Dag: 12 januari, 2018

Vi är hemma! Belastningen gick okej. Inte helt perfekt, men okej. Det betyder att binjurarna har funktion, men fortfarande så är ju kortisolet lågt och det innebär att vi måste följa upp det. Kortisolet SKA ju inte vara lågt.

Men eftersom binjurarna ändå fungerar så är det inte akut exakt just idag, så vi ska ta prover måndag morgon igen. Men nu är vi alltså hemma och ska ha myskväll. Vi hämtade upp Alvin hos en kompis på vägen hem och nu ska jag krama sönder honom. Han tycker redan att jag är jobbig, även om han är på väldigt mysigt och kramigt humör. Vi får se hur länge jag får ha honom för mig själv… innan han vill spela online med sina kompisar.

Nu har de påbörjat kortisolbelastningen. Det började med att de tog prover ur den nål som sitter i armen, för att ha ett grundvärde innan de sprutade in… vad det nu var.

Mio var väldigt nära att svimma så vi fick avbryta mitt upp i alltihop och ge honom syrgas. Min lilla älskling ♡

Jag håller honom alltid i handen när de ska ta prover och antingen så tittar han med en fast blick rakt in i mina ögon eller så blundar han och andas djupt. Jag måste hela tiden påminna honom om att andas eftersom han tycker att det är så obehagligt. Det gick ju jättebra med alla provtagningar igår, men idag så var det som sagt väldigt, väldigt nära. Han vet själv hur det känns numera och säger att de ska stoppa. Och vi kan ju se på hans läppar som blir alldeles kritivita. Han slapp svimma idag i alla fall, vilket var väldigt skönt. Han HATAR att svimma.

Nu kommer de var trettionde minut i tre omgångar för att se ifall binjurarna reagerar på det som de har sprutat in. De vill att kortisolet ska bli högt alltså. Under den här tiden får han inte resa sig ur sängen så det blev liggande lunch idag.

Friyay! ?????  Eller nåt. Ja men jag hoppas att vi får komma hem idag. Jag längtar efter den här lille killen…