För exakt 13 år sen (eller ja det var ju 13 år och 1 dag sen eftersom han behagade titta ut den enda dagen på året som bara finns vart fjärde år – den 29 februari, men nu har vi bestämt oss för att det är den 28:e han blir firad alla andra år så glöm det för en liten stund) så bestämde sig världens finaste lilla kille för att komma med buller och brak. Klockan 07,08 ringde vi ambulans – klockan 07,41 föddes han. Det var bara ren tur att han föddes inne på sjuhkhuset och enbart tack vare att vi bodde så nära.
Hur som helst – ut kom världens finaste, varmaste, charmigaste, mest omtänksamma lilla unge. Jo men han är faktiskt allt det där. På riktigt. Ja ja, jag vet att jag inte kan vara objektiv som mamma men tro mig – han är fantastisk på så många sätt min lilla kille. Och på tal om liten, så är han ju inte det längre, han är ju stor. 13 år! Samtidigt så är han fortfarande en liten, liten kille – speciellt när han under långa perioder är sjuk. Då finns det inte mycket “stor kille” i honom, utan snarare är han en väldigt liten och närhetstörstande kille som bara vill vara nära sin familj.
Det bästa med dagen idag är att Mio är frisk och mår bra. Han har varit bra sen vi ställde om shunten för ett par veckor sen och jag vill bara skrika ut min lycka. Hoppas det här håller i sig länge nu – men framförallt… vad underbart att han får fira sin dag frisk!
Jag och Alvin gick upp tidigt och dukade fram Mios favvisfrukost: bär, melon och färska bullar. Tyvärr måste vi reglera det ganska mycket och kan inte gå loss fullständigt, med tanke på hans diabetes, men det blev bra ändå.
Grattis på födelsedagen min älskade lille kille ❤️
Så ofattbart att älskade ??? Mio redan är 13 år. Ses i kväll. Ska bli trevligt.