Vi har bott här i åtta år (!) och jag har länge haft en dröm om att flytta till något större. Vi bor just ni i en trea på 100 kvm, så ytan är det väl inget fel på. Problemet är att vi bara har tre rum. Jag vet, det är ett i-landsproblem, men fortfarande någonting som det bråkas om varenda gång barnen har kompisar hemma. Båda vill stänga in sig i rummet och vara ifred. Så jag har som sagt drömt om en större lägenhet – en fyra. Det passar oss väldigt bra att bo i markplan som vi gör nu, både med tanke på att vi har hund och eftersom det annars kryper i kroppen på mig så fort solen tittar fram. Jag vill så gärna kunna gå ut på en altan eller nåt. Så det har ju varit ännu svårare att hitta just en fyra i markplan.
Hur som helst – det är sviiiinsvårt att få lägenhet i Malmö så förväntningarna har inte varit särskilt höga. Men så häromdagen hände något helt oväntat: En kille som jobbar i huset där vi har kontoret, messade mig och sa att det fanns en fyra ledig i bottenplan i deras hus. Jag tänkte att jag ändå inte har nån chans eftersom det är MKB (kommunala bostadsbolaget) och flera tusen människor står låååångt före mig i kön. Men så visade det sig att jag hade sån enorm tur. Det var nämligen en visningslägenhet, som inte behöver gå ut i kösystemet.
Så nu, en vecka senare, står jag här med ett kontrakt i handen och är så lycklig!!
Jag kommer har grym separationsångest – jag är inte typen som bara flyttar hur som helst utan stannar gärna på platser där jag trivs – men jag ska komma ihåg de första nätterna att jag vet att det kommer att gå över. För i det stora hela kommer det här bli så mycket bättre.
Ett stort GRATTIS!