Vi är framme!
Resan gick utmärkt och efter lite förvirring vid inskrivningen (De flesta kan inte ett ord engelska och jag kan inte ett ord tyska. Dålig kombo) har vi nu fått vårt rum. Till Mios förskräckelse delar vi rum med ett annat barn, och ja jag får väl erkänna
att jag också önskar att vi hade bott själva. Men det är absolut inte det viktiga nu.
för sprutor och sitter just nu och mer eller mindre vrider sig i ångest stackarn 🙁
på kvällen. Är det så i Tyskland – att man bara äter ett varmt mål mat om dagen?