År: 2016

Jag tänkte att jag kanske skulle göra ny karriär (ja men det är aldrig för sent att byta inriktning) – som reklammodell. Vad tror ni? Är jag ett ämne? Jag passade på att testa igår med den nya produkten som vi har börjat jobbat med.
Nej nej, se inte så rädd ut!Nej! För överdrivet. Tagga ner!Så ja, liiite bättre, men lite för tillgjort och smajligt. Visa produkten istället tack.Ok, låt oss öppna den då. Nähä, ok – den där innerpåsen kanske inte ska ligga så där… rörigt. Gör nåt annat för att slappna av va. (Fan vilken märklig min).   Så ja, utan ansikte verkar mer framgångsrikt. Bravo! Heja. Det funkar ju riktigt bra.Dagens insikt: Jag stannar i min bransch.

Idag började jag dagen med, innan barnen vaknade, att läsa och korrigera ett pressmeddelande som ska vara färdigt nu i slutet av veckan. Vi jobbar alltid så med pressmeddelanden att först bestämmer vi en vinkel tillsammans (Ja bara en vinkel, finns det fler så är det bättre att skriva fler pressmeddelanden tänker vi), sen skriver en av oss ner allt – liksom bara kluddrar ner all fakta och allt som vi vill säga, i ett Google-dokument. Och sen korrigerar och finjusterar samma person det, innan hon lämnar vidare det till oss andra. Som gör våra ändringar och korrigeringar.
Och det ligger ingen som helst prestige i det här. Vi gör bara allt för att göra det bästa pressmeddelandet som möjligt till våra kunder. Och det är så mycket enklare för en “ny” person som inte har blivit hemmablind, att gå in och läsa och korrigera. Och det är alltså det jag har gjort idag. När jag har gjort det så “ger jag tillbaka det” till Anni, som har nya ögon efter mina ändringar och kan göra en till check. Sen får jag tillbaka det en gång till. Och så ger jag det tillbaka till henne en sista gång. Typ så brukar vi jobba. Eller så är vi ännu fler involverade. Det kan tyckas ineffektivt att ha så många personer inne i ett och samma pressmeddelande men för oss så känns det som ett effektivt sätt att jobba, plus att vi får flera ögon på det. Och så länge man inte ser nån prestige i det så funkar det utmärkt. Det är fortfarande bara en person som lägger ner mest tid på det.
Vi har hittat en fantastiskt bra samarbetsform. Tycker vi själva. 

Idag gjorde jag ett gästspel på kontoret. Det kändes viktigt att vara där, dels för att vi skulle ha möte med Iamrunbox, som ju är vår nya kund (Jippi!) och dels (framförallt) för att jag delade med mig av min kunskap och visdom till Anni:
Jag förklarade om min going från b-kupa till e-kupa under graviditet och första bebistiden. Och Anni lyssnade fascinerat. Har jag sagt att vi än så länge inte har lyckats attrahera någon av det manliga könet till PR with an Edge?
 
 

Idag har jag suttit på andra sidan. Jag har blivit intervjuad i en podcast. Det brukar ju alltid vara jag som intervjuar så jag är lite sådär extra glad över att ha fått sitta på andra sidan. Nämligen i Karriärpodden. Vi har jobbat med Eva och hennes fantastiska podd i några år nu, och jag har hunnit lyssna på många intressanta kvinnor i karriären. Mina favoriter hittills är Elaine Eksvärd, Lottie Knutsson och Michaela Forni. Det känns fint att finnas med på samma lista som dem, och många andra. Jag fastnar alltid för de som bjuder på sig själva och vågar prata om motgångar, inte bara medgångar. Och de som har hjärtat med sig när de pratar. Det är svårt att se sig själv utifrån men jag hoppas att jag bjuder på mig själv och har hjärtat med mig, det är i alla fall det jag vill förmedla när jag berättar om min entreprenörsresa från det att jag startade min första startup Foap, till där jag är idag med PR with an Edge. 
Eva är en fantastisk person att prata med så det kändes avslappnat och bra där vi satt i vårt (ja hon var i Malmö och hälsade på) fina poddrum.
Ett av de råd som jag gav i podden är till unga människor. Rådet lyder: Äg din ålder! Som ung har du nämligen så mycket att tillföra de flesta arbetsplatser. Jag gav också mina bästa tips för entreprenörer i karriären, och pratade lite om ledarskap. Följ Karriärpodden på Facebook för att få reda på när nya avsnitt kommer ut. Det här kommer ut på måndag.
Och till alla entreprenörsvänner eller chefer – Har ni några bra tips att komma med? Lämna en kommentar här.

Jag älskar att jag har upplevt att jobba både före internets tid och att jag nu upplever det mitt i det. Jag älskar att man 2016 kan jobba på ett helt annat sätt än man kunde 1996. Idag kan man liksom ha ett team utspritt över hela världen, man behöver inte sitta på ett kontor för att prestera och man behöver inte sitta på samma ställe. Visst, det är bra att träffas in person ibland också, men det är ändå så himla effektivt och smidigt att kunna välja ut de bästa medarbetarna till ens team, oavsett vart i världen de sitter.
Jag vet att det på många arbetsplatser fortfarande tänks att: “Ja men hur ska vi kunna kontrollera att hen gör sitt jobb när hen inte är här” … och liknande. Men jag skulle säga att om du, som ledare, inte har större tro till dina medarbetare än att du måste kontrollera dem så har ni stora problem. Vem vill jobba på en arbetsplats där man måste finnas på plats, under kontroll, för att bli betrodd? Antingen har ni anställt fel personer eller så är det dåligt ledarskap. Troligen det sista… sorry to say ?
Om det skulle vara så, så tycker jag att ni borde testa det här:

1. Låt medarbetarna få ta ansvar. På riktigt. Om du ger ansvar, håll inte på och kolla hela tiden att hen sköter sig, och var inte inne och pilla i detaljer. Ge ansvar helt enkelt!
2. Respektera dina medarbetare. Det kan tyckas vara en självklarhet men jag menar respektera på riktigt som den människa hen är, med ups and downs.
3. Låt medarbetarna vara delaktiga. Om man är med och beslutar saker så blir det mycket roligare att vara med och jobba fram till ett slutresultat.

Idag hade vi möte med vår kund på kontoret, och vi var ett helt gäng som var där på plats, men också en kille som var med via Skype eftersom han var i Stockholm. Så ser det ofta ut för oss. Det är 2016 och jag älskar det!