Idag börjar han spela fotboll igen ♡
Efter stressfrakturen, som uppstod i maj i år (!) så är han äntligen på g för fotboll igen. Vem kunde väl ana att en stressfraktur skulle vara så komplicerad och långdragen?
TUR att vi inte visste det när det hände. Och på tal om det… jag kommer ihåg när det hände. Hur han för varje dag som gick fick ondare och ondare. Skrek-grät ibland på kvällar, nätter och morgnar och ville till slut inte ens stötta på benet.
Den vanliga röntgen visade ingenting så det tog flera veckor innan vi till slut, genom magnetröntgen, fick veta att det var en stressfraktur. Mitt lilla hjärta. Han är smärttålig så jag visste att det var nåt som inte stod rätt till. Han fick följa med till jobbet under flera veckor eftersom han inte kunde gå och eftersom de inte hittade något fel. Men så till slut så fick vi veta… det var en stressfraktur. Så han fick hoppa på kryckor hela sommaren…
… och sen börja med sjukgymnastik.
Det är tydligen VÄLDIGT viktigt att man tar det försiktigt i början, för annars börjar det om från början igen och det vill vi INTE. Men nu har han tränat upp sig igen och kan äntligen börja med sin älskade fotboll. Som vi har saknat den. (Även om jag inte har saknat körningarna fram och tillbaka…)
Kommentera (0)