År: 2016

Idag var vi alla på plats igen efter semestrarna och eftersom måndagar är stora mötesdagen hos oss så har dagen svischat iväg på något som bara känns som en timme eller två:

• Sanna är tillbaka från en tre-veckors-resa i USA. Vi hann få en liten update, men jag vill gärna veta ännu mer. Speciellt om södern… Tycker att det låter som himla spännande. Och precis som jag trodde så var det typ omöjligt att förstå vad de sa där. Ååååh! Måste resa med bil i USA nån gång.
• Amanda har varit moviestar tillsammans med Iamrunbox-teamet och en av de två tjejerna som vi fick kontakt med häromdagen när vi sökte. Caroline heter hon – hon bloggar här.

Jag mötte en lite lätt stirrig Amanda klockan 8 i morse på kontoret. Hon trodde inte att det såg bra ut, hennes utstyrsel… Men hon var svinsnygg så jag var tvungen att ta ett gäng bilder på henne.

• Jag, Anni och Sanna hade möte i ett par timmar (!) och gick igenom alla kunder och vad vi ska göra för dem i veckan, och det känns som att våra semesterhjärnor hade blivit till hösthjärnor för vi var rätt smarta och påhittiga. Bra!
• Jag och Anni hade telefonmöte. Vi brukar köra telefonmöte och planera veckan tillsammans med våra kunder. Det är så himla bra. Så blir liksom veckan 100 % satt redan på måndagen. Det är så jag borde göra här hemma också. Planera veckan i helhet redan på söndagen. Ska försöka göra det tror jag…
• Jag och Anni hade en halvtimmes lunchmöte där vi planerade och förberedde oss för morgondagen då vi ska på The Conference och podda.
• Vi hade också möte med Kirill från Iamrunbox, för att sätta det sista i manuset.
• Vi har lyssnat igenom våra favoriter av de som har ansökt till “Podduo sökes” – och kommer att komma med mer info om detta ikväll vid 19,30. På vår Facebooksida. Här.
• Och sen, som vanligt, så har hela gänget suttit och producerat innehåll. Det är vi riktigt bra på!

Jag längtar ihjäl mig tills första avsnittet av podduon kommer ut. 

• Jag hade möte med en annan byrå om eventuellt samarbete i framtiden… Får se vad det blir av det.

Anni hade en provokativt snygg och tjock fläta. Hur kan man ha så tjockt och snyggt hår? 

Jag lämnade några tips när jag blev intervjuad i Karriärpodden, och ett av de var “Om du är ung och ska ut på en arbetsplats – Äg din ålder”. Det är ingen nackdel att vara ung. Om vi nu ska generalisera så har unga vissa kvaliteter och fördelar och äldre andra. Det fina är kombinationen, och alla behövs. Den som inte förstår det är torftig och bakåtsträvande, så då borde man ändå försöka byta arbetsplats. Jag vet att det inte är lätt, men man borde i alla fall ha det i bakhuvudet, att det är inte mig som ung det är fel på, utan det är bara gamlingarna som inte fattar. Typ. Jag tror att de allra bästa arbetsplatserna har en blandning av alla sorters människor; olika åldrar, olika kulturer, olika utbildningar, olika erfarenhet, olika kön och så vidare.
När jag anställde Anni var hon 21, och det visade sig vara den bästa personen ever. Hon tillhör liksom företagets DNA.
 
 

Jag vet verkligen vad det innebär att driva företag och sakna pengar på kontot. Vid flera tillfällen i båda mina startups (Foap och NewsHubby) har det funnits lägen där vi har väntat på pengar som har varit på ingång, och så har vi samtidigt behövt betala ut löner. Det är en omöjlig ekvation och ger så mycket ångest. Den ångesten är svår att beskriva. När man inte har pengar känner man sig så otroligt låg, och det är precis som att all energi och kreativitet försvinner. Man är i ett vakuum. Tror jag? Så är det för mig i alla fall.
Jag kommer speciellt ihåg när vi väntade på att få in en investering på 3 miljoner kronor, men som (som vanligt) drog ut på tiden så att vi inte kunde betala ut lönerna i tid. Det var otroligt tufft och vi hade lärt oss att man inte kunde räkna med att ha pengarna förrän de verkligen satt på kontot, så vi var ju också oroliga att vi inte skulle få in den där investeringen, även om vi visste.
När man redan är så sänkt – jag känner mig helt svag och orkeslös i ett sånt läge – är det extra tufft att fråga nära och kära om att få låna pengar (men det gjorde vi ändå) och dessutom vara tvungen att prata med sina kollegor och fråga om de kan ta lite mindre lön. Det gjorde vi den här gången, bad att få betala ut lite mindre lön vid månadsskiftet och sen betala resten ett par veckor senare. Usch, jag får ångest bara jag tänker på det. Det lustiga var att samtidigt som vi hade problem med likviditeten så blomstrade företaget på andra sätt. Folk hi fivade med oss och sa grattis till både det ena och det andra, och vi förstod inte vad vi hade att fira typ… Men så är det – det kan gå bra samtidigt som det kan vara skittufft.
En annan gång, i NewsHubby, så väntade vi på att få in pengar från våra kunder. Om det är något som jag har lärt mig i mitt företagande så är det att många företag, helst de stora, inte betalar i tid – och det kan vara helt avgörande för ett litet företag (tycker btw. att det är skamligt att de flesta riktigt stora företag sätter i system och helt iskallt och uttalat betalar långt senare än man har bestämt. Men det är en annan sak) att kunderna betalar i tid. För man behöver ju likviditet. Pengar som kommer att komma in kan man inte betala skatter och sociala avgifter med. Det lustiga den här gången var att en affärsängel som jag har pratat en del med genom åren, just då kontaktade mig och PR with an Edge och undrade om vi kunde hjälpa till med deras PR. Han hade grundat en startup som ville förenkla fakturabelåning, och fått in riktigt stora investerare i bolaget. Då hade jag ingen aning om hur fakturabelåning fungerade, tänkte nog mest att det var en lurig bransch med många skumma typer och dolda avgifter. Men så blev då jag insatt, i alla fall i det här företaget (Capcito) och använde mig dessutom av det.
Jag minns att jag registrerade mig på deras sajt från lekterapin på barnsjukhuset i Lund. Mio skulle opereras och jag hatade att jag behövde oroa mig för ekonomin också. Det räckte liksom med att de skulle in och operera hans lilla huvud. Men tyvärr så fortsätter verkligheten utanför, till och med när man är i en helt annan värld där sånt som ekonomi inte borde spela någon roll. Det gör ju tyvärr det ändå. Spelar roll. Hur som helst så reggade jag mig och connectade med Billogram (som för övrigt måste vara världens enklaste fakturatjänst. Älskar det!) och vips – tack vare att Capcitos system kunde se, via Billogram att vi regelbundet fakturerade kunder – så hade vi 200,000 SEK på kontot nästa morgon. Vilken otrolig lättnad!
Jag älskar tjänster som gör det lätt i svåra situationer. Så det får bli dagens tips till er som driver företag. Inte för att jag vill förespråka att man lånar pengar till höger och vänster (och visst kostar det att låna), men ibland kan det där med likviditet vara avgörande. Och då kanske det är bättre att belåna en faktura än att ha magont eller – ännu värre – behöva tvingas till konkurs.
Nix! Det här är inte ett sponsrat inlägg. Och vi tjänar inte heller nåt på att skriva det här. Det vi gör för Capcito är att vi skapar en himlans massa bra innehåll. Väldigt bra till och med, om du frågar mig 😉 Vill ni ta del av det (en massa tips om företagande, entreprenörskap, pengar osv.) så kan ni följa dem på Facebook. Här.
I senaste Facebook-inlägget är det självaste jag själv som tipsar vad man kan tänka på när man tar in riskkapital. Mycket tipsigt här idag 😉

 

Jag visste att det skulle gå fort. Att när jag började jobba så skulle det säga svisch och så kändes semestern långt, långt borta. Och så känns det nu. Som att det var länge sen det var semester. Och jag älskar det! Gillar ju inte när saker (semestern till exempel) tar slut. Däremot älskar jag när nya saker startar. Och hösten är lite speciell, det känns som att alla har legat i dvala i flera månader och nu är redo för nya utmaningar. Det är liksom som att det bubblar lite och folk är mer än redo att börja jobba. Nytankade med energi från sommaren. Jag älskar helt enkelt hösten och brukar då, mer än nånsin, fundera över vad jag vill göra.
Jag tror att det var förrförra året som jag bestämde mig för att tänka igenom allt jag gjorde… typ vart jag bodde, vart vi hade kontor, vilken tandläkare jag gick till och så vidare, och fråga mig själv om det var så jag ville bo och jobba och om det var den tandläkaren jag vill gå till. Typ. Göra medvetna val helt enkelt. Och jag kom fram till att det mesta var bra, men jag gjorde också några små förändringar. Förra året bestämde jag mig för att satsa mer på träningen, och gick PT-utbildningen. Det är nåt av det bästa jag har gjort!
I år tänker jag:

• Att jag vill utveckla PR with an Edge på lite olika sätt.
• Att jag vill bli duktigare på att planera vardagslogistiken. Kanske ta en halvtimme varje söndag och planera veckan? Suck, vad det låter tråkigt, men de säger att det blir mer utrymme för spontanitet då. Jag tycker att det låter som tvärtom. Men jag borde nog testa det ändå.
• Att jag ska förändra min roll lite på PR with an Edge och ta mer tid till sälj.
• Att jag ska gå till Möllan mer om vi ska ut. Är sällan sugen på att gå ut faktiskt men tänker att gå ut och äta, eller ta ett glas vin, med några kompisar är trevligt. Och då att vi vidgar våra vyer och går till Möllan (lite som Söder i Stockholm), där jag aldrig har hängt, istället för på de vanliga ställena.
• Att jag ska skilja på vilja och behöva. 
• Att jag ska bli duktigare på att planera maten. Kanske också en grej jag borde tänka igenom på söndagar?

Så. Har ni några höstfunderingar? Eller ni kanske inte ser det som nyår som jag..?
Jag kommer också att fortsätta att kombinera min styrketräning med mitt favvispass – Sh'bam.