Dag: 17 september, 2017

Entreprenörskap

Frilansuppdrag för WordPress-kunniga

Av Alexandra Bylund / 17 september 2017, 16:25

Jag vill flytta tillbaka min blogg till WordPress och behöver hjälp med det. Vem kan hjälpa? Mot betalning förstås… Jag skulle vilja ha hjälp med att:
  1. Fixa designen när jag har bestämt mig för vilken template jag vill ha.
  2. Flytta över alla sidor så att jag inte tappar SEOn (vilket skedde när blogg.se hjälpte mig att flytta bloggen hit)
  3. Göra själva överföringen och fixa med allt tekniskt på loopia (där den alltså ligger)
Det är ett krav att du har koll på bloggar och bloggande – för att kunna förstå behovet, samt att du har känsla för layout. Hör av dig genom att skriva en kommentar här eller genom att skicka ett mail till alexandra@mamasaid.se. Jag vill gärna ha ett prisförslag också. Sen vill jag att du tar tag i projektet och gör det från början till slut. Kan du det? Eller nån du känner? Tipsa gärna. Vill få det här ordnat så fort som möjligt 🙂
 

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Söndagstankar

Av Alexandra Bylund / 17 september 2017, 16:07

Imorgon är det ny vecka igen och på nåt sätt så ser jag extra mycket fram emot det. Just nu är det ganska mycket som är rörigt och då är det extra skönt att komma till jobbet måndag morgon, kavla upp ärmarna och bara köra. Jag har många projekt på gång just nu och mitt stora fokus i höst (och för alltid från och med nu?) är att sälja. Jag har verkligen kommit till insikt med hur man gör. Och att det liksom inte finns nåt rätt sätt – det handlar bara om att göra det på nåt sätt. Så det gör jag nu. Ibland är det frustrerande när jag fastnar i för många vardagsdetaljer, men det är ju bara så det är. Vi är ganska små och jag är så klart involverad i alla kunder på ett eller annat sätt. Det vill jag vara också. Inte för att de andra tjejerna inte fixar det själva (de är väldigt mycket duktigare på det jobb de gör mot våra kunder än vad jag är) men ibland behöver jag bara vara med på ett litet hörn. Ja ni fattar säkert. 
 
Här står jag och Sanna och blir inspelade när vi promotar vårt frukostseminarie som vi ska ha om hur man som företag kan starta en podcast. Vi gör alltid videos numera eftersom det attraherar väldigt mycket mer än text och bild. Ja det är enligt alla undersökningar. Video är the shit! Mer sånt i sociala medier om ni vill ha engagemang!
 
Jag har också kommit till insikt med att det tar väldigt mycket tid att sälja. Att leta upp företag som passar (ibland behöver jag lämna kontoret och sätta mig med nån annan för att brainstorma), att göra research, att fundera över hur jag ska närma mig (att skicka mail till en info-adress går oftast bort – istället försöker jag hitta någon som känner någon…), att skriva mailet, att dokumentera allt så att jag kommer ihåg vad jag har gjort, att följa upp… och så vidare.
 
Och så är det faktiskt flera produkter jag säljer: Utibldningen som jag håller i om Sociala medier (både i Stockholm och Malmö) , hela Mama Said och det som vi gör (skapar content och sköter företags sociala medier), sponsorskap till vår podcast “På Insidan“, webbutbildningen med mera.

 
 
Och sen håller vi också på att dra igång säljprojekt för andra också. Jag vill dra igång ett nytt affärsområde där vi säljer åt andra poddar och influencers. Handplockade. Men shit vad det tar tid. Önskar att jag hade haft en till person med mig, men det har vi inte råd med just nu tyvärr. 

Kommentera (0)
Barnen

Shuntproblem, svimningar och snart till Tyskland

Av Alexandra Bylund / 17 september 2017, 08:50

Hej söndag och hej alla ni som tittar in ibland fast jag är en urusel bloggare just nu. Jag känner mig faktiskt väldigt peppad för att dra igång ordentligt igen – men så är det några praktiska saker som jag vill lösa först. 
Hur som helst – hösten har börjat sådär halvbra för Mio. Ibland har jag så svårt att se hur läget är – när jag står mitt i det – men nu när jag tittar tillbaka så kan jag se att han har varit relativt bra sedan den senaste operationen, som var i slutet av april. Då bytte de ut shunten, och det verkar som att så fort de gör det så är det bättre ett tag. Men nu är det alltså dåligt igen. 
För två veckor sen var han hos läkaren för att ändra inställningen på den, och det var första gången som inte jag var med. Jag är riktigt blödig när det kommer till barnen och sjukhus och har turen att Jonas alltid låter mig ligga inne med barnen om de är inlagda. Jag vet att han, som ju är deras pappa, lika gärna hade kunnat göra det, men jag fixar inte det. Helt av egoisitiska skäl, jag vet. Men hur som helst – den här gången tänkte jag att jag inte behövde följa med eftersom jag hade mycket att göra på jobbet, och att det där med att ändra inställningen ändå bara är en väldigt enkel procedur som sker med hjälp av magnet som inte ens känns för Mio. Så jag följde inte med. 
Jag tror att vi har gjort det här ett 50-tal gånger men just den här gången gick ingenting som det skulle. Apparaten verkade gå bananas och de kallade in flera olika läkare som tryckte och kände och pillade och hade sig. Tills Mio svimmade. Min älskade lilla kille. Hur kunde jag inte vara där??? Han sa till mig efteråt att han hade tänkt precis innan han hade svimmat: Om mamma hade varit här nu hade hon sagt “Herregud Mio, du är alldeles vit om läpparna”. Han hann precis säga till läkaren att han höll på att svimma – och så gjorde han det. 
Att svimma är väl kanske inget farligt men jag har ont i varenda liten del i kroppen så fort jag tänker på att det hände när jag inte var med. Min älskade lilla kille. De slutade i alla fall med att de ställde om shunten. Nu gick de från 7 till 6 (Jag skriver det för att själv kunna titta tillbaka och ha koll, det säger säkert inte er någonting) och vår erfarenhet säger att det kommer vara bra ett tag – som det har varit nu – men sen när den når full effekt (det tar ett tag innan den nya inställningen är 100% där) så brukar det bli för bra, och då får vi ställa om den igen.
Men… det positiva är att vi nu (snart) ska åka till Tyskland. Det har varit många turer med läkarna där om vad de vill göra, och de har börjat prata om att planera för eventuell operation, vilket inte alls var tanken från början. Vi vill ju ha de grundliga undersökningarna – om han sen skulle behöva opereras så kan vi ju “kräva” det här i Sverige. Så det är vad som kommer att hända. Precis som vi sa från början. Som det ser ut nu så får vi tid i mitten av oktober. Väntar på slutgiltigt svar som jag nog får imorgon eller på tisdag. Äntligen! Jag är så glad och tacksam att vi kan åka dit – och givetvis kommer vi dokumentera hela resan (Är det bäst med blogg eller YouTube? Eller kanske Insta stories? Det är ju väldigt lätt, och då kan jag blogga också. Vad tycker ni?) 
Sen är jag också så otroligt orolig. Tänk om de inte hittar orsaken. Tänk om vi står kvar på noll… Nej det kan vi väl ändå inte göra. Håll tummarna för att det här kommer att vara milstolpen som gör att Mio får ett bättre liv ♡
 
 

Kommentera (0)