Jag måste tacka nån högre makt för att jag har så lätt för att somna om. För i natt har jag ställt klockan en gång i timmen för att hålla kolla på Mios blodsocker. Alltså jag menar en gång i timmen. Varje timme! En gång fick jag till och med ställa den på en halvtimme senare. Och det är svinjobbigt förstås. Men jag gör det så enkelt för mig som jag bara kan. Tvingade honom till exempel att sova inne i mitt sovrum, i soffan, eftersom det är enorm skillnad för mig att ta ett steg och bara var uppe i några sekunder varje gång, mot att gå till andra sidan av lägenheten.
Och hur blev natten då? Jag förstår inte riktigt, för först var han låg, låg, låg och sen plötsligt var han hög under flera timmar, ända fram till 2. Och då tänkte jag till och med att “äsch, nu kommer det ju inte hända så mycket mer här… borde nästan kunna sova vidare”, men så, en timme senare, hade han sjunkit från 10,7 till 5,2. Förstår inte hur det kunde gå så snabbt. Men okej, det är bara första natten.
Men det här med att vakna en gång i timmen – det tror jag att man kan använda som tortyrmetod.
Det blir nog bra till slut – så fort vi bara förstår den här ordentligt.
[…] hel natt är mycket, mycket värre än att bara sova 3-4 timmar (i sträck). Efter en sån natt (där jag alltså gick upp varje timme och tog blodsocker) så började dagen idag med att jag hade ett pass med min PT som jag fick avbryta på grund av […]