utbildningar startar då och folk är i allmänhet ganska utvilade och trötta på att ligga i hängmattan med sina böcker. Det är därför det bubblar så härligt när hösten startar och alla är tillbaka på jobbet igen. Och jag älskar det!
Det ska bli spännande att se vad den här hösten bjuder på. Några saker vet jag ju redan:
- Jag och Anni ska på The Conference och göra intervjuer till “På Insidan”. Jag ska intervjua och Anni ska fota och filma.
- Jag ska till Hamburg på en grej som heter 040×040
- Jag ska vara moderator på Internet i Fokus, hela långa dagen. Förra året var jag moderator på ett av spåren, men nu är det alltså hela dagen. First time. Blir spännande.
Förra året var jag moderator för det spår där Hjalmar och Sanna berättade om DotKeeper och domänhantering. Jag älskar att vara moderator, och tror att det beror på att jag gillar att hitta det intressanta i människor och deras stories.
Foto: Alex Wayne
- Nästa helg (ja ja, det är inte höst än men jag menar från det att jag börjar jobba – vilket ju är imorgon) ska jag och Maria se Maggio på Stockholm Stadion. Wow alltså, jag tror att det kommer bli heeelt magiskt.
- Jag och Tina ska åka till Svalbard! Hur coolt! Jag har drömt om det länge men har aldrig kommit så nära att jag ens har funderat på att boka en resa dit. Men så dök den här chansen upp, och jag sa JA! Let's do it! Jag misstänker att det kommer bli den mest spännande resan jag nånsin har gjort.
- Vi kommer att spela in många fler avsnitt av “På Insidan” . Det fina med att göra den här podden är att jag “tvingas” komma närmare och lära känna en massa härliga människor som jag kanske inte hade tagit mig tid till annars. Det är så lätt att säga att man ska vara duktig på att ta en kaffe eller lunch med nya människor, men sen när vardagshetsen sätter igång… ja då jobbar jag febrilt för att rensa kalendern, inte fylla på. Så På Insidan är fantastiskt! Man får dessutom lära känna de mer “på riktigt”.
- Vi ska snart ha kick off hela gänget på PR with an Edge. Fortfarande oklart vad vi ska göra men jag ska ta tag i det nu när jag börjar jobba på riktigt.
Det ska bli kul att se hur PR with an Edge kommer att utvecklas under den här hösten. Jag hoppas på fler stora kunder som vi kan ha ett riktigt grymt samarbete med och att vi kan anställa en till person så småningom.
När det gäller familjen så finns det bara en sak som står på min lista: Att Mio ska få vara frisk.
Det måste vara jobbigt för Bruno, som alltid sover under min säng, för han hänger nämligen alltid med in till Mio på nätterna och lägger sig vid fotändan tills jag är klar. Och så hänger han med tillbaka. Förut tog det 5-7 minuter att ta blodsocker och nu tar det som sagt en sekund. Han måste tycka att det blir ett fasligt spring stackarn ?
Jag var på väg att göra en kokbok för allergiker när Mio var liten (han var nämligen allergisk mot allt då: Ägg, vete, mjölk, majs, soja, de flesta frukter och grönsaker… ja allt helt enkelt) och jag vet att jag har ett väldigt gott våffelrecept där. Jag testade och testade och testade för att få till god mat till honom och det var verkligen inte lätt. Så när jag väl lyckades så skrev jag ner det. Jag ska leta fram det i min externa hårddisk och testa att göra igen. Det enda jag minns är att jag hade bovetemjöl, fiberhusk och en viss kombination av socker och salt. Det var den där kombinationen som var viktig, den gjorde liksom att det blev riktigt gott.
… men vi har fått tips om att testa den tillsammans med Nasonex nässpray…
… så då sprayar man först Nasonex på armen där själva libren ska sitta…
… sen tar vi själva hylsan med nålen i…
… och “skjuter” in i armen. Här blir Mio, som är sprut- och nålrädd, snurrig av rädsla. Han hatar det.
Men det gör egentligen inte ont alls…
… och den är väldigt liten och smidig när den väl sitter där. 
Sen kalibrerar man den här lilla apparaten, och när det är klart behöver man bara föra den över den lilla vita knappen på armen för att få blodsockerstatus. Och detta är alltså istället för att ta blodsocker genom att sticka i hans småsönderstuckna fingrar… (och har ingenting med insulinet som han tar i magen att göra)
Låt oss nu hoppas att det funkar den här gången, med Nasonex under! Håll tummarna så hårt ni bara kan. Den här lilla apparaten gör att det är lättare att hålla jämnt blodsocker (plus att det är mycket lättare för mig på nätterna när jag är uppe och tar blodsocker. Slipper allt pill). Men mest av allt för Mios skull ❤️
Idag har han ätit en ganska kolhydratsnål kost för att kunna få sitt lördagsgodis – som han alltid väger. 70 gram är ungefär vad hans kropp klarar. Och då måste han ta jättemycket insulin. Han är så söt när han står och väger sitt godis, väljer bort en stor för att ta tre mindre, ändrar sig igen, frågar om råd: “Mamma, tycker du att jag ska ta den här eller den här?” Min lilla hjälte. Ibland glömmer jag hur han faktiskt har det.
Sen pratade vi med ägaren (till både Pillehill och den prickiga saken tror jag), som berättade att det har varit fullbokat sen i maj och är så fram till september. Oj! Och jag kan förstå det. För även om det är utslängt mitt bland stora fält så är det så mysigt. Och tydligen har de olika temakvällar såsom rom-och cigarrprovning, vinprovning och liknande. Antingen utomhus, eller i det lilla uterummet (som såg ut som ett litet växthus) eller inne i brasseriet som hon kallade det. Det är ett litet ställe med plats för max 22 personer.
Det var det där med After work som gjorde att vi stannade. Det kände vi igen.
Jag passade på att lära Johanna vad skillnaden mellan råg, vete och korn är. Vete har ingen ax, råg har mittemellanlång ax och korn har längst ax…
Jag tyckte själv att jag var väldigt rolig eftersom det var hon som hade lärt mig det tio minuter tidigare.
