Dag: 6 september, 2016

Jag tror inte att det har undgått er att jag älskar att starta och testa nya projekt. Och man brukar ofta prata om att man antingen är en startare eller en förvaltare. Om jag absolut måste välja sida så är jag en startare, men samtidigt – eftersom jag är rätt sentimental och envis – så har jag svårt att släppa sånt som jag tror på. NewsHubby var jobbigt att släppa, men samtidigt så är jag glad att jag gjorde det innan det blev ännu dyrare. Och om jag inte hade gjort det hade aldrig PR with an Edge fått chansen att blomstra. För det gör det verkligen. Blomstrar. Inte det att vi tjänar så himla mycket pengar (än) men jag känner från hjärtat att vi är så otroligt bra på, och har så mycket hjärta i, det vi gör, och märker på mängden inkommande förfrågningar att folk gillar det vi gör.
Innan sommaren bestämde vi oss för att satsa lite extra på poddar, och tala om för världen (eller i alla fall för Sverige då) att vi är jäkligt grymma på det här. Så vi satte igång några poddprojekt, för att göra PR för oss själva så att säga. Och det har gått alldeles strålande. Vi har till och med stoppat vissa poddprojekt som vi hade planerat in i höst eftersom det har strömmat in olika slags podcastförfrågningar och vi redan har nått långt över förväntat resultat. Och vi har förstått att folk förstår att vi sysslar med poddar.
Men det är ju inte bara det vi gör. Det som vi (också) tycker att vi är grymma på är att skapa innehåll och sprida det i sociala kanaler så att så många som möjligt vill läsa. Anledningen till att vi är bra på det är för att vi brinner för det på riktigt. Ja men ni ser ju hur jag bloggar, poddar och har mig.
Så vi bestämde att nu måste vi tala om för världen (nä just det, Sverige var det ju) att vi är duktiga på det här med. Och så började vi fundera över vad många saknar… Tid förstås! Alla vill väl ha mer tid? Samtidigt så vill man ha relevant innehåll på sin sajt, både för att öka kundvänligheten men också för att Google och de andra sökmotorerna ska ranka ens sida högt. Så vi kom på att vi skulle skapa en prenumerationstjänst som gör det enkelt att prenumerera på textinnehåll. Man beställer och betalar månadsvis och vips så får man en massa bra texter till sin hemsida. Och givetvis får man avbeställa precis när man vill. (Hur kan man ha en tjänst där man inte kan avbeställa undrar jag?)
Så nu testar vi det här, och ser om folk är intresserade av det. Skulle det inte finnas något intresse så har jag inga problem att hitta på nåt annat. Ett sånt här projekt är jag inte sentimental kring. Vi testar! Lyfter det så är det svinskoj. Om inte – nä men då har vi ju testat. Då kommer vi säkert med nån ny idé snart. För jag älskar som sagt att starta projekt. Men jag är också noga med att förvalta PR with an Edge. Så frågan är om jag måste välja sida – startare eller förvaltare…
Hur är det med er? Startar ni helst projekt, eller förvaltar?
Sydsvenskans 8till5 skrev om oss och vår nya tjänst idag:

 

Idag har jag:

• tränat med min PT. Slog rekord efter rekord ??
• varit hos en ny potentiell kund tillsammans med Anni. Åh vad trevligt det var, och åh vilket härlig företag
• pratat med en bank som eventuellt ska sponsra På Insidan nästa säsong. Det håller vi tummarna för.
• satt ihop ett nytt poddprojekt tillsammans med en kollega i huset. Inte vårt eget, utan nåt externt.
• skickat iväg en offert via brev (!) till en myndighet som har bjudit in oss till upphandling. Trevligt och spännande. Maj gadd vilka restriktioner som fanns bara inför själva offertskapandet.

Och hängt med mina kollegor på kontoret förstås:
https://youtu.be/89g42KNhd1s

Jag lyssnade på nya avsnittet av Karriärpodden igår, och tyckte att det var extra spännande eftersom det var Vanja (denna helt otroligt inspirerande människa), som var med. Och jag fastnade speciellt för en grej hon sa, när Eva frågade om hur det kom sig att hon var entreprenör.
Ja men som vanligt så får ni inte ta mig ordagrant, det var ungefär så hon sa. Och det var ungefär så här Vanja svarade: Jag har en mamma som alltid har talat om för mig att allt är möjligt, så om jag sa att jag ville bli artist så sa hon “Toppen, det är klart att du ska bli det”, istället för att säga att “du borde nog plugga till civilekonom också så att du har nånting att falla tillbaka på”.
Det låter så rätt och lätt när hon säger det, men samtidigt så vill jag vägleda barnen till universitet eller högskola. Prata om det som en självklarhet. Eller nä, så här är det egentligen: Så länge de verkligen brinner för nånting så är det klart att jag inte ska släcka den lågan genom att säga “Du måste plugga på universitet”, men samtidigt – om de inte vet vad de vill så är det ju bra att ha en utbildning att… falla tillbaka på. Gud vad trist det låter. Hur tänker ni?
Om ni också vill fylla på med inspiration så ska ni tunea in Vanja i Karriärpodden. Här.