Dag: 1 mars, 2017

Varför är det så svårt att be om hjälp?

Det känns som att jag alltid säger det här, men idag har det återigen varit en hektisk dag. Och mitt upp i alltihop så skulle jag varva ner och sätta mig och podda tillsammans med Linda.
Vi kör ju via Skype eftersom hon är en sisådär 64 mil härifrån och när jag plötsligt blev “utslängd” på grund av att jag själv hade dubbelbokat poddrummet. Så jag sprang omkring, lite lätt förvirrat med en dator i handen, och hittade till slut en lämplig (allt är relativt) plats att avsluta podden på.
Vad vi pratade om? Om tidsbrist, hur optimera arbetstiden på bästa sätt samt mina problem med att inte kunna be om hjälp. Förstår inte varför det är så svårt. Gör ni? Eller är ni såna som ber om hjälp? Man älskar ju människor som kan be om hjälp (om de accepterar ett nej) och man älskar ju att få hjälpa till så jag förstår inte vad det är för onödig issue jag har.

Kommentera (0)

Vi ska flytta!

Vi har bott här i åtta år (!) och jag har länge haft en dröm om att flytta till något större. Vi bor just ni i en trea på 100 kvm, så ytan är det väl inget fel på. Problemet är att vi bara har tre rum. Jag vet, det är ett i-landsproblem, men fortfarande någonting som det bråkas om varenda gång barnen har kompisar hemma. Båda vill stänga in sig i rummet och vara ifred. Så jag har som sagt drömt om en större lägenhet – en fyra. Det passar oss väldigt bra att bo i markplan som vi gör nu, både med tanke på att vi har hund och eftersom det annars kryper i kroppen på mig så fort solen tittar fram. Jag vill så gärna kunna gå ut på en altan eller nåt. Så det har ju varit ännu svårare att hitta just en fyra i markplan.
Hur som helst – det är sviiiinsvårt att få lägenhet i Malmö så förväntningarna har inte varit särskilt höga. Men så häromdagen hände något helt oväntat: En kille som jobbar i huset där vi har kontoret, messade mig och sa att det fanns en fyra ledig i bottenplan i deras hus. Jag tänkte att jag ändå inte har nån chans eftersom det är MKB (kommunala bostadsbolaget) och flera tusen människor står låååångt före mig i kön. Men så visade det sig att jag hade sån enorm tur. Det var nämligen en visningslägenhet, som inte behöver gå ut i kösystemet. 
Så nu, en vecka senare, står jag här med ett kontrakt i handen och är så lycklig!!
Jag kommer har grym separationsångest – jag är inte typen som bara flyttar hur som helst utan stannar gärna på platser där jag trivs – men jag ska komma ihåg de första nätterna att jag vet att det kommer att gå över. För i det stora hela kommer det här bli så mycket bättre. 
 

Kommentera (0)