Bra och dåligt veckan som har gått
Bra:
- Jag och Johanna var iväg på ett yoga-retreat på Mossbylund. Kul och härlig liten getaway. Jag kommer nog aldrig bli en fullblodig yogi men jag gillar att få in det som träning någon gång i veckan.
- Jag och kidsen var på Jump – himla rolig timme måste jag säga. Hoppas att fler vuxna förstår hur kul det är och inte bara sitter vid sidan om och tittar på kidsen. Det här är en perfekt aktivitet att göra tillsammans.
- I början av veckan införde jag “spelförbud” för barnen – fast inte i negativ bemärkelse. Jag förklarade att den här sista veckan ska vi umgås på dagarna, och det är bara om jag är iväg på möte eller tränar som det är okej att ta fram datorer och telefoner. Det har resulterat i att vi har hängt mer och gjort saker som de annars inte hade velat göra… typ.
- Vi bestämde oss för att åka till Svalbard och gick till och med och inhandlade en massa ull.
- Vi har satt på Freestyle libre på Mio. Låt oss hoppas att han inte får eksem!
- Jag har träffat Eva Ekedahl från Karriärpodden, och hon har intervjuat mig i ett poddavsnitt som kommer ut idag. (Länkar sen)
Dåligt:
- Jag har börjat känna mig lite stressad inför hösten. Kommer vi ha kvar alla våra kunder? Kommer vi få nya? Kan vi anställa fler? Kommer vi få in sponsorer till vår podd På Insidan? Ja det handlar alltid om ekonomi, stressen när man har företag. Jag gissar att jag aldrig helt och hållet kommer att komma ifrån det här.
- Jag har också känt mig stressad över att vilja maximera sista semesterveckan. Ena delen av mig har velat hitta på så mycket som möjligt, andra delen har tänkt att det är ju bra om vi bara går hemma och myser omkring.
Sen var det nog inget mer som var direkt dåligt. Eller så har de här två grejerna bara tagit över allt så att det andra föll i glömska.
Kommentera (0)
Det måste vara jobbigt för Bruno, som alltid sover under min säng, för han hänger nämligen alltid med in till Mio på nätterna och lägger sig vid fotändan tills jag är klar. Och så hänger han med tillbaka. Förut tog det 5-7 minuter att ta blodsocker och nu tar det som sagt en sekund. Han måste tycka att det blir ett fasligt spring stackarn ?
Jag var på väg att göra en kokbok för allergiker när Mio var liten (han var nämligen allergisk mot allt då: Ägg, vete, mjölk, majs, soja, de flesta frukter och grönsaker… ja allt helt enkelt) och jag vet att jag har ett väldigt gott våffelrecept där. Jag testade och testade och testade för att få till god mat till honom och det var verkligen inte lätt. Så när jag väl lyckades så skrev jag ner det. Jag ska leta fram det i min externa hårddisk och testa att göra igen. Det enda jag minns är att jag hade bovetemjöl, fiberhusk och en viss kombination av socker och salt. Det var den där kombinationen som var viktig, den gjorde liksom att det blev riktigt gott.
… men vi har fått tips om att testa den tillsammans med Nasonex nässpray…
… så då sprayar man först Nasonex på armen där själva libren ska sitta…
… sen tar vi själva hylsan med nålen i…
… och “skjuter” in i armen. Här blir Mio, som är sprut- och nålrädd, snurrig av rädsla. Han hatar det.
Men det gör egentligen inte ont alls…
… och den är väldigt liten och smidig när den väl sitter där. 
Sen kalibrerar man den här lilla apparaten, och när det är klart behöver man bara föra den över den lilla vita knappen på armen för att få blodsockerstatus. Och detta är alltså istället för att ta blodsocker genom att sticka i hans småsönderstuckna fingrar… (och har ingenting med insulinet som han tar i magen att göra)
Låt oss nu hoppas att det funkar den här gången, med Nasonex under! Håll tummarna så hårt ni bara kan. Den här lilla apparaten gör att det är lättare att hålla jämnt blodsocker (plus att det är mycket lättare för mig på nätterna när jag är uppe och tar blodsocker. Slipper allt pill). Men mest av allt för Mios skull ❤️
Idag har han ätit en ganska kolhydratsnål kost för att kunna få sitt lördagsgodis – som han alltid väger. 70 gram är ungefär vad hans kropp klarar. Och då måste han ta jättemycket insulin. Han är så söt när han står och väger sitt godis, väljer bort en stor för att ta tre mindre, ändrar sig igen, frågar om råd: “Mamma, tycker du att jag ska ta den här eller den här?” Min lilla hjälte. Ibland glömmer jag hur han faktiskt har det.
Sen pratade vi med ägaren (till både Pillehill och den prickiga saken tror jag), som berättade att det har varit fullbokat sen i maj och är så fram till september. Oj! Och jag kan förstå det. För även om det är utslängt mitt bland stora fält så är det så mysigt. Och tydligen har de olika temakvällar såsom rom-och cigarrprovning, vinprovning och liknande. Antingen utomhus, eller i det lilla uterummet (som såg ut som ett litet växthus) eller inne i brasseriet som hon kallade det. Det är ett litet ställe med plats för max 22 personer.
Det var det där med After work som gjorde att vi stannade. Det kände vi igen.
Jag passade på att lära Johanna vad skillnaden mellan råg, vete och korn är. Vete har ingen ax, råg har mittemellanlång ax och korn har längst ax…
Jag tyckte själv att jag var väldigt rolig eftersom det var hon som hade lärt mig det tio minuter tidigare.
