Dag: 9 januari, 2018

Idag börjar han spela fotboll igen ♡

Efter stressfrakturen, som uppstod i maj i år (!) så är han äntligen på g för fotboll igen. Vem kunde väl ana att en stressfraktur skulle vara så komplicerad och långdragen?
TUR att vi inte visste det när det hände. Och på tal om det… jag kommer ihåg när det hände. Hur han för varje dag som gick fick ondare och ondare. Skrek-grät ibland på kvällar, nätter och morgnar och ville till slut inte ens stötta på benet.
Den vanliga röntgen visade ingenting så det tog flera veckor innan vi till slut, genom magnetröntgen, fick veta att det var en stressfraktur. Mitt lilla hjärta. Han är smärttålig så jag visste att det var nåt som inte stod rätt till. Han fick följa med till jobbet under flera veckor eftersom han inte kunde gå och eftersom de inte hittade något fel. Men så till slut så fick vi veta… det var en stressfraktur. Så han fick hoppa på kryckor hela sommaren…
… och sen börja med sjukgymnastik. 
Det är tydligen VÄLDIGT viktigt att man tar det försiktigt i början, för annars börjar det om från början igen och det vill vi INTE. Men nu har han tränat upp sig igen och kan äntligen börja med sin älskade fotboll. Som vi har saknat den. (Även om jag inte har saknat körningarna fram och tillbaka…)
 

Kommentera (0)

Man får lov att ändra sig så många gånger man vill!

Jag har alltid haft så svårt för att säga vilken favoritfärg jag har, vem som är min favvisartist, vart jag allra helst skulle bo i världen och så vidare… för jag har liksom varit rädd för att säga “fel”. Att jag skulle säga en favvisartist och sen komma på att det faktiskt finns nån bättre. Eller att jag skulle säga att jag älskar grönt, men så kommer jag på dagen efter att jag älskar turkos.
Och det där är ju hur dumt som helst. Jag älskar grönt (just precis den här stunden) och Veronica Maggio är min favvisartist, och om jag skulle välja ett ställe där jag skulle bo så skulle det (just nu) vara i ett hus med stora fönster ut mot havet. 
Typ så här kanske.
Eller så här . Det är vilket som…
Men att det ska vara så svårt! Det är som att jag har trott att om jag säger någonting så är det liksom cementerat och att jag under inga som helst omständigheter får ändra mig. 
“Mäh!! Du sa ju för några månader sen att du älskar grönt” skulle ju ingen säga när jag plötsligt säger att jag älskar turkos. Och vem bryr sig ens om någon skulle säga det? Ingen, eller hur!
Ja men ni hör ju… det är ju jättekonstigt att man jag ens funderar över det här. Det är väl bara att vara, tycka, vilja och önska PRECIS det jag vill IDAG, och sen inte fundera över ifall det kommer ändra sig. För jag får ju ändra mig. Hur ofta jag vill. Och jag har ju inte heller någon upplysningsplikt ifall jag skulle ändra mig. Det SPELAR JU INGEN ROLL, eller hur? Känner ni igen er? Något i alla fall? Snälla? Säg inte att det bara är jag som är så här 😉 Det här är ett av mina FAVVIScitat 2018:
 

Kommentera (0)

Mios provsvar har kommit – dåliga värden

God morgon! Har ni sovit gott? Jag vaknade ganska tidigt i morse och låg och grubblade…
En av Mios läkare ringde igår. Jag anar alltid att det är något dåligt när de börjar samtalet med “Hej Alexandra, har du tid att prata en stund?” Jaaaa, det har jag! Säg det, säg det, säg det vill jag ju bara skrika.
Hon berättade att kortisolvärdet fortfarande var lågt, så nu vill de ta om det en tredje gång.
Vi har tagit det klockan åtta på morgonen och då har det legat på 170, jag tror att det ska ligga på minst 450-500. Anledningen till att de vill ta det en gång till är för att det ska vara när han precis har vaknat tror jag… så det får vi göra när vi ändå ligger inne på sjukhuset torsdag morgon.
Jag vet inte vad jag ska tro… allt det här känns så ofattbart och jag är typen som inte tar ut några dåligheter i förskott. Men han ÄR ju som sagt jättetrött och sover plötsligt ALLTID 12 timmar per natt och kan ändå lätt somna mitt på dagen. 
Att ha en kortisolbristsjukdom är livsfarligt och något som vi så klart vill veta fortast möjligt om det är så, och det vill ju läkarna också förstås. Han läggs som sagt in imorgon så ni får gärna följa oss via bloggen och Instagram stories: @alexandrabylund

Kommentera (0)