Saker ni inte visste att jag har jobbat med
Ser att det pågår nån grej på Facebook nu där folk skriver om deras sju första jobb. Jag kör en egen grej här och berättar om några jobb som jag har haft som nog inte så många vet:
- Jag har jobbat i en bilskola – Jag älskade att ta körkort och var riktigt bundis med min körlärare och hans fru, och fick anställning i bilskolan när jag var klar. Jobbade där ett halvår och rättade prov. Då pluggade man i fysiska pärmar och fick sitta på bilskolan och göra prov, på papper.
- Jag har jobbat med Basic Element, när de precis blev kända med “Promise Man“. Jag var med på turnén och körde bussen (ja alltså det var en minibuss) och så passade jag sångerskans 4-månadersbebis medan hon stod på scenen. För mig som väldigt ung och ny i den branschen så minns jag att det var väldigt kul när Karl Dyall kom och skulle göra koreografin, eller när vi var i Lund och spelade in videon. Men det var också lååånga dagar ibland med den lilla bebisen. (Sen lämnade jag det jobbet för att göra reseledarkarriär för Ving)
- Jag har jobbat som frilansjournalist och bland annat gjort en himlans massa hemma hos-reportage för Aftonbladet Söndag. Vi var bland annat på Saltholm och intervjuade de enda fastboende där. Så himla spännande. Och så var vi ute på landet nånstans och träffade ett par som hade plockat ner en timmerstuga i Norrland och byggt upp den igen i Skåne. Det sjuka i den här storyn är att det visade sig vara min nuvarande kontorskollega Micke, som jag alltså jobbar väldigt tätt med idag. Jag älskade det här jobbet och hade kunnat göra såna reportage varje vecka.
Men nu jobbar jag alltså med det här gänget i mitt eget företag…
… och så jobbar jag som Personlig tränare på fredagar. Kör snart igång en onlinetjänst också, men med begränsat antal platser. Vill hinna med att göra ett bra jobb utan att tappa för mycket fritid.
Kommentera (0)
Vi kom fram till Stockholm stadion (vilket ställe att ha konsert på. Wow!) och gick in i bardelen. Istället för att köa så gick vi med bestämda steg längst fram i den långa kön och bara gick in. Går man med resoluta steg så är det ingen där bak som vågar säga “App, app, app… ni trängde er”. Men förlåt oss ändå, men vi är för gamla för att orka stå och vänta.
Vi gjorde samma sak när vi skulle fram och beställa. De köerna var milslånga och det kändes som att enda alternativet var att bara gå längst fram. Tror att de bakom oss knorrade lite, men jag tänkte att jag säger “Äh men det är lugnt, jag jobbar här”, och le. Om de skulle säga nåt. 
Veronica kom upp på scenen prick 21,00 (enligt schemat). Respekt!
Hon bjussade på en magisk konsert under 2,5 timme med perfekt ordning på låtarna. Och så den där närvaron och äktheten. Ja man ni hör att jag älskar henne va?
Hon är liksom tacksam för att vi (ja inte bara jag och Maria) är där. Och jag tror att det är tricket för att folk ska få den där lilla extra känslan för en – och då menar jag oavsett vilket område man är framgånsrik inom: Ödmjukheten och sårbarheten. Man älskar ju det.
Eva Dahlgren kom upp på scen. Så stort och så fint. 
Någon sa att det var 22,000 människor där. Jag är inte säker, men jag och Maria var där i alla fall. Och Sofia Wistam. Det är i alla fall tre stycken.
Kan ni föreställa er hur det lät när självaste Håkan Hellström kom upp på scenen? (Kolla videon nedan annars) Galet! Och att det skedde samma dag som hans egna biljetter släpptes och direkt tog slut, kändes extra stort för en sån som jag som gillar honom men inte älskar honom. Man vill ju ha sånt man inte kan få tag i.
Det var både en glad, fartfylld, lugn, vemodig, härlig konsert. Alla känslor rymdes i de här dryga två timmarna.
När Håkan kom in hoppas jag att känsliga personer hade öronproppar. Jag är inget äkta Håkan-fan på det sättet som många andra, men älskar hans dinglande och lite lätt förvirrade kroppsspråk. Och hans ödmjukhet. Ja men ni hör ju, ödmjukhet är the shit. Och ju större man är – desto viktigare.
Och så efterrätt. Maria hon kan hon.
Väl framme på Sheraton, där vi bor, så tror jag att vi blev uppgraderade. Eller så har vi bara råkat boka några slags VIP-rum. Vi trivs. Men kastade oss ändå direkt ut i vimlet på stan och letade väskor, byxor och armband. Men kom hem med varsin regnponcho. Det ryktas om lite regn ikväll.
Vi fastnade i väldigt djupa fåtöljer på Espresso House och blev otroligt fnissiga och kände oss fulla. Hade svårt att komma upp men lyckades till slut. 
Så. Nä jag tänker inte skriva skolsvenska när jag är så här upphetsad, utan kommer hålla på med utropstecken och sånt mitt i meningar ibland.
Kör samma runda totalt 3 gånger!
