Dag: 6 oktober, 2016

Japp, det blev page

Ja men det blev en page i alla fall. Jag tänkte att vad tusan, hur big deal är det egentligen? Det är väl bara att klippa – och så växer det ut så småningom. Om jag nu skulle ångra mig. Ja men det är inte så stort för en sån som jag som alltid, alltid har håret uppsatt. Varför jag har det? Lathet och ovana tänker jag. 
 
Men strunt i det nu – så här blev det.
Man kan tro att det är meningen att det ska vara så här välkammat och putsat. Att det liksom är fixat av frisören (världens bästa btw. Tammy heter hon), men nej, hon fluffade, volymade och rufsade till det jättesnyggt på salongen.
Men så är mitt hår så otroligt fint – fint som i att jag har fina hårstrån alltså – att det bara lägger sig så där välkammat så fort jag kommer därifrån. Ja det krävs en del för att rufsa till mitt hår helt enkelt. Bäst av allt är att låta det självtorka och inte platta ut mitt självfall. Men då blir det inte så snyggt på ett annat sätt. 
Så här såg jag ut innan jag gick dit. Och så ser jag typ alltid ut. 
Vid närmare eftertanke så finns det nog ingen tråkigare frisyrmänniska än jag. Tänk om jag skulle ta och skärpa till mig. 
Vad tycker ni? Ja om den nya frisyren alltså? Mio tyckte att det var lite väl kort. Alvin svarade något inte helt sammanhängande, så där förstod jag inte riktigt. 

Kommentera (0)

Nu är det dags att klippa page

Idag är det dags. Först sa jag ju att jag skulle klippa page. Sen, när jag läste Vanjas inlägg om hur man sätter upp håret på ett snyggt sätt, så ändrade jag mig och tänkte att nope, jag klipper mig inte. Men så råkade jag träffa på min frisör igår. Och då hörde jag mig själv säga att jag ville ha en tid nuuuu, för att klippa mig. Vet inte vart det kom ifrån, men plötsligt så kände jag att jag kan inte vänta. Så himla typiskt mig. När jag väl vill göra nåt så vill jag göra det direkt. 
 
Sist jag ändrade frisyr var när jag körde mittbena och för en gångs skull ofta hade utsläppt. Men då var jag tvungen att platta det för att det skulle vara snyggt. Trivdes dock väldigt bra. Kan ha varit enda gången i livet som jag gick omkring med utsläppt hår.
Och idag är det alltså dags för frisyrändring igen. Ska ha en kort page, precis så att jag kan sätta upp det. 
 

Kommentera (0)

5 myter om Personliga tränare

Det är rätt fint, men inte helt sant, det som folk verkar tro om personliga tränare. Jag upplever att många (nästan alla?) tror att en PT:
  1. kan motivera dig. Det kan vi inte. Det vi kan göra är att hjälpa dig med varierad träning och träning som gör att du utveckas. Och det i sin tur brukar ofta leda till högre motivation. Men! Motivationen kommer alltid inifrån en själv. Det betyder alltså att du kanske måste göra någonting för att få den där motivationen, om du inte redan har den. 
  2. alltid själv är motiverad till träning. Vi behöver också, precis som alla andra, förändringar och utveckling. Det är därför jag själv går till en PT en gång i veckan och testar nya träningsformer då och då.
  3. alltid äter nyttigt. Men hallå! Jag är ingen övermänniska utan kan känna samma sinnessjuka sockersug som alla andra. Jag tänker på vad jag äter, men har inga förbud och gillar inte strikta dieter – jag säger inte att det är fel men det passar inte mig. Jag gillar frihet!
  4. kan allt om alla skador. Det kan vi inte, utan då är det först och främst en läkare, naprapat, osteopat eller liknande man ska gå till. Sen när hen har satt diagnos och talat om vad för slags träning som krävs – då kan en personlig tränare komma in och hjälpa till med träningen.
  5. kan allt om alla sporter och när som helst kan hoppa in i vilket gruppass som helst och vara bra. En personlig tränare är duktig på att träna andra och se till att de på ett säkert, och förhoppningsvis roligt sätt, når resultat. Det har ingenting med gruppass att göra, även om jag personligen tror att en nyfiken PT – som testar på lite av varje – är en bra PT.
Vad har ni för förväntningar på en personlig tränare?

 
 
 

Kommentera (0)

Hur är en bra ledare?

Igår blev jag intervjuad av Clara, från Bossbloggen (en himla gullig tjej som jag har träffat en gång tidigare), om ledarskap, det vill säga om hur jag är som ledare och vad jag tycker är bra egenskaper för en ledare. Och det där skulle jag kunna sitta och prata om hur länge som helst egentligen. Jag vet inte hur många gånger hon fick säga “Har du något mer som du vill tillägga?” Man kan inte säga så till mig när det handlar om sånt som jag brinner för. Det känns som att mina ord aldrig tar slut – men samtidigt så är det ju bra att vara snabb, konkret och catchy i det man säger. Att använda för många ord kan till slut bli jobbigt att lyssna på tänker jag. Så till slut gav jag upp, så att hon skulle få komma därifrån nån gång.
 
Hur som helst – jag ska ju inte spoila hennes artikel nu, men det gör jag inte eftersom hon kommer att komma med en riktigt bra och matig sådan – men jag tänkte ändå att jag ska tala om vad jag står för när det gäller ledarskap:
  • Lyhördhet! Jag säger inte att jag alltid är här och nu och lyssnar till 100% utan att stå med näsan i datorn eller telefonen, men när man pratar, på riktigt, och om viktiga saker – då är det viktigt att lyssna. Och framförallt om man växer och blir större och kanske tvingas ta beslut som inte alla står bakom – då är det extra viktigt att jag i alla fall har lyssnat på alla, och även bekräftar att jag har förstått deras åsikter. Till exempel genom att upprepa det det har sagt och sen säga “… men vi kommer ändå behöva göra så här nu”.
  • Respekt för mina kollegors tid och fritd. Det är inte coolt att jobba från tidig morgon till sen kväll, och jag är säker på att mina kollegor hade ställt upp både kväll och helg om det verkligen hade behövts. Men det är absolut ingenting som jag vill utnyttja. 
  • Ge ansvar! Jag gillar att ge ansvar ganska snabb, för att testa. Det är inte säkert att alla kan ta alla bollar som kastas lika snabbt, och det är helt okej. De som kan det brukar däremot gilla det väldigt mycket, och växer och utvecklas av det. När jag kastar mina bollar så är jag noga med att säga “Det är inte meningen att du ska kunna det här, utan du kommer göra fel, men testa så kollar vi på det tillsammans sen”. För man lär sig lättare att av att göra än att stå bredvid och titta när jag gör.

När Anni började hos mig var hon bara 21 år, dvs. i en ålder då man kanske inte kan förvänta sig att man tar så mycket ansvar direkt, men hon var ändå typen som tog emot alla bollar som jag kastade (kanske för att hon är  fotbollstjej?) och tog allt ansvar som hon fick. Man kan verkligen säga att hon blev inkastad i jobbet på ett väldigt snabbt sätt. Tror inte det är många som klarar det i den åldern, men Anni är nån slags superhero, som även våra kunder älskar.

  • Till sist – hela målet för mig är att skapa en arbetsplats där man känner sig fri och vill komma till jobbet. Vi har till exempel arbetstider när vi ska vara där (på ett ungefär. Vi har sagt att vi ska komma senast 9) – men att det är helt okej att jobba hemifrån eller på café ibland, bara man säger till. Sen uppmuntrar jag också att man tar med egna projekt till jobbet om man vill. 
Allt detta handlar egentligen om hur jag själv är och vill ha det. Det är väl oftast så det blir tänker jag. Jag kan inte tänka mig en värre arbetsplats än en där jag känner mig strypt och instängd. Då stoppar all min kreativitet och jag får slut på idéer.
 
Hur tycker ni att en bra ledare ska vara? Det hade varit så kul att höra era åsikter, så lämna gärna en kommentar. 
 

Kommentera (0)