Månad: september 2016

Jag älskar det här lediga morgnarna när det bara är jag som är vaken. Men just idag så är det en del som ska hinnas med: Jag ska laga mat inför veckan, träna ett ryggpass och sen stoppa in barnen i bilen och åka på kusinkalas i Helsingborg.
Tänker att jag kanske ska hinna måla naglarna också. Jag är periodare när det kommer till nagellack eftersom det tar så himla lång tid att torka. Ja jag menar även om man har ett snabbtorkande lack över. Med två barn och en hund så känns det som att jag alltid behöver kunna rycka in med mina händer. Det finns en annan sak som också är lite jobbig: Att ta bort nagellacket. Amen, hur svårt kan det vara? Jag förstår inte varför det alltid ska hänga kvar en liten bit färg vid nagelbanden. Det ser så… ofräscht ut.
Men vet ni vad? Jag har hittat det absolut bästa nagellackborttagningsmedlet (hitta ett längre ord om du kan): Nämligen det här från H&M. Så himla bra! All färg försvinner i ett nafs. Älskar det!

Ni vet hur det är, det finns många grejer man vet – på pappret – hur de ska vara. Till exempel att om man äter för mycket fett och socker så går man upp i vikt, att inte träna ger en rätt osund kropp, att skrika på barnen löser ingenting – det är alltid bättre att sitta ner på golvet och pedagogiskt prata, när man har fått barn så ska man se till att fortsätta dejta varandra. Och så vidare.
Men det är lättare sagt än gjort, eller hur? Vi vet allt det där men det är bannemej inte lätt när det är skarpt läge. Så det kan vara högst provocerande med människor som utifrån sitter och kommer med tips. På pappret.
Men nu tänkte jag fråga – hur gör ni egentligen? Hur funkar det hemma hos er?

• Svära eller inte? Får barnen göra det? Typ säga “skit”?
• När går era barn och lägger sig? Min ambition är att Alvin ska vara i säng 20 och Mio 21.
• Hur mycket får era barn se på iPad, telefoner eller andra slags skärmar? Är det skillnad mellan TV och iPad?
• Hur ofta skriker ni på barnen respektive sitter ner på huk och pratar pedagogiskt?
• Hur ofta sitter ni själva med en telefon i handen? Eller kanske så här: Hur många timmar per dygn är ni 100 % närvarande?

Hos oss får inte barnen svära, inte heller säga skit, men det händer nån gång ibland ändå. Fast då oftast efter att ha sagt: “Får jag svära nu?” (Så gulligt) Det är inte alltid jag hinner få Alvin i säng till 20 – speciellt inte de dagar han kommer hem sent efter att ha spelat fotboll. I perioder sitter de alldeles för mycket med en enhet i handen och jag håller alltid på att fixa en massa här hemma, eller sitter och jobbar. Det är därför jag tycker att själva nattningsrutinen är viktig, eftersom vi vissa dagar går bredvid varandra flera timmar men knappt ser varandra ändå.
Hur är det för er? Berätta gärna – det hade kanske lättat mitt och andras samvete, eller så blir det en pepp att shape it up!
Det här med att gå ut med liten vovve är ett bra sätt för att få fina samtal med barnen. Och även ett bra sätt att skapa konlikter. “Vems tur är det att gå ut?” Hur kan det alltid vara “Inte jag!”? I morse var det en enkel match att gå ut, så det blev jag och pappa som tog morgonrundan.
 

God morgon denna lediga lördag. Just nu är min kalender så full av saker varenda vardag att jag blir så glad så fort jag är ledig. Kräver inte mycket mer än att just vara ledig. Det är ju inte så att jag bara ligger hemma och slöar då (Vilken förälder gör det?) men det är det här med att inte ha några planer som ger mig ett lugn och en skön frihetskänsla. Den enda tiden jag har att passa idag är mitt Sh'bam-pass nu på förmiddagen. Sen ska jag sätta ihop första träningsprogrammet till Mamma online-träningen också ju. Det kommer bli jättekul.
Men nu vill jag tipsa om ett par helt random saker som cirkulerar runt i mitt huvud:

• Om du har svårt att komma åt rumpan (det vill säga väcka den, vilket de flesta av oss behöver) så ska du träna utfallssteg. Börja utan vikt och bara gör det. Knäet ska ända ner i golvet.

• En blogläsare – Paulina – har tidigare skrivit ett inlägg apropå det här med att se livet genom linsen, och hon skriver så här: ” Visste du att genom att fota kan du öka den positiva upplevelsen av saker du är med om? Det såg man i en studie gjord på 2000 deltagare där hälften blev ombedda att fota sina upplevelser och hälften inte. Genom att fota vardagliga upplevelser kan vi bli mer engagerade och fokuserade i det vi är med om. Och eftersom vi oftast delar med oss av positiva upplevelser kan fotandet få oss mer uppmärksamma på positiva saker i vardagen. Bra, va?” Och undersökningen kan man läsa mer om här. Kul.

• Min kompis Linda, aka Lalinda, har börjat ta sitt videoande och vloggande på allvar och kommer nu ut med en video på fredagar och en vlogg på tisdagar. Jag tycker att video är svårt, men tycker att Linda är så himla bra på det. Hon har liksom fattat grejen. När jag pratade med henne igår så sa hon ungefär så här: “Det är bara att köra, det är liksom inte så mycket att fundera över utan det är bara att testa dig fram”. Kul! Det ska jag minsann göra. Men strunt i det nu. Det ni borde göra är att följa hennes YouTube-kanal. Här.

God morgon helg ☀️

• Uppe med tuppen för att föreläsa om poddar.
• PT-kunder i omgångar (Sååå himla kul)
• Benpass för mig (Det gick så bra! Älskar styrketräning)
• Shopping av födelsedagspresent till liten kusin (som inte läser bloggen)
• Shopping av gummistövlar och vinterjackor till barnen. (Dyrt)
• Shopping av mat och fredagamyssnacks till kidsen

Och nu – middag på lokal med pappa och barnen. Sen – soffhäng. Så jäkla lyxigt.
Hur har er fredag varit? Imorgon ska jag svara på era kommentarer och mail 🙂

Det diskuteras kring bloggare och instagrammare och om hur osunt och icke närvarande det är att se livet genom linsen. Ni vet det här fenomenet med att kameran flyger upp så fort man får en snygg maträtt på tallriken, så fort man är på utflykt med barnen eller när man har nya blommor hemma. Och man kan ju tycka att det är ett beteende som känns osunt och där man inte är i nuet. Visst, jag kan hålla med om det vid vissa tillfällen, jag blir till exempel väldigt glad när det är fotoförbud på ett bröllop, för då kan jag slappna av. Jag vill vara där och i den stämningen istället för att jaga en bra bild. Men vid många andra tillfällen så tycker jag att det kan berika vardagen istället. Jag ger några exempel:

• Det är lätt att bli hemmablind, och jag tänkte på det när jag var ute med vår Bruno i morse och tog en jättefin bild på havet och Öresundsbron. Tänk att vi bor så fint – med havet några meter från dörren, och havsutsikt från två rum. På en ö fast ändå så nära stan. Jag tycker att sånt är lättare att förstå när jag plötsligt tänker på det utifrån, dvs. när jag tar en bild till bloggen eller instagram.

• Om jag lagar mat till mig själv så brukar jag inte lägga så mycket vikt vid dukning, uppläggning och fina servetter. Men hade jag varit en person som hade tagit inspirerande matbilder så är jag säker på att jag hade tyckt att det varit mer värt det. För det är inte riktigt lika inspirerade att dela med sig av en slafsigt upplagd lasagnebit, eller hur?

Det här ser ju trevligare ut än en slafsig lasagnebit, eller hur?

• Jag tycker att det blir ännu roligare att pyssla runt här hemma med växter, vaser och annat så tycker jag det är mycket roligare  när jag vet att jag även kan inspirera nån annan genom att sen lägga upp tips i bloggen.

Vad tycker ni? Gillar ni att se livet genom linsen ibland eller tycker ni bara att det är dåligt?