Den här dagen har varit hur lång som helst. Hur lång kan en dag vara egentligen? Men den har varit väldigt bra. Jag har hunnit med foto-session på gymmet, benpass, lunch på Holy Greens… och äntligen, äntligen skruvat ihop den “nya” garderoben, som har legat i sovrummet ouppackad hur länge som helst.
Men det bästa med denna söndag är ändå att båda barnen är friska. Mio var sjuk måndag – torsdag (den gamla vanliga huvudvärken) och Alvin var dålig onsdag – lördag. Men nu är alla friska. Jippi! Min huvudvärk, som numera känns låååångt borta, är ju som sagt också helt borta. Och det är nånting man ska komma ihåg, i alla slags situationer där man har ont eller går igenom någonting som är jobbigt (som till exempel jobbiga nätter med en bebis), att allt är bara i perioder. Det går över. Just när man är i det så känns det tröstlöst och som att det aldrig kommer att ta slut, men sen plötsligt – när det går över – så känns det så avlägset.
Det enda som kan ta lång tid för oss här hemma är Mios huvudvärk. Den har ju ibland funnits kvar i flera månader och upp till ett halvår. Med honom soffliggandes. Då är det svårt att se det som “bara en period”. Men det är ju extremfall. Jag ska påminna mig själv nästa gång jag upplever nåt jobbigt…. Det är bara en period….
Nu är han så här frisk igen, som jag så gärna ville häromdagen ♥
Förresten… till nåt helt annat. Jag vet inte om det är min sjuka obsession för bebisar eller om det har med inredning att göra – men jag älskar den här lilla Buddha-bebisen, som jag hittade i ett skyltfönster på Charlotte Trend idag. Fast den är lite för stor för att placera nånstans här hemma. Men så otroligt söt.
Haha buddhabebisen var ju helt fantastisk trots att det inte alls är min stil egentligen 🙂
Inte min heller. Alls! Men den var så söt! 🙂