Dag: 22 oktober, 2017

Så blir du motiverad till träning – och håller motivationen uppe

Det här med motivation – det är ett väldigt kärt och samtidigt hatat ämne. En av de vanligaste kommentarerna jag brukar få när jag säger att jag är personlig tränare är “Bra! Då ska du få motivera mig! Du måste piska mig att komma igång”. Typ… Och jag önskar att jag hade kunnat ge dig all den där motivationen som du vill ha. Den som skulle kunna göra dig hur vältränad och hälsosam som helst. Och jag önskar också att jag hade kunnat se till att den bestod, och alltså inte bara varade i tre veckor. Men det är tyvärr omöjligt. Det här som jag ska säga nu är fakta, och det finns alltså inga som helst undantag:
Varken jag eller någon annan PT kan ge dig sann motivation. Det kan bara komma från dig själv. Punkt. 
Och som sagt, det är verkligen så. Det jag däremot kan göra är att inspirera dig, ge dig verktyg och dessutom ge dig ett konkret program (vilket ofta hjälper) så att du vet vad du ska göra när du kommer till gymmet. Eller om du hellre vill träna hemma eller i skogen för all del. 
Det är mycket roligare (plus att du känner dig mer självsäker när du går in på gymmet) om du vet vad du ska göra.
Att hitta motivationen kan vara svårt när man inte har motivation, och tro mig – det händer alla. Även mig som  jobbar med träning. Jag tappar också motivationen ibland – och vet ni, det är okej! Istället för att ha dåligt samvete så är jag snäll mot mig själv och accepterar det. Men jag ser det. Jag skyller inte på yttre omständigheter utan erkänner för mig själv att jag just nu är omotiverad. Skit samma vad anledningen är, jag är bara omotiverad. Och det är ok. 
Men hur som helst, det jag skulle komma till är hur man blir motiverad på riktigt. Ni vet på ett sånt där sätt att motivationen stannar kvar. Jag delar med mig av några tips, och lovar att om du gör som jag säger så kommer du att lyckas. Jag lovar!
  • Först och främst, och det allra viktigaste – hitta ditt varför. Varför vill du träna? Och då menar jag på riktigt varför. Om du till exempel svarar “För att gå ner i vikt” så ställer jag frågan igen. Varför vill du det? För att du ska bli snyggare? Det är fortfarande en “ytlig” anledning, så jag frågar igen. Varför vill du bli snyggare? Till slut kanske du svarar nåt i stil med “Jag vill känna mig mer självsäker när jag träffar människor”, “Jag vill känna mig mer trygg”, “Jag vill kunna sträcka på ryggen och känna mig stolt över mig själv” eller liknande… har vi kommit fram till en “riktigt” anledning. En anledning som gör att din motivation kommer bestå. Att träna för att få en snygg kropp, för att komma i bröllopsklänningen och liknande är alltså inga bra motivatorer. Hitta istället ditt innersta, riktiga varför.
Jag tränar för att vara stark och hälsosam inifrån och ut. Jag vill ha en hälsosam livsstil (fast utan att vara nitisk) och kunna göra många olika saker i ett gym. Därför tränar jag ganska allsidigt och har mycket fokus på styrka och rörlighet just nu. 
  • Sätt upp rimliga mål. Med rimliga menar jag att du ska veta vad det är du ska uppnå, du ska kunna mäta framgångarna – och gärna längs vägen också så att du inte bara mäter vid slutmålet, du ska själv vara delaktig och acceptera hur målet har satts upp (så att det inte är någon annan som gör det utan din medverkan), det ska vara realistiskt (det är få småbarnsföräldrar som kan träna sex gånger i veckan. Se till att göra en plan som håller, så slipper du “misslyckas”) och slutligen så ska du så klart ha en eller flera deadlines för när målet och delmålen ska uppnås. Hur ska du annars veta om du är på rätt väg?
  • Planera in vabb-dagar, sjukdagar, bakisdagar och “jag vill inte”-dagar. Hur såg det ut förra året ut? Hur många dagar var du sjuk? Hur många dagar var du bakis? Hur många dagar vabbade du? Räkna med att det blir likadant i år, även om du helst vill blunda för det när du gör din träningsplanering. Räkna med, redan från början, att du kommer att ha X antal dagar som det inte går att träna som planerat. Det fina är att om du har tagit med det i planeringen redan från början så kommer du inte känna dig misslyckad eller att du missar något. Allt går enligt planeringen. Du skulle ju vabba…
  • Acceptera att det inte alltid är lika kul att träna, att du inte alltid är lika stark eller snabb och att du inte alltid känner dig på topp. Alla träningspass kan inte vara fantastiska, och du kommer inte alltid att känna dig on top of the world. Ibland kanske du till och med är svagare eller långsammare än förra veckan. Strunta i det! Se det ur ett längre perspektiv – och här kommer vi till varför det är så viktigt att ha ett vettigt svar på varför du tränar – för om du tränar för att hålla dig hälsosam, för att få bättre självförtroende, för att kunna orka leka mer med barnen eller liknande så är det inte så farligt att du en gång är svagare, eller hur? Så strunta i att du inte gör en fantastisk insats varje gång, men bara gör det utan nån närmare eftertanke. Slå inte på dig själv, utan försök vara snäll istället och lägg ingen värdering i din prestation.
  • Träna något som är kul! Det är så himla konstigt det här… men det är jättevanligt att folk (även jag förr) joggar eller går till gymmet och tränar styrketräning när det är “dags att komma i form”. Och det är väl okej så länge man gillar att jogga eller träna styrketräning. För om man inte gör det så ska man göra nånting annat. Det finns hur många träningsformer som helst där du inte ens behöver tänka på att du just tränar. Hitta nåt som du gillar istället. Varför plåga dig? Du kanske vill boxas, dansa, åka rullskridskor, klättra, brottas, spela innebandy… you name it. Se till att hitta något som är kul! Och lova mig att du aldrig igen går ut och joggar eller går till gymmet om du inte tycker att det är en rolig träningsform.
Jag tycker om att träna på att stå på händer ibland men är lite feg och vågar inte utan en vägg. Det här är ingenting som jag gör för att jag ska bli starkare, snyggare, mer hälsosam eller så, utan bara för att det är kul.
Som sagt – om du följer de här råden kan jag lova dig att du kommer att lyckas. Ja, motivationen kommer att svikta ibland, men eftersom det är ok och du inte slår på dig själv så kommer den komma tillbaka. Lycka till!
 

Kommentera (0)

Jag älskar tidiga, ensamma morgnar

Åh vad jag älskar att vakna tidigt på morgonen och ha flera timmar för mig själv. Visst är det mysigt att sitta och äta frukost med barnen, men nu när de har börjat bli lite större så är de upp ganska sent på helgen och sover därmed längre. Och jag älskar det.

Då går jag nämligen upp, går ut en snabb runda med Bruno och går sen runt här hemma och pillar och fixar med saker, tänder ljus, skriver dagens första blogginlägg och har det helt enkelt så himla mysigt. Ibland jobbar jag lite. Jag är absolut som mest kreativ på morgonen, och därmed också väldigt produktiv och effektiv.

Hur är det för er? Är ni morgonmänniskor eller kvällsmänniskor?

Den här lurviga lilla varelsen verkar också tycka att morgnarna är mysiga. Han ligger mest där och… ligger, tills barnen vaknar. Då blir han helt stirrig och vill leka.

 

Kommentera (0)

Saker jag gör som jag inte är stolt över

Vi vet ju exakt hur vi ska göra och vara för att “vara rätt”, eller hur? Vi vet till exempel att det inte är någon idé att skrika eller höja rösten till barnen och att det är mycket bättre att sätta oss ner och titta dem i ögonen och prata lugnt om vi vill nå fram med någonting. Vi vet också att det inte är någon idé att trotsa en tvååring som själv är i trotsåldern. Och så vet vi att vi omöjligt kan gå ner i vikt om vi fortsätter att äta lika mycket snacks som vanligt, och att det är svårt att få bättre kondition eller bli starkare om vi inte tränar. 
Vi vet allt det där, eller hur? Och ändå så är det så lätt att göra motsatsen. Och det är väl så vi är: Inte perfekta, men ganska bra (och mänskliga) ändå. Jag gör många saker som jag inte är stolt över eller som jag vet inte är bra. Många tror till exempel att om man är personlig tränare så äter man bara salladsblad och protein. Så är det inte. Här är några av de saker jag inte är särskilt stolt över:
  • Ibland fastnar jag på kontoret och jobbar jag för länge (utifrån barnens perspektiv) och kommer hem så sent att det blir snabbmat av något slag eftersom jag vet att barnen är hungriga och jag vill ge dem mat snabbt!
  • Just nu är jag inne i en period då jag äter ganska dåligt. OBS! Jag värderar inte bra och dåligt i antal kalorier, utan menar dåligt som i näringsfattigt. 
  • Jag skjuter upp saker som är tråkiga att göra, fast jag egentligen måste göra dem. Och ju mer jag skjuter upp dem desto mer ångest får jag.

Men det är jäkligt skönt när man börjar rensa i stora pappershögen.

  • Jag blir mycket lättare arg på barnen när jag är trött, och får då en tråkig ton och orkar knappt höra min egen röst.

Så. Nu är det er tur. Snälla, säg att ni också gör saker som ni inte är stolta över! ☺️

 

Kommentera (0)