År: 2016

God morgon! Jag och Alvin hade en liten stund vid köksbordet igår efter fotbollen. De där stunderna när man är själv med honom och han är pratsugen – de är underbara.
– Mamma, vad är jag bäst på?
– Hmm, du är en av de roligaste jag känner… du är väldigt snäll mot alla – utom möjligtvis mot din bror ibland… du är…
– Men åååh, måste du alltid prata om känslor och sånt? Kan du inte erkänna att jag är bäst på fotboll?
Älskar den här lilla killen ♥
 

Tänk att det finns människor som försöker jobba på sitt “Jag måste lära mig att säga Ja”. Jag är precis tvärtom och måste lära mig att säga Nej. Eller jag har redan börjat lära mig faktiskt och börjar bli bättre på det. Framförallt på att säga nej utan förklaring. Jag behöver ju inte ha en förklaring, även om jag ibland förstås vill ge det, men då räcker det med en för mig godtagbar förklaring. Den behöver inte bli godkänd av den jag säger nej till. “Nej, jag har inte tid” räcker till exempel bra. Mer än så behöver jag inte förklara. Och det fina när jag säger nej till andra är att jag säger ja till mig själv. Ju.
Och sen finns det ett tillfälle till där jag behöver lära mig att säga nej, och det är när kalendern är full. Hur gärna jag än vill. Är den full så är den full. Måste lära mig det.
Hur är det med er? Har ni svårt att säga nej?
Nej! Ser ni hur jag fokuserar på nejet?
 

Idag ska vi ha möte angående Mio och hans sjukdomsbild – eller egentligen att han har väldigt hög sjukfrånvaro och att vi måste hitta ett bra sätt att hantera det på – tillsammans med rektor och lärare från hans gamla skola och rektor och lärare från den nya skolan. Och så ska hans “kompis” Annica också med förstås. Annica är en socionom och samtalsterapeut (tror jag?) som Mio har fått tack vare skolan. Hon arbetar alltså för det här rektorsområdet. När Mio var hemma så kom hon och hälsade på en gång i veckan och pratade, spelade spel och hängde med honom en stund. Sen var hon också med när han började gå till skolan en timme då och då fast han fortfarande var dålig. Han tyckte att det var jätteskönt att ha henne med sig. Jag älskar att han är så obrydd över sånt och aldrig skäms när det kommer till hans sjukdomar och all hjälp han behöver.
Hur som helst – idag ska vi till skolan och ha möte med alla dessa personer, samt sätta upp en handlingsplan för hur vi agerar när han blir dålig. För det vet jag tyvärr att han kommer att bli förr eller senare. Nu börjar han 6:an och det känns som att den här plattformen är grunden och avgörande för hela hans framtid, hela livet liksom. Och jag är så himla orolig över att han ska missa för mycket. Så den här handlingsplanen måste vara så pass bra att han har en chans att klara skolan även om det skulle bli mycket sjukdom och frånvaro.
Hoppas hoppas hoppas att han hinner komma in ordentligt i nya skolan innan han blir dålig nästa gång eller ska opereras ♥
 

God morgon! Jag låg som vanligt vaken en halvtimme innan klockan ringde (Det är vinsten när man går och lägger sig i tid på kvällarna. Win!) så jag hann ligga och fundera lite och har därmed några insikter att bjussa på:
Dagens insikt no. 1: Det här med att jobba i grupp, eller i alla fall ta in hjälp från andra människor – det är verkligen någonting som man borde göra. Alltid. (Vi har nu plan B, plan C och plan D redo med Mios Freestyle libre. Och det är tack vare er.)
Dagens insikt no. 2: Om man vill vakna snabbt på morgonen så ska man skaffa en hund och bosätta sig på Ön, där det alltid blåser stormar. (Jag kliver ur sängen på morgonen, tar på mig första bästa plagg som finns i närheten (nej jag ser sällan särskilt fashion ut då) och kliver rakt ut på gatan. Allt detta för att vår lilla Bruno fortfarande är liten och vi inte till 100% lita på att han är helt rumsren)
Dagens insikt no 3: Hösten är här! Jag vet att många hatar när jag säger det så här tidigt, men ni är välkomna till Ön och uppleva höststormen om ni tvekar. (Man måste ha två händer och mycket kraft för att ens ha en chans att kunna stänga porten).
Dagens insikt no 4: Vi tänker extremt många tankar varje dag – men de flesta är de samma som igår så det är inte konstigt att det är svårt att bryta vanor och mönster. (Enligt den här texten – som jag för övrigt inser är skriven av en gammal klasskompis lillasyster – så tänker vi  65,000 tankar varje dag och enbart 95% av de är de samma som igår. Nån som vet källan? Vart det kommer ifrån från början förresten?).
Dagens insikt no 5: Det här med sälj, som jag pratade om igår – det är bara att kavla upp armarna och sätta igång. Just do it tänker jag. Men med tanke på insikt no. 1 så vill jag fortfarande ta en kaffe med nån som vill ge mig inspo och tips.
Segstartad på morgonen? Skaffa hund!

Ni är fantastiska! Jag har fått så många bra tips på hur vi kan göra för att få den där lilla apparaten att sitta på Mios arm utan att han ska få eksem.
För så här ser det ut nu, efter att han hade den i 12 timmar. Även om vi tog av den igår så fortsätter det att bli värre och värre. Men det lägger väl sig snart. Jag fick tips om sätta skavsårsplåster under, eller en salva (?) som heter Cavilon samt att testa att sätta den på magen istället om inget annat funkar. Så idag köpte jag skavsårsplåster samt ringde diabetesmottagningen som skrev ut Cavilon.
Den här testar vi nu…Vi har precis satt på det på den andra armen. Håll tummarna! Det hade varit så underbart om det hade funkat!!