År: 2016

Det är så himla fint att barn (och människor överlag) ständigt har ett hopp. Mio hade väldigt ont i huvudet hela dagen igår, men har ändå – med självklarhet – bestämt med Jonas idag att när han hämtar de så har Mio redan hämtat Alvin på fritids, och ätit mellanmål. Allt för att hinna ha så mycket tid som möjligt på fotbollsplanen med sin pappa. För det är det de fullkomligen älskar att göra med honom. Skillnaden mellan mig och Jonas – när det kommer till datorer, telefoner och entreprenörskap – är stor. Han är ute otroligt mycket när han är med barnen, och håller aldrig på med telefonen så som jag gör. Han har inte det intresset vilket ju är fantastiskt skönt.
Det har varit jättejobbigt för Mio, som var en fantastiskt duktig fotbollsspelare (okej, han var ju ett barn, men ändå) och blev antagen till MFF innan han blev sjuk – att helt tappa sin “karriär” och se lillebror gå om medan han har legat sjuk år efter år. Men han är otroligt stark, min lille (stora) kille, och ser sig som självklart på fotbollsplanen så fort är blir frisk. Det är tur att han alltid själv ser sig som självklar, både i skolan och på planen.
Jag undrar om inte Alvin har gått om Mio nu… fast jag ska nog inte uttala mig. Det kan hända att jag (tillsammans med min kompis och gamla granne, och mamma till en av de andra killarna i laget) är den sämsta bland alla föräldrar när det kommer till bedömning av bra eller dåligt spel. Det konstaterade vi i söndags när de spelade match. Att det blir mål, det är bra, så långt kan jag förstå.Nu håller jag tummarna stenhårt för att Mio ska vakna och må bra idag. Han var lite bättre igår kväll. Så jag hoppas så innerligt… ♥

Det här med vardagsglädje – det kan vara det bästa av ytliga ting på jorden. Det här är några vardagsglädje-saker som jag gillar:

• När det är varmare och soligare än man förväntar sig och har krav på. Typ när man går ut med hunden den 5/9 och det är varmare än den varmaste av sommardagar! (Skulle bara inte haft jeans på mig. Puh!)

• Levande ljus. Det sätter en sån himla mysig stämning.

• När hemmet är nystädat och jag sitter med ett nytt, gott luktande magasin i händerna.
• Färska snittblommor.
• Dricka bubbel med en kompis mitt på dagen. Ute.

Ni då? Vad har ni för vardagsglädje i era liv?

Neeeej. Mio har ont i huvudet igen. Suck! Suck! Suck! Nu har han mest ont bakom vänster öga när han tittar åt sidorna. Han, som numera hatar att gå till sjukhuset, sa till och med att han ville gå dit eftersom det inte känns bra. Men vi väntar en dag och ser hur det blir imorgon.
Hur som helst – häromdagen så ringde Försäkringskassan till mig. De ska tydligen höra av sig vartannat år, angående Mio. Men grejen är att jag har inte tagit ut en enda VAB-dag. Jag har liksom tänkt att eftersom jag har eget företag så känns det fel och konstigt och… krångligt. Men hon, den här fantastiska kvinnan, talade om för mig att det är klart att jag har rätt till det. Och vet ni – det är en sån otrolig lättnad att kunna göra det. Både för att jag då på ett sätt får en känsla av att jag faktiskt, med gott samvete, kan vabba ordentligt. Det vill säga inte jobba utan istället vara hemma med mitt sjuka barn när han är sjuk. Och inte heller sitta uppe hela natten för att komma ikapp. Min kompis Peter sa till mig för ett år sen att “du kanske bara borde försöka acceptera hur din situation ser ut istället för att bara fortsätta med lika fullt schema”. Och han har så rätt. Mio är sjuk och visst behöver jag jobba också, men vi är ju två som kan vabba, och jag behöver ju faktiskt sömn.
Så i eftermiddag ska jag vabba. Måste dock in till kontoret för veckans viktigaste möten – alla våra planeringsmöten som vi har måndagförmiddagar.
Hoppas så innerligt att det bara är tillfälligt.
 

Bra:

• Mio har varit bra nästan hela veckan. Han var hemma från skolan i måndags på grund av huvudvärk, men resten av veckan har ju funkat bra. Han har haft ont vid vissa tillfällen men inte så mycket att det har hindrat honom att ha en normal vardag.
• Mio har varit på fotbollsträning två gånger den här veckan. Första gången sen… ja jag vet inte när. Han har sån träningsvärk nu stackarn, men är så glad över att han har kunnat gå och träna
• Jag hade en lugn vecka (på kvällarna). Hade sett till att inte boka in nånting alls förutom barn och träning.
• Jag hade en fantastiskt produktiv vecka jobbmässigt, trots tusen möten och en huvudvärk som pågick i tre dygn.
• Det har varit så himla varmt och skönt väder. Suger ut allt jag bara kan nu av öppna skor och kortärmat.
• Jag har haft lunchmöte med en fin entreprenörskollega och pratat om sånt man behöver göra med just fina entreprenörskollegor.

• Jag körde ett benpass i måndags som gav mig grotesk träningsvärk i fyra dagar. Så man kan säga att jag har känt att jag lever.
• Jag har kört Sh'bam i tisdags och i lördags. Älskar det!
• Jag avslutade veckan – igår eftermiddag – med ett benpass. Skönt! Det innebär at mina två nästa pass är favvispass: rygg och Sh'bam.
• Jag var hos min osteopat. Fantastiskt. Gör nu som hon säger och börja massera vaderna. Jag tror att det är få av oss som inte är stela i vaderna.
• Jag har fortsatt rensandet och röjandet här hemma. Samtidigt så har sommarskor åkt ner i en låda och höst-och vinsterskor kommit fram. De fick ligga här, i röran, tills jag hittade plats åt alla. Puh. Det här med plats alltså. Det visade sig nu att Alvin har sex par gympaskor och Mio har noll. Så blir det när man är lillebror.

• Jag börjar känna mig rätt redo, klädmässigt, för Svalbard. Det är ju lite tidigt att redan ha dragit fram alla vinteroveraller och underställ, men eftersom jag alltid tvättar allt (gillar inte när det luktar unket) och vi ska till Svalbard snart så var det nödvändigt.

Dåligt:

• Jag hade konstant huvudvärk i tre dagar. Tror att det var ett virus eftersom jag hade det dygnet runt, till och med när jag vaknade på nätterna och var uppe och tog blodsocker. Men all respekt till folk som går omkring med huvudvärk så där. Fy tusan vad det är knäckande.
• Båda barnen var sjuka i måndags.

Jag ser att jag har övervikt av bra saker. Det är ju tur det, så att det inte är tvärtom.
Men nu är det ny vecka. En vecka full av möten, och en Göteborgstripp med Anni. Och så kommer pappa ner från Stockholm också. 
 
 

Det här kan vara den bästa stunden på dagen – på morgonen, innan någon annan har gått upp och jag precis har duschat och liksom är grundklar. Och så har jag en halvtimme, timme över till att blogga och se vad som har hänt sen igår.
Jag är nästan aldrig ensam så jag njuter av varenda sekund. Skulle gärna vara själv hemma ett helt dygn, utan att behöva jobba eller ta mig iväg på nånting. Men den lyxen är det väl få som har va? Som tar sig tiden till. Men det ska jag göra mer av under den här hösten. Nu, så länge Mio är frisk, så ska jag passa på att nån gång vara helt ensam och helt ledig. Det innebär inte att jag faktiskt kommer att vara ensam hela tiden, men att jag har friheten att bestämma själv. Väldigt spontant. “Äsch, jag går väl och tar en fika med en kompis i några timmar.” Utan att sen ligga på minus när jag kommer hem. För här hemma står allt kvar precis som när jag gick, och ingen är hungrig. Det ni.
Hur gör ni? Ser ni till att få ensamtid hemma? Och visst är det väl ändå lite mysigt att det är höst nu?

Tre saker som jag önskar att jag hade gjort oftare:

• Sysslat med mindfulness – som det är nu så känns det mest provocerande att sitta och försöka tänka på ingenting. Lär mig gärna ni som kan!
• Fotograferat mer. Gärna människor. Älskar bilder där känslan tar över kompositionens viktighet.
• Njuta av nuet. Jag har så lätt för att titta framåt och ständigt vara i rörelse.

Vad hade ni önskat att ni gjorde oftare?
Djur är faktiskt rätt bra på att få en att bara vara här och nu.