År: 2016

Det värsta med diabetes typ 1 är:

• att risken att dö i förtid är dubbelt så stor än om man är frisk.
• att det alltid finns en risk att man blir för låg och hamnar i koma eller för hög och blodet förgiftas (=dör)
• att organen tar stryk
• att blodsockret plötsligt (ganska ofta) är totalt oförutsägbart. När man minst anar det, och egentligen hade planerat in lördagsgodis, så är Mio skyhög och får därmed avstå. Det är jättejobbigt för honom, han blir helt knäckt vid de tillfällena, stackarn.
• att man ständigt går omkring och är orolig. Barn med diabetes tvingas snabbt bli mogna och kontrollerade kring maten. De får ta ett väldigt stort ansvar och jag märker på Mio hur ängslig han blir när han har dåliga värden.
• att man ibland, fast man är hungrig, avstår från att äta. På grund av att det är sent på kvällen och man har dåliga värden. Som för Mio ikväll… Vi skulle snart lägga oss… och han var lite hungrig men ville inte äta, för han vet hur dåligt det är för honom om blodsockret inte är bra i natt. Det är väldigt svårt att hålla på och justera blodsocker på nätterna…
• att folk har så lite kunskap om det (inget blameande här alltså, bara fakta. Känner att jag borde dra igång en ordentlig kampanj för att lära ut…) och inte vet vad man ska göra om en diabetiker tuppar av. Man ska ge socker, i flytande form – för det går ju inte att tugga om man är avsvimmad – och smeta runt på tandköttet, då går det snabbast in i kroppen. Socker! Socker! Socker! Alltid socker om man skulle se att en diabetiker plötsligt tuppar av.
• att man aldrig, aldrig kan ta en liten paus från sjukdomen – inte ens när det är semester.

Imorgon skulle Alvin egentligen följa med mig till kontoret. Han har ju sommarlov, men jag jobbar en vecka till, och pappa Jonas behövde också hoppa in och jobba imorgon. Så Alvin skulle hänga med mig. Jag har förberett honom på att vi ska hyra film, spela pingis (det finns två pingisbord i huset) och att det förmodligen kommer att vara ganska okej att springa omkring och härja lite, eftersom de flesta kontor står tomma. Men så hände det som aldrig brukar hända – att saker tajmar sig så väl. Han har lekt med sin gamla dagisbästiskompis C idag, hela dagen, och nu när jag skulle hämta hem honom så bad han att få sova över. Och det funkar ju finfint. Så klart. Det är ju mycket roligare att vara där än att vara med mig på kontoret. Och måndagar är rätt tokiga för mig. Arbetsbelastningsmässigt alltså. Så det passar bra. Men det blir tomt här i natt. Det blir det alltid när halva skaran är borta. Tänk att man skulle bli sån – som aldrig är riktigt nöjd liksom. Man vill ha sin frihet, men man vill ändå ha båda barnen intill sig hela tiden. Sen man fick barn är man aldrig nöjd. Knasigt.

Men! Det bästa med den här veckan är att när den är slut så är det semester! Och det bästa med det är att jag slipper dra upp barnen varje morgon. Jag ska vara så ledig jag bara kan men måste ta ett par småmöten vid ett par tillfällen. That's life!

• Laga mat (har ingen fantasi och tålamod, och har dessutom dåligt självförtroende här)
• Sköta om blommor (glömmer bort dem)
• Fixa i trädgården (sopar det under mattan)
• Åka till tippen (det sopar jag också under mattan)
• Se på film (somnar)

… och just därför – för att jag är dålig på att fixa i trädgården – så är jag extra glad över att vi har gjort det idag. Belöningen blev lunch utomhus med bästa lunchsällskapet (Mio), och nu poddlurar i öronen i en solstol. Mmmm…

God morgon söndag och god morgon solen. Älskar att det är fint väder idag. Så slipper jag fundera mer över det där med Rainy day program. Igår blev det mest kompishäng för barnen – i alla fall tills Mio fick huvudvärk på kvällen (som tack och lov gick över efter nån timme). Idag vet jag precis vad jag vill göra (sitta i en solstol med poddlurar i öronen) men också precis vad jag borde göra:
Klippa gräsmattan – eller jag kanske mer borde kalla det vår lilla naturplätt som består av allt annat än gräs.

PS. Och “Dagens Mio-status” var ju lite lurigt kom jag på nu, eftersom det här var gårdagens.

Är det bara jag som har svårt att hitta på bra grejer att göra med barnen när det regnar? Jag själv har inga problem att gå här hemma och städa, pilla, vika tvätt, bädda rent och sånt där som vi mammor älskar… (Eh, det var ett skämt). Nej men jag har faktiskt inga problem att hålla på här hemma, att roa mig så att säga. Men mitt problem är att om jag gör det så fastnar barnen gärna vid TV'n, datorn eller telefonerna. Och det kan de ju inte göra hela dagen. Det är lätt att säga att “Ja men då får de ju inte ha dem”. Men vad ska de då göra? Det är då det krävs att vi hittar på nåt. Väl? Att jag engagerar mig? Och jag har dålig fantasi när det kommer till barnaktiviteter. Eller det har jag egentligen inte. Igår var det jag som tjatade på barnen att vi skulle åka till Zoo i Köpenhamn idag, men de var lagom roade. Det är dem som är tråkiga ju. Haha… inte jag.
Men okej – vad kan man göra då? När det regnar? Med barn i 8- och 12-årsåldern. Hjäälp… Speciellt 12-åringar känns lite svåra att roa.

Men alltså jag trodde väl att tiden var förbi då jag lyssnade på poddar där man pratar om småbarnsåren – men hjälp vad de här tjejerna är härliga – Jessica och Angelica. Även om de pratar mycket om sina liv (de är båda två småbarnsföräldrar) så har de också så mycket annat. De är tvillingsystrar och är 100 % sig själva och visar så mycket av alla sortens känslor. Superhärliga är dem! Jag älskar människor som visar alla sortens känslor och som inte försöker vara så rätt hela tiden och passa in överallt. Som liksom vågar ha fel och som utan några som helst problem kan prata om sina tillkortakommanden. Nä men jag kan faktiskt inte förklara hur härliga de är – ni får lyssna själva helt enkelt. Det är liksom högt och lågt på alla sätt och vis och det är svårt att inte älska dem. Lyssna i den app som du brukar lyssna på poddar i och sök efter “Tvillingpodden”. Have fun!
Jag som är en podd-addict går med lurar hemma när jag städar (jämt), när jag går ut med vovvsi, när jag åker till kontoret, när jag går och handlar, när jag ska sova, när jag ska somna om (10 gånger per natt) efter blodsockertagningar… ja typ alltid alltså. Så just nu känns det som att jag hänger väldigt mycket med de här tjejerna.