Jag är så jäkla grym!
Hej kära ni, hur mår ni? Är ni också tillbaka på jobbet på riktigt idag? Jag är verkligen tillbaka på riktigt och är redan inne i stresshjulet. Ja men vadå, hur ska jag göra då? Hjälp! Alltså jag känner mig inte så stressad i kroppen, har faktiskt kvar jullunken, men jag känner hur arbetsuppgifterna redan hopar sig över mig som en liten hög som snart kommer växa sig större och större. Just den här veckan är lite knäpp eftersom jag ska läggas in tillsammans med Mio på onsdag. Så jag har ju bara två arbetsdagar… inte så konstigt då nä, jag vet.
Men hur som helst… Det är särskilt en sak som “tynger” mig. Och tynger är egentligen fel ord – det gläder mig egentligen. Jättemycket till och med.
Jag ska föreläsa i Göteborg nästa vecka, om neurokommunikation – det vill säga hur hjärnan fungerar och hur vi sen, utifrån det, ska kommunicera för att nå ut.
Är det bara jag som tycker att det låter svinintressant? Snälla säg att det låter lockande. Jag hoppas verkligen att det är fler än jag som går igång på det.
Men… som varje gång när jag ska föreläsa om något nytt så är det förstås mycket förberedelser, och jag är så sjukt noga med att det ska bli perfekt. Så noga att jag först trycker ner mig själv i flera dagar, under den processen när jag ska börja bygga föreläsningen. Då kan jag tänka “När tusan ska jag fixa det här?” och “Hur sjutton ska jag hinna?”
Samtidigt så har jag en sån enorm tillit till mig själv och VET ju att jag kommer att fixa det. Jag VET att jag alltid grejar det och att jag aldrig INTE skulle göra det. En nästan otäckt självsäker känsla som jag ändå älskar att luta mig på. Den ger mig trygghet eftersom jag ser framför mig hur jag kommer vara helt hög efteråt och säga till mina vänner och kollegor “Alltså jag är så JÄKLA grym!”
Ja men jag menar det. Och tur är väl det nu när jag sitter här och emellanåt svär inombords när jag inte får till det.
Det blir bra, det blir det alltid i slutändan. Jag vill bara försöka hålla det till att inte jobba för mycket på kvällar och helger, men visst kan jag acceptera det om det är så här inför något slags performance, eller hur? Det ska bara inte bli en vana. Hur har det varit för er idag? Har ni kastats in i jobbkarusellen?
Kommentera (0)
