Månad: september 2016

God morgon (efter en hel natts sömn). Tänk att det är så stort att vara ensam ett dygn. Definitionen på vad som är härligt att göra förändrades den dagen jag blev mamma, kan man säga.
Vi brukar alltid skoja på kontoret, med min kollega, och säga att “hon fattar ingenting för hon har inte barn”. Hon har tydligen blivit attackerad av ett gäng mammor en gång – i sociala medier – där hon fick höra att så länge man inte har barn förstår man inte nånting. Typ. Så det är ett väldigt roligt skämt som vi ofta kör. “Äsch, du fattar ändå ingenting, du har inga barn”.
Men det är rätt sorgligt egentligen. Vem säger nåt sånt? Varför tror mammor – som det var i det här fallet – att ingen annan kan ha det stressigt? Ha sömnproblem? Förstå vad livet handlar om? Jag tycker att jag förstod vad det innebar att ha barn innan jag fick det själv, kanske för att folk upplyser en från att man är liten, om hur jobbigt det är. Och visst kan det vara jobbigt ibland, men det kan ju pojkvänner, vänner, jobbet, träningen och livet också vara. Och eftersom jag var så förberedd på det värsta så blev det bara bättre än förväntat. Och jag tror att man mår väldigt mycket bättre av att inte klaga – man kan gärna vara arg eller ledsen – men inte klaga hela tiden, det ger nog bara dålig energi till både andra och en själv.
Hur som helst, det finns ändå många saker som jag tycker är väldigt njutbara att göra, och som kanske låter fullkomligt idiotiska för nån som inte har barn, jag vet inte. Jag ska fråga Sanna – hon som inte fattar nånting:

• Gå och handla mat själv, utan nån tid att passa. Kunna stanna och prata med folk jag möter utan den jagade blicken och ben som är på väg att ta nästa steg. Framåt.
• Komma hem efter jobbet och gå rakt ur bilen, med bara min egen väska (Ja för då har jag inga skolväskor, gympapåsar, matkassar och annat), och komma in i hemmet som ser precis likadant ut som i morse. Och så bara sätta mig. Ingen matlagning, inget dealande med trötta barn, ingen fotbollsträning. Ja ingenting helt enkelt. Bara komma hem och inte ha en enda grej jag måste göra. Det här är nog det bästa.
• Vakna själv på morgonen. Gå upp i lugn och ro. Äta frukost och sätta på Nyhetsmorgon på TV'n. Ha god tid på mig, göra lite yoga (Haha…. det har jag aldrig gjort på morgonen men jag skulle vilja) och starta dagen lugnt, utan tjat. (Jag måste bli bättre på att få upp och iväg barn utan att tjata. Är trött på min egen röst)
• Komma till kontoret på morgonen och veta att jag inte har nån tid att passa på eftermiddagen. Det ger ett sånt otroligt lugn hela dagen att veta att jag kan jobba tills jag är klar. Älskar de dagarna.

Det här är verkligen några av de lyxigaste ensamgrejerna jag kan tänka mig. Jag överdriver inte utan uppskattar verkligen de här banala grejerna.
Eller de är ju inte banala. Det handlar om att känna lugn när man ska göra saker. Känner ni igen er? Vad har ni för ensamlyxstunder?
Så fort jag är på gymmet utan nån tid att passa, passar jag på att leka lite i slutet. Stå på händer, testa nya övningar i TRX, fotar lite. Ja men gör sånt där som jag inte har tid till annars.
 

Det går upp och ner här men jag är så otroligt glad för varenda dag som är frisk. Och än så länge är det ju mest bra dagar. Så tacksam för det.
Och inatt ska jag ha sovfest. Barnen är hos Jonas och jag har alltså inga uppgifter – såsom att ta blodsocker – utan ska bara sova precis hela natten. Utan avbrott. Och jag kan sova ända till åtta om jag vill. Nu har jag ju vanan inne att vakna titt som tätt – men också gåvan att snabbt kunna somna om. Så det blir en fantastisk natt.
Inget sånt här inatt alltså 🙂

Det är så himla fint att barn (och människor överlag) ständigt har ett hopp. Mio hade väldigt ont i huvudet hela dagen igår, men har ändå – med självklarhet – bestämt med Jonas idag att när han hämtar de så har Mio redan hämtat Alvin på fritids, och ätit mellanmål. Allt för att hinna ha så mycket tid som möjligt på fotbollsplanen med sin pappa. För det är det de fullkomligen älskar att göra med honom. Skillnaden mellan mig och Jonas – när det kommer till datorer, telefoner och entreprenörskap – är stor. Han är ute otroligt mycket när han är med barnen, och håller aldrig på med telefonen så som jag gör. Han har inte det intresset vilket ju är fantastiskt skönt.
Det har varit jättejobbigt för Mio, som var en fantastiskt duktig fotbollsspelare (okej, han var ju ett barn, men ändå) och blev antagen till MFF innan han blev sjuk – att helt tappa sin “karriär” och se lillebror gå om medan han har legat sjuk år efter år. Men han är otroligt stark, min lille (stora) kille, och ser sig som självklart på fotbollsplanen så fort är blir frisk. Det är tur att han alltid själv ser sig som självklar, både i skolan och på planen.
Jag undrar om inte Alvin har gått om Mio nu… fast jag ska nog inte uttala mig. Det kan hända att jag (tillsammans med min kompis och gamla granne, och mamma till en av de andra killarna i laget) är den sämsta bland alla föräldrar när det kommer till bedömning av bra eller dåligt spel. Det konstaterade vi i söndags när de spelade match. Att det blir mål, det är bra, så långt kan jag förstå.Nu håller jag tummarna stenhårt för att Mio ska vakna och må bra idag. Han var lite bättre igår kväll. Så jag hoppas så innerligt… ♥

Det här med vardagsglädje – det kan vara det bästa av ytliga ting på jorden. Det här är några vardagsglädje-saker som jag gillar:

• När det är varmare och soligare än man förväntar sig och har krav på. Typ när man går ut med hunden den 5/9 och det är varmare än den varmaste av sommardagar! (Skulle bara inte haft jeans på mig. Puh!)

• Levande ljus. Det sätter en sån himla mysig stämning.

• När hemmet är nystädat och jag sitter med ett nytt, gott luktande magasin i händerna.
• Färska snittblommor.
• Dricka bubbel med en kompis mitt på dagen. Ute.

Ni då? Vad har ni för vardagsglädje i era liv?