Nu kommer dagens klyscha: Hur kan veckorna gå så snabbt? Det var ju precis måndag! Ungefär så känns det varje vecka, men extra mycket den här veckan tror jag.
En väldigt tråkig update om Alvin nu då: Han har ju under ett par år också haft huvudvärksproblematik som ofta har startat med rejäl huvudvärk med kräkningar första eller andra dagen, och sen en fortsatt huvudvärk under en vecka. Vi har tyckt att det har varit en annorlunda huvudvärk än Mios – och framförallt så har den “bara” pågått i en vecka i taget med långa pauser emellan. Men nu – efter undersökningar samt testande av migränmedicin (som inte hjälper ett endaste dugg) – så börjar vi misstänka att det har med trycket i den vätska som går i ryggraden upp mot hjärnan att göra, precis som för Mio. Det är vad läkaren tror och tyvärr också vad vi börjar tro. Jag tror att nästa steg är att de ska söva honom och gå in och mäta trycket i ryggraden – precis som de gjorde på Mio… Det här känns helt sinnessjukt trist, orättvist och övermäktigt. Hur ska vi klara samma resa med Alvin? Om det inte är livshotande så kommer vi aldrig att operera in en shunt på honom i alla fall – för det har vi ju lärt oss, att den funkar ändå inte. Och riskerna med en shunt är jättestora.
Suck… kan inte förstå att den här livfulla lilla killen nu också går omkring med huvudvärk hela dagarna. Idag är han sjuk för tolfte dagen i rad 🙁
