Dag: 20 oktober, 2017

Idag vaknade Mio och var “frisk”. Han var inte helt bra utan hade huvudvärk och mådde illa. Men var ändå så pass bra att han gick till skolan. Ett litet ljus i allt mörker ?

När han skulle gå till skolan så insåg vi att han inte har någon höstjacka. De senaste åren har jag slutat investera i skidbyxor och riktigt varma kängor eftersom det alltid har slutat med att han har varit sjuk hela tiden och inte använt det en enda gång.

Men en höstjacka, och sen även vinterjacka, måste han ju ha. Det är bara det att han mer eller mindre har legat sjuk sen det var varmt ute. Han har helt enkelt legat hemma sen det var tröjväder. Så imorgon vet jag i alla fall en sak som står på min to do: Köpa jacka till Mio. Synd bara att han har börjat ställa så otroligt höga krav på vad det ska vara för nåt. Plötsligt duger det bara med bra (svindyra) märken. Det är förhoppningsvis en fas som så småningom går över… men inte tills imorgon. 

 

Jag kör en gammal klassiker idag – Ett foto i timmen från min dag igår. 

Dagen börjar med att jag går rakt upp i sängen och hoppar i det som ligger närmast till hands i klädväg, och går ut med Bruno.

Jag väcker barnen (dagens absolut jobbigaste) och får med nöd och näppe upp dem till frukosten, som jag har fixat. Jag har insett att på vardagar är det snabbast och smidigast att jag fixar frukost. 

Har kört Alvin till skolan och kommit till kontoret. Börjar dagen med att betala mängder av fakturor och rensar i stora pappershögen. Ångest, men så jäkla skönt när det är gjort. Har en liten hög kvar som vackert väntar på mig men eftersom den är så liten känns det lugnt. Ska bara se till att fixa den innan den växer.

Jag älskar att det händer nu. Att #metoo har tagit sån fart och nu formligen exploderar. Det är så mycket som är skevt, och givetvis är det värsta att det finns så många tjejer som har blivit tafsade på, och till och med våldtagna. Och många gånger våldtagna på ett sätt som har gjort att de har trott att de ska skylla sig själva eftersom de faktiskt kände killen och till och med valde att vistas i samma rum som honom. SOM OM DET SPELAR NÅGON ROLL! Ett nej är ett nej! Alltid! Det finns inga motargument till det. Det ska vara färdigdiskuterat där. Ja det är så jäkla skevt helt enkelt.

Jag har aldrig råkat ut för något fysiskt, helt otroligt egentligen. Eller jo… det är skrämmande att jag inte ens tänker på det… Det är det här som är så skevt. Det är klart att jag har fått en dask i rumpan och liknande, men jag menar att jag aldrig har varit med om något “riktigt” övergrepp. Det är så galet att det är så mycket som vi har levt i och som har upplevts “normalt”. Det är inte normalt. Jargongen bland många killar och män är ju helt förfärlig. Blickar, kommentarer, “roliga” skämt, en dask i rumpan, en kommentar om urringningen, “högt till tak-humor”… you name it. Och synonymt för alla de här tillfällena är att den tjej som ryter ifrån “inte har någon humor” eller är “överkänslig”. Och kanske till och med får sparken, eller blir utfryst, om det sker på en arbetsplats. 

Det sjuka i allt det här är (förutom alla fysiska övergrepp så klart!!) är att vi har vant oss vid. Därför är jag så otroligt glad över att det finns så många grymma tjejer och kvinnor som har öppnat sig. Heja! ♡

Jag vill att mina pojkar växer upp och inte ens ser det som ett alternativ att prata nedlåtande eller sexistiskt mot tjejer, så på ett sätt tänker jag att jag bara vill visa hur det ska vara och prata på ett självklart sätt om det… men jag inser ju att det går inte. Det finns ett problem där ute som jag måste lyfta med dem. Jag har förklarat vad #metoo handlar om men känner att jag borde göra något mer för att de ska lära sig att bli så som en kille/ man borde vara. Det vill säga ha respekt för alla andra, oavsett kön.