Jag och Sanna pratade om det här med att presentera sig själv inför nya människor idag. Att köra sin så kallade hisspitch. Oftast när någon frågar vem jag är så svarar jag med namn, vad jag jobbar med, hur många barn jag har, hur gammal jag är och kanske vart jag bor. Hur intressant är det egentligen? Det säger väl ingenting om vem jag är? Visst – vi vill gärna sätta in människor i fack, och det har vi djupt rotat i oss för att vi vill ha nån slags struktur antar jag – men det hade väl varit så mycket roligare om man istället skulle presentera sig med vad man älskar att göra, vad man brinner för, vilka åsikter man har om någonting och vad man helst sysslar med när man är ledig? Eller nåt.
Men när jag började fundera på vad jag i såna fall skulle säga så fick jag hjärnsläpp… Vad skulle jag säga?
“Hej jag heter Alexandra, jag älskar att träna, är väldigt social (men vill gärna ha pauser emellanåt där jag är ensam), brinner för all slags kommunikation och…” nä men där tog det stopp. Och det var inte särskilt uttömmande svar det heller.
Vi kom fram till att vi borde åka på spa nån dag, hela gänget, och fundera över våra personliga hiss-pitchar. För det är svårt tycker jag. Vad tycker ni? Hade ni kunnat köra en spontan hisspitch rakt upp och ner? Eller skulle ni också behöva fundera lite? Herregud, hur svårt kan det vara liksom..? Tydligen väldigt svårt 😉
Spännande tankar! Jag brukar alltid säga "mitt namn är clara toll, jag är personlig tränare och jag driver Clara Färdiga Gå…" Sen tar det liksom slut. Vill ha något folk kommer ihåg mig för hehe 🙂 Återkom gärna på ämnet när ni varit på spa! 😉