Japp, det blev page
Ja men det blev en page i alla fall. Jag tänkte att vad tusan, hur big deal är det egentligen? Det är väl bara att klippa – och så växer det ut så småningom. Om jag nu skulle ångra mig. Ja men det är inte så stort för en sån som jag som alltid, alltid har håret uppsatt. Varför jag har det? Lathet och ovana tänker jag.
Men strunt i det nu – så här blev det.
Man kan tro att det är meningen att det ska vara så här välkammat och putsat. Att det liksom är fixat av frisören (världens bästa btw. Tammy heter hon), men nej, hon fluffade, volymade och rufsade till det jättesnyggt på salongen.
Men så är mitt hår så otroligt fint – fint som i att jag har fina hårstrån alltså – att det bara lägger sig så där välkammat så fort jag kommer därifrån. Ja det krävs en del för att rufsa till mitt hår helt enkelt. Bäst av allt är att låta det självtorka och inte platta ut mitt självfall. Men då blir det inte så snyggt på ett annat sätt.
Så här såg jag ut innan jag gick dit. Och så ser jag typ alltid ut.
Vid närmare eftertanke så finns det nog ingen tråkigare frisyrmänniska än jag. Tänk om jag skulle ta och skärpa till mig.
Vad tycker ni? Ja om den nya frisyren alltså? Mio tyckte att det var lite väl kort. Alvin svarade något inte helt sammanhängande, så där förstod jag inte riktigt.
Kommentera (0)