Dag: 5 december, 2017

☆ Lucka nummer fem: Den perfekta middagen enligt mig

Då var det dags för lucka nummer fem i Kajsons julkalender – den som handlar om den perfekta middagen. Oj vad svårt… det finns så många typer av perfekta middagar, eller hur? Tänk om vi alla skulle äta en middag tillsammans till exempel… det hade varit en perfekt middag. Intressant i alla fall. Jag vet ju vilka vissa av er är, men inte alla, så det hade varit kul att träffas och prata.
Hur som helst – den perfekta middagen för mig har inte så mycket med maten att göra utan istället med vem jag äter den och vad vi pratar om. Eller snarare hur vi pratar. En perfekt middag är en middag när vi pratar om riktiga saker, eller om roliga saker så att vi skrattar tills vi kiknar. Den får gärna vara tillsammans med mina barndomsvänner (även om vi är sämst på att styra upp middagar) eller med gamla vänner blandade med nya så att det blir en sån där härlig mix och bra dynamik.
Jag har också haft flera perfekta middagar tillsammans med mina kollegor. Vi är duktiga på det där.
Förra julfesten körde vi Fuelbox, vilket automatiskt leder in en på roliga, och ofta djupa, samtal. 
Men i år struntade vi i det och spelade Picolo istället – ett dryckesspel som jag berättade om häromdagen. Hur som helst, om vi fortsätter med den perfekta middagen nu då… Dynamiken är viktig för att samtalsämnena inte ska handla om väder och annat nonsenssnack. Jag är typen som zoomar ut totalt och tappar intresse om man bara pratar om väder eller jobb. När jag är på AW till exempel – då pratar jag ofta med många olika människor som jag känner mer eller mindre, men är det bara om jobb vi pratar så känner jag hur jag blir rastlös och ointresserad och vill gå vidare. I alla fall om det är det där ytliga snacket:
– Hur går det för er då?
– Jo tack bra, det rullar på… Ni då?
– Jo men det går bra. Vi har ju en ny version av vår bla bla bla…
– Jahaaaaa? Vad kul! 
– Ja, du vet…. vi måste ju följa branschen.
– Hm… ja… Oj. Kolla… Nu har de börjat med julstjärnor… Nu är det inte långt tid kvar till jul
– Nä… jag räknade igår… 20 dagar.
Uaaaaahhh!!!! Haha… men ni hör ju… Får ni också en rastlöshet och nästan obehagskänsla när ni har såna innehållslösa samtal? Och kan ni tänka er en sämre (tråkigare i alla fall) middag än en där man pratar på det viset? Nej, det måste finnas innehåll i snacket – då kan middagen bli perfekt. Och just nu drömmer jag om en middag tillsammans med mina barndomsvänner. Det var länge sen vi sågs och vi har alltid så mycket riktiga saker att prata om. Jag får nog styra upp det där tror jag. Hur ser er perfekta middag ut? Håller ni med mig om det innehållslösa snacket?
 

Kommentera (0)

Ingen bra dag igår – Han svimmade igen

Igår vaknade Alvin och började direkt att gå dubbelvikt och bara sa “Aj, aj, aj…” som han gör när han får huvudvärk. Han kan ju också ha en grotesk huvudvärk ibland, så att han knappt orkar gå upprätt när det är som värst – ni vet när man rynkar pannan och går med försiktiga steg och har kroppen lite framåtlutad för att det dunkar så mycket – och så att han till slut kräks. Men vi har kollat, och han har inte samma höga tryck som Mio. Och en annan skillnad är att det går över efter ett par dagar eller max en vecka. Migrän? Ja jag vet inte. Han är också under utredning. Hur som helst – han fick följa med mig till jobbet i alla fall och jag “bäddade” ner honom i våra stolar. Förresten, på tal om det, jag ska ta med några filtar till jobbet så blir det mysigare de dagar han är där.
I alla fall… Mio skulle ta prover i armen igår – och det är egentligen någonting som han har vägrat göra de senaste åren. Så fort han ska bli sövd så får han bli det med mask innan de sätter nålen i armen, och vid andra tillfällen på sjukhuset så har han fått lustgas. Eller så har de helt enkelt låtit bli. Men nu skulle vi alltså göra det. Igen. Han gjorde det ju i Tyskland… och svimmade. Och igår hände det igen. Han svimmade! Det var så otroligt läskigt. Först gick det bra… jag hade haft på bedövningssalva i två timmar så han var själv förvånad över att det inte kändes.
 
– Är det redan klart? 
– Ja!! Vad skönt att det gick bra va? 🙂
 
Sekunden senare säger han att han mår illa, och jag ser hur hans läppar vitnar. Så jag ropar på sköterskan som har gått iväg, bara nån meter bort. Han svimmar!! Hon kom och la ner honom till liggande läge och bad mig hålla upp benen. Han började rulla med ögonen och krampa. Han rycker och krampar och det är så sinnessjukt obehagligt. Ser det verkligen ut så när man svimmar? Att man krampar så? Är det normalt? Sköterskorna försökte prata med honom men det var ju så klart omöjligt. Han var ju avsvimmad… De frågade mig om han hade epilepsi, så mycket krampade han. Men det har han ju inte. Han är undersökt kors och tvärs, det vet ni. Sen vaknade han i alla fall och började skrika rakt ut: “Vad händer? Vad händer mamma?” Lilla gubben… han tycker att det är så obehagligt. Och jag med för den delen.
 
Och i samma stund så kommer jag på att min älskade lille Alvin sitter där, på golvet bredvid, med uppspärrade ögon. Jag klappade på honom och frågade om det var läskigt. Jag hade verkligen inte en chans att ge honom fokus under de där minuterna när Mio var borta. Och det var så himla läskigt att jag inte kunde släppa Mio för en sekund, om jag så hade tänkt på det. 
 
– Det var jätteläskigt. Jag trodde att han fejkade när han gjorde så där med ögonen, sa han…
 
Den här gången var det riktigt otäckt, och nu har det hänt tre gånger på ett par månader. Nästa gång de ska ta prov i armen får vi nog göra det på sjukhuset, med lustgas. Det verkar vara enda sättet. Han är verkligen så otroligt rädd och skräckslagen, och det kan ju inte vara ok att han svimmar varje gång. Eller hur? Eller är det så för vissa helt enkelt? Är det farligt att svimma och börja krampa så där? Ja jag får så klart kolla med nån av hans läkare också, men ni vet ju hur det är – det är inte så att jag har nåt mobilnummer att bara ringa så där, utan vi får ju boka telefontid om vi ska få en läkartid inom närmaste tiden.
Två slagna killar innan provtagningen. Alvin för att han har ont i huvudet och Mio för att han är nervös.
 

Kommentera (0)