Månad: september 2016

Personlig almanacka

Jag beställde en personlig väggalmanacka för ett tag sen. Det här med en familjs aktiviteter och bestyr skulle man kunna ha en person anställd för att få rätt på. Det är sån otrolig logistik. Jag tror att vi har fotboll varje dag i det här hushållet, Mio några dagar och Alvin några dagar. Och det är ju bara kul att Mio ens kan spela fotboll, men fortfarande… logistiken är maffig att få ihop.
Så nu, tack vare den här kalendern, så tänker jag att det ska bli lite enklare, och att barnen själva kan kolla vilka tider som gäller för hämtning och lämning, och vem som har ansvar för Bruno. Vi har börjat med att en person har ansvar för fördelningen varje vecka eftersom jag är svintrött på att alltid få ett negativt svar när jag delegerar utgång med liten vovvsing. 

Kommentera (0)

Uppsnappat

Några klokheter som jag har snappat upp på sistone:

  • Kissie pratar om, i Värvet, att hon ofta går till sin mamma och frågar om hon behöver råd. Och anledningen till att hon går till just henne är för att hon inte ger nåt riktigt svar. Och det är just det vi vill ha när vi frågar – snarare någon att bolla med än någon som säger “Så här ska du göra”. Älskar folk som har förmågan att få en själv att inse svaret. Jag och min barndomsvän Tina brukar alltid ställa den här frågan till den av oss som tvekar: “Vad är den allra innersta innerst-inne-känslan?” För den har man alltid, innerst-inne-känslan.
  • Sanna Bråding, säger i början av sin bok “För mycket av allt”: “Livet handlar väl ändå om att leva? Alla klarar vi av att överleva, men få lyckas med konsten att leva. Fullt ut. På riktigt. Livet är till för att levas, njutas av och våga kasta sig ut och känna. Som de flesta av oss är så extremt rädda för, för då är vi ju svaga. Eller är det egentligen det som är att vara stark?” Och jaaaa vad jag håller med. De som vågar skratta och gråta hej vilt är de som är starka. Det var nån som sa till mig att ilska är ett väldigt tätt lock mot sorg, så om man lägger locket på får inte sorgen komma ut. Istället syns det i ilska och bitterhet.
  • Josefin & Vanja pratar, i avsnitt 30 om att “Rensa livet”, och om hur rensning av prylar nästan har en filosofisk mening, och hur lätt man känner sig när man inte har för mycket prylar, ens i källaren. Och jag håller med. Så mycket! Jag hade ett år då jag gjorde livets största utrensning. Oj vad mycket prylar vi gjorde av med, både här från lägenheten och från källaren. Och för att inte tala om garderoben. Och så fort man har rensat så blir man som sagt lite lättare, och allt känns renare och mer greppbart, vilket också gör att man bara tar in bra saker i sitt liv. Det som hände i slutet av den här perioden var att jag plötsligt, från en dag till en annan, valde att lämna mitt älskade företag. På grund av att jag vantrivdes med situationen och relationen som jag och min medgrundare hade.

Sellpy – älskar det. De gör det väldigt lätt för en att rensa lite hela tiden. Just nu tar det upp till 5-6 veckor innan de får ut ens prylar till försäljning, men det gör ju ingenting. Sellpy

  • Barn skrattar ca. 400 gånger per dag. Vuxna 15! Men herregud, vi måste ju skratta mer. Speciellt eftersom det förlänger livet. Jag vill skratta. Gapskratta. Men det gör man ju typ aldrig. Hur ska man få till det? Mer gapskratt? Gud vad trist att vi är så allvarliga. 15 gånger om dagen. Tänk vad mycket vi skalar av oss från när vi är barn. Alla bra grejer bleknar. Buhuu…. fram för mer barnslighet och mer skratt. Hur gör ni för att skratta? Har ni nåt tips? Det kanske är på YouTube man ska hänga va?

Lite mer lekfullhet och mindre stress kanske hade suttit fint för många av oss.

Kommentera (0)

Det här med att vakna en gång i timmen

Jag måste tacka nån högre makt för att jag har så lätt för att somna om. För i natt har jag ställt klockan en gång i timmen för att hålla kolla på Mios blodsocker. Alltså jag menar en gång i timmen. Varje timme! En gång fick jag till och med ställa den på en halvtimme senare. Och det är svinjobbigt förstås. Men jag gör det så enkelt för mig som jag bara kan. Tvingade honom till exempel att sova inne i mitt sovrum, i soffan, eftersom det är enorm skillnad för mig att ta ett steg och bara var uppe i några sekunder varje gång, mot att gå till andra sidan av lägenheten.
Och hur blev natten då? Jag förstår inte riktigt, för först var han låg, låg, låg och sen plötsligt var han hög under flera timmar, ända fram till 2. Och då tänkte jag till och med att “äsch, nu kommer det ju inte hända så mycket mer här… borde nästan kunna sova vidare”, men så, en timme senare, hade han sjunkit från 10,7 till 5,2. Förstår inte hur det kunde gå så snabbt. Men okej, det är bara första natten.
Men det här med att vakna en gång i timmen – det tror jag att man kan använda som tortyrmetod.
Det blir nog bra till slut  – så fort vi bara förstår den här ordentligt.
 

Kommentera (0)

20 minuters träningspass

Jag hör vad ni säger. Tid. Ni behöver tid – denna lyxvara – för att kunna få till träningen. Och jag fattar. Verkligen! Om det är nåt som jag har ont om så är det just tid. Men okej – vad säger ni? Om jag sätter ihop ett träningsupplägg som ni kan köra tre gånger i veckan – utan att lämna hemmet, och som bara tar 20 minuter – är ni med då? Den tiden kan alla lägga om man bara prioriterar det.
Men jag vill först veta att ni är många som kommer att köra. Är ni det? Lekplatsträning till exempel – det är också bra grejer.

Kommentera (0)

Så styrd av så mycket teknik ❤️

Tänk att det blev så här. Min älskade lille kille, så styrd av så mycket teknik ❤️ Och den är ju fantastisk när den funkar, men samtidigt så oroväckande när den inte gör det. Vi har nu suttit på två dagars kurs om Omnipoden (diabetespumpen) och har lärt oss hur den funkar, och har en tredje och sista dag kvar på torsdag. Och den är ju fantastisk den där Omnipoden, men samtidigt så är det teknik, och teknik kan strula. Strulet i det här fallet innebär inte att det är irriterande långa väntetider eller att man måste starta om. Nä istället handlar det om att man kan få ketoner – vilket är livshotande. Och många vakna nätter nu i det närmaste. Eller vi måste liksom upp regelbundet och kolla blodsockret. Men det är inte det som är hemskt, utan att han är så beroende av så mycket för att klara sina sjukdomar. En knapp i ryggslutet (Den som satt på armen innan, men gav eksem)…freestyle libre…en pump med insulin i på baksidan av armen…… en shunt i huvudet – för att minska trycket i spinalvätskan som går mot hjärnan…Mio shuntoperation… och så den där sensorn som är tillfälligt inopererad i huvudet för att vi med hjälp av en apparat skulle kunna mäta trycket. Sensorn som snart ska opereras ut.Det är otroligt många saker att tänka på bara när han ska till skolan. Det är många grejer som ska packas ner, som används hela dagarna, men också en massa grejer som måste finnas om något slutar att funka. Ska vi iväg över natten -ja men då skulle ni se packningen.
Men det värsta av allt är förstås inte det – det värsta är oron. Med så mycket teknik och så många grejer som ska hålla hans lilla kropp frisk så är det så mycket som kan gå fel. Hur kunde det bli så här? Allt på en och samma stackars lilla människa ❤️

Kommentera (0)

Vi söker en ny kollega!

Anni ska ut och resa ett par månader efter jul och därför har vi nu påbörjat det svåra jobbet att hitta en ersättare till henne. I bästa fall kommer vikariatet, som det alltså blir, att övergå i en tillsvidare-anställning, men till en början är det alltså ett vikariat vi utlyser.
Jag tror att det med stor tydlighet framgår i annonsen (nedan) att vi gärna vill att du i första hand ska vara en härlig person, men självklart också att du kan skriva – samt älskar sociala medier. Är det du? Vill jobba med oss ? Ja men sök! 14339204_10153917402738951_1210054643_o

VI SÖKER DIG SOM ÄLSKAR DIGITAL KOMMUNIKATION, FÅR SAKER ATT HÄNDA, ÄR UTÅTRIKTAD, DUKTIG PÅ ATT SKRIVA OCH ÄR EN FENA PÅ ATT UTTRYCKA DIG I SOCIALA MEDIER. TJÄNSTEN ÄR ETT VIKARIAT PÅ HELTID UNDER FYRA MÅNADERS TID, MEN MED CHANS TILL FÖRLÄNGNING.

Vem är vi? Vi är en PR-byrå som sitter på Media Evolution i Malmö och firar nu till hösten två år. Vi är ett nära gäng på fyra personer som tycker att det är viktigt att ha kul på jobbet. Det är snabba svängar och vi är väldigt entreprenöriella i vårt tänk. Vi jobbar med content marketing, podcasts, pressmeddelanden och PR, och producerar mycket innehåll – både i form av blogginlägg och podcasts, men också via sociala medier så som Instagram, Facebook, Snapchat, LinkedIn, Twitter etc.
Vem är du? Vi söker en person som är en duktig skribent (främst på svenska, men det är också bra om du känner dig säker i det engelska språket), är en riktig do:er som får saker och ting att hända, brinner för att uttrycka dig och älskar sociala medier. Viktigast av allt är däremot att du har rätt inställning, är engagerad och passar in i teamet.
Utbildning och erfarenhet? Har du en relevant utbildning och/eller erfarenhet så är det såklart bra, men vi tror snarare att inställning, passion och fingertoppskänsla väger tyngre är både utbildning och erfarenhet.
När och hur? Tjänsten är ett vikariat på fyra månader, men med chans till förlängning. Tjänsten är på halvtid den första månaden, och på heltid de resterande tre månaderna. Tillträdesdatum är den 1 december 2016.
Intresserad? Skicka ett mail med en kort presentation om vem du är och varför just du passar in hos oss, samt bifogat CV till hej@prwithanedge.se.

Kommentera (0)

Om att värdesätta sin tid

När man tar betalt per timme så inser man vad ens egen tid är värd. Konstigt att man skulle behöva driva en PR-byrå för att förstå att värdera sin tid. Vi jobbar egentligen inte med att räkna timmar, utan ser snarare till att leverera ett bra resultat och lägger ofta ner många fler timmar än det vi från början sa i offerten och vad vi egentligen fakturerar. Exempel: Om vi inte lyckas nå ut som vi vill så blir vi lite halvt förkrossade och vänder ut och in på oss själva för att testa nåt annat. Och många gånger går det många fler timmar än tänkt. Men det var inte det jag tänkte säga nu egentligen – det tycker jag är okej så länge det inte går ut över mina kollegors fritid. Vi vill ju att kunderna ska lyckas!
Men sen då, när det kommer till min egen tid så har jag verkligen förstått att värdesätta den. Vi tar 700 kronor i timmen, och det får mig att inse att min tid är väldigt värdefull. Och att det inte lönar sig för mig att jobba timmar med lägga ut auktioner på Tradera (utan hellre kan använda Sellpy, för att slippa lägga all den tiden), lägga en timme extra för att få ett billigare pris nånstans (kanske köra längre eller stå i nån slags rea-kö) eller annat som tar tid. Tid är verkligen pengar.
Och samma sak är det med vän-uppdrag. Jag skulle till exempel gärna jobba med min kompis Peters bolag, och skapa innehåll och spridning åt dem (Älskar nämligen deras ämne: sömn, psykisk ohälsa och stress), men om vi skulle göra det så måste vi antingen göra det på fritiden, eller tacka nej till betalande kunder. Och det går ju inte.
Hur tänker ni med tid? Värdesätter ni den i kronor också? För det är ju nåt annat än att värdesätta den rent känslomässigt, typ att man älskar att ha tid med sin familj, sina vänner, sina barn och så vidare…
Igår på måndagsmötet (Jösses vad sura ni ser ut Anni och Sanna) så bestämde vi att vi ska börja logga vår tid. Det ska bli väldigt intressant att se vad vi egentligen debiterar per timme. Är det nånting man kan göra, som byrå, för att spara pengar så är det att se över sin tid.

Kommentera (0)

Konditionsträning för att gå ner i vikt?

Det är så otroligt vanligt att vi tjejer använder konditionsträning som nån slags gå-ner-i-vikt-träning. Och att ju mer flås vi får desto duktigare är vi. Och det är skönt, och bra för kroppen, att få upp flåset. Men främst så är det bra för cirkulationssystemet, dvs. lungorna, hjärtat och så vidare. Att träna sig till viktnedgång är svårt. Eller så här: Det handlar mycket, mycket mer om vad vi stoppar i oss. Det vill säga kosten.
Så nyckeln är att istället hitta en träningsform man gillar (för att få nån slags kontinuitet), och om det inte är konditionsträning så kan man komplettera med powerwalks. Ju mer vi rör oss i vardagen (förutom de där halvtimmes träningspassen) desto bättre är det för kroppen. Och så att äta bättre.
Så här skulle jag ha gjort om jag ville gå ner i vikt:

  • Förändra kosten – Först genom att ta bort allt snacks och se vad det ger. Då rasar man förmodligen i vikt (om man brukar äta sånt). Sen, om jag inte skulle gå ner mer av det så skulle jag ta bort 500 kalorier om dagen från mina måltider, för att fortsätta gå ner. Jag skulle aldrig gå på en strikt diet (om det inte finns nån uppföljning) eftersom det inte är hållbart.
  • Träna styrketräning 2-3 gånger i veckan – Detta för att bygga muskler och samtidigt få bättre hållning med tanke på att jag jobbar mycket vid en dator. Och så vet jag att muskler ökar “dygnet runt-förbränningen”. Så himla tacksamt ju.
  • Promenera en halvtimme om dagen – Jag skulle promenera en halvtimme om dagen, och kanske till och med öka det till 1 timme om dagen på helgerna. Ju längre tid min kropp är i rörelse, desto mer förbränner jag. Även om det är lågintensivt.
  • Men viktigast av allt – jag skulle ta det lugnt. Inte hetsa fram nåt. Jag har tid på mig tänker jag…

Styrketräning i kombination med powerwalks och bra kost är the shit!

Kommentera (0)

God morgon diabetespump (och nytt liv?)

Idag är det en ny dag på sjukhuset. Jag, Mio och Jonas ska dit för att fortsätta Omnipodkursen. Mio ser väldigt mycket fram emot pump nu. Och det gör jag med förstås, men jag fasar för den första tiden när allt kommer att vara upp och ner. De säger ju att det är som att börja om från början. Men Josefine som har sin Elian som också har diabetes säger att det är hur smidigt som helst och att man till och med kan ställa in “pizza” på den så att Mio slipper tänka. Och det är väl det fina – att han blir friare. Får tillbaka lite av sitt liv, som sjukdomen kom och stal för två år sen.
Josefine skrev förresten ett viktigt inlägg om diabetes 1 igår – och om hur lite kunskap det finns om sjukdomen. (På tal om att prins Daniel har uttalat sig och verkar ha noll koll). Och framförallt om hur man blandar ihop den med diabetes typ 2, som är en sjukdom som man kan påverka med en bättre livsstil. Och som inte är livshotande på samma sätt. Det är ju otroligt dumt att de kallar de för samma saker – det är som gjort för att förvirring ska uppstå.
Men nu ska jag öppna det här startkitet och packa med till sjukhuset.
 

Kommentera (0)

När man tröttnar på sin egen röst


Jag kan bli så ofantligt trött på mitt eget tjat ibland. Kan man stänga av sig själv?

  1. Ta upp strumporna från golvet Alvin!!
  2. Har du gjort läxan Mio? Nähä, när hade du tänkt göra den då??
  3. Men åååååh, ställ skorna i hallen fint. De kan inte ligga slängda så där.
  4. Kom nu! Packa ner dina saker, klockan är mycket. Hallååå?? Hör du?
  5. Ameeen, tog du inte väskan? Jag sa ju till dig tre gånger (Kanske just därför de slutar lyssna)
  6. Om du inte kommer nu så är det du som kommer att komma för sent till skolan.

Förstår ni hur jag låter? Lägg till en gnällig och riktigt tråkig ton så har ni det. Så jäkla tröttsamt. Men hur slutar man?? Är det bara jag? Säg att ni är fler som låter så här… Eller gör ni allt enligt boken?
Det är det här med pauser. Borde sitta här på en sten och rensa bort tjatiga tankar ibland kanske.

Kommentera (0)