Dag: 2 november, 2017

Orkade inte vardagshetsen

Ibland när jag har jobbat länge, som jag har gjort flera dagar den här veckan, så tycker jag att det är extra jobbigt att gå hem. Bara vetskapen om att jag har jobbat lite “för länge” och därmed kommer hem för sent till barnen gör att jag får ångest. Och sen känner jag att jag har arbetsdag nummer två framför mig. Jag vet att det inte är ett dugg unikt utan att vi alla, som är föräldrar, slåss med samma “problem”. Nu är mina barn så pass stora att de inte är trötta och gnälliga medan jag lagar mat, men jag tycker ändå väldigt illa om den där stunden från att jag går från jobbet fram tills att maten står på bordet. När den väl är handlad, hemkörd, lagad och framdukad så njuter jag. Då är “arbetsdagen” slut, men fram tills dess alltså… Suck! Det är inte min prime time på dagen. 
Så idag, när jag insåg att jag återigen var sen från kontoret och jag dessutom kände ett starkt motstånd till handla, laga och duka-grejen, så bestämde jag mig för att hämta upp barnen och åka iväg till JP's och äta.
Så himla härligt vardagsmys. För det första så är det lyxigt att slippa fixa, men det allra bästa är ju ändå att man får en helt annan stund tillsammans än när man är hemma. Mer kvalitativt prat och mysigt häng ♡ Och jag slapp vardagshetsen för en dag. Win.

Kommentera (0)

Hur planerar ni in era möten? Finns det nån universallösning?

Dagarna bara svischar iväg. Och det där uttrycket – att dagarna bara svischar iväg – är dels ett av de klyschigaste uttrycken jag kan komma på och dels väldigt uttjatat i mitt eget vokabulär. Men det är verkligen så. Dagarna svischar iväg i raketfart! Och så fort jag hamnar i såna här perioder, när jag har extremt mycket att göra, så börjar jag ifrågasätta mitt arbetssätt. Borde jag boka in möten vissa specifika dagar istället för att sprida ut de under veckan? Eller borde jag knöka in de under en och samma dag utan luft emellan? Och så vidare.
Jag funderar på hur jag skulle kunna bli mer effektiv helt enkelt. För ofta går en hel dag utan att jag känner att jag hinner göra nånting, eftersom jag inte riktigt hinner sätta mig in i saker mellan mötena. Ni vet hur det är om man har 20-30 minuter till nästa grej. Man hinner liksom inte så mycket då. Så då börjar jag alltså effektivitiets-brainstorma. 
Men så kommer jag på att livet sällan funkar så. Det låter bra, i teorin, att bara boka in möten vissa specifika dagar, men det funkar sällan så bra i praktiken. Och så kommer jag också på att det är ju inte alltid som det är så mycket att göra, utan det kommer ju i perioder då och då. Och just nu är det en sån period. Men jag ska bara luta mig tillbaka (emellanåt i alla fall) och inse att det inte är fel på mitt arbetssätt, jag får bara acceptera att det är svårt att få ihop allt ibland. Men jag vet också att det kommer perioder när det är mycket mer lugnt och sansat. 
Hur gör ni andra med möten – ja ni som har möten förstås – har ni någon strategi eller bokar ni bara in dem lite hur som helst? Jag är nyfiken på om det finns nån bra universallösning som jag har missat ?

Kommentera (0)

Bra dynamik i en podcast är the shit

Igår hade vi som sagt ett frukostseminarium om “Podcast för företag” och det var väldigt lyckat. Vi har så grymma personer runt omkring oss som kommer och lyssnar på det vi säger. Och som även själva kommer med en massa klokheter. Det ger väldigt mycket energi att träffa alla underbaringar som följer – och pratar med oss – på Instagram. Hej fina ni ? Vi älskar verkligen er och den feedback ni ger ♡
Hur som helst – under podcastseminariet pratar vi om poddar generellt, vad man kan tjäna, vad det kostar att sponsra, hur många som lyssnar och så vidare.
Men ännu viktigare: Vi berättar exakt hur man ska göra för att komma igång, och… det som jag tycker är allra mest intressant; vad det är som gör att en podcast är bra. Och förutom att man bör ha ett bra ämne, eller i alla fall en röd tråd, och ett någorlunda bra ljud så tycker jag att det absolut viktigaste är att man har bra dynamik mellan varandra. Det spelar ingen roll hur bra ämne man har eller i vilken studio man har spelat in sin podd om man inte har bra dynamik. 
Jag kan inte tänka mig nåt tristare än två personer som har en alldeles för ängslig ton mellan varandra. Som hela tiden ursäktar sig inför varandra och är rädda för att trampa den andra på tårna. 
Nu när jag och Josefine skulle börja spela in vår “Barndiabetespodden” så frågade jag henne om hon är okej med att vi har “högt till tak” och att vi vågar fråga varandra vad som helst, och alltså inte tassar på tå för varandra. Det kan ju vara ganska känsligt med tanke på att det handlar om våra sjuka barn, relationer (jag och Jonas, Mios pappa, är ju till exempel separerade), ledsamheter och så vidare. Men vi kom snabbt överens om att det är bättre att vi bara bestämmer att vi får lov att fråga precis vad som helst och att det liksom inte finns några gränser, det går ju att klippa bort om det skulle kännas fel. Och jag tycker att det är så himla skönt, för då har vi liksom bestämt redan från början att vi inte behöver vara så försiktiga i vår relation. Så borde man ju alltid göra… det blir ju så mycket mer spännande då 😉 
För det här med bra dynamik – jag älskar poddar där de har bra dynamik mellan varandra. Exempel på poddar där jag verkligen älskar dynamiken är Jessica Lagergren och Angelica Lagergren som har Tvillingpodden. De har – eftersom de är tvillingar – en väldigt nära relation och vågar så klart ta ut svängarna rejält mot varandra. Eller det kanske inte är så självklart egentligen, bara för att de är tvillingar. Men så är det i alla fall. De har en fantastisk dynamik och det är därför jag (och jag gissar att alla som skulle lyssna på den skulle hålla med) älskar den podden.
Sen har vi ju Alex & Sigge, som inte har några som helst gränser (tror jag) för vad de säger till varandra. De kan verkligen skoja om varandra på ett sätt att man nästan får ont i magen ibland. Men det är också det som är kittlande. 
Hannah & Amanda, som ju snart ska sluta podda, och som var de som startade “två tjejer som poddar”-trenden (denna underbara trend) är också syskon och det märks i deras dynamik. De har respekt för varandra, men man märker också att de är väldigt trygga i vart de har varandra.
Håller ni med mig om dynamiken och hur viktig den är? Eller är ämnet viktigare? 

Kommentera (0)

Workshop och Mandy 25

God morgon! Det känns som att det enda vi gör just nu är att ha workshops. Hela den här veckan har vi börjat extra tidigt för att gå igenom saker och för att ändå hinna med allt annat vi ska göra under dag. Idag ska vi mötas klockan 8 för att göra klart vår sociala medier-strategi. Sen, efter det mötet, så känns det som att den ska vara 100 procent klar. Äntligen! Det har tagit tid men det är så värt det.
Igår var också en dag fylld av planering. Jag jobbade från att jag vaknade tills att jag gick och la mig. Det var verkligen så. Vi möttes klockan 7 på kontoret, kom hem 19 och jobbade vidare tills det var dags att sova. Men jag fick mycket gjort och det är huvudsaken. Ibland får det bli så. Idag kommer också bli en hektisk dag, men sen lugnar det sig förhoppningsvis.
Igår i alla fall… vi skulle slutföra en offert till en kund som vi har pratat med i nästan ett år, och eftersom det är en ganska omfattande lansering de ska göra så krävs det en hel del jobb för att verkligen förstå vad som ska göras när. Så det slutade med att vi började jobba med papper på väggen.
Och då plötsligt blev allt mycket enklare. Varje liggande papper fick representera en vecka, och i varje vecka klistrade vi in post it-lappar med det jobb vi skulle göra – och på så sätt var det lätt att räkna antal timmar och även flytta runt när vi ändrade oss. 
När vi var klara med det här blev det så mycket enklare att få iväg en vettig och lättöverskådlig offert till kunden. 
För ju mer tydliga vi är med hur mycket tid varje sak tar, desto enklare blir det för kunden att godkänna offerten. Och tack vare att vi redan har gjort den här “tidslinjen” så har vi ett stort försprång när vi sen ska börja jobba med kunden. För det hoppas jag att vi får göra. Vi har som sagt pratat med de i snart ett år och är så himla pepp på deras produkt. Får vi offerten signerad så ska vi verkligen fira! Och på tal om fira så ska jag skynda mig nu, för vi ska inte bara göra klart vår sociala medier-strategi – vi ska ju fira vår älskade Mandy också SOM FYLLER 25 år idag! När hon kom in sin första arbetsdag så trodde vi (särskilt Sanna) att hon var en ganska mörk, Lisbeth Salander-aktig typ som var lite svår och tuff och kanske också lite blyg, men så visade det sig att hon är den mest charmiga, roliga, öppna, energifulla, kärleksfulla och underbara människa man kan tänka sig. Det finns ingen normal människa som inte gillar Amanda. Jag kallar ju henne alltid för Mandy, men hon heter alltså Amanda. Hur som helt – hon är en sån tillgång i gänget och jag kan inte tänka mig vad vi hade varit utan henne i Mama Said. Puss och grattis på din stora dag Mandy. Idag ska vi fira dig ❤️ ?  

Kommentera (0)