Vilken bra dag vi har haft! Vi hade ju podcastutbildning, och jag inledde dagen med att prata generellt om innehåll och vad bra innehåll är.
Jag presenterade våra fyra kommunikationsverktyg, som vi kallar “Fantastic Four” och som är verktyg som vi försöker ha med i all kommunikation som vi gör. Och så gav jag exempel på vad bra innehåll är enligt de undersökningar som vi har gjort. Och på tal om det så är det här med att fråga folk (som ju är väldigt enkelt) ett väldigt bra sätt för att veta vad de gillar och vad man därmed ska satsa på. Så det gjorde vi mycket i början, när vi precis hade startat. Vi frågade människor allt vi kunde komma på – om just sociala medier och innehåll – och kom fram till många bra saker. Vad folk gärna delar, vad de INTE delar, vad de likear och så vidare.
Men tillbaka till podcastutbildningen nu då… Jag inledde som sagt dagen, och körde mellan 9 och 11, sen fortsatte Sanna och Amanda och gick igenom allt det praktiska. Både de och Anni är grymma på att klippa podcasts så det var ett bra upplägg att vi delade upp det så här.
Det kändes som en väldigt bra dag, och utbildning. Det är första gången vi kör just den här utbildningen och vi alla kände att det kändes bra. Målet var att alla skulle klara av att klippa en podcast när de kom härifrån, men också att de skulle ha någorlunda koll på sin strategi. Vilket slags innehåll ska deras podd ha? Vem är målgruppen? Vad är syftet med podden? Och så vidare…
Och det känns som att vi verkligen lyckades. Heja oss!
På tal om det här med närvaro och dåligt samvete… Jag har som sagt ofta dåligt samvete och undrar om jag räcker till, men så finns det vissa stunder som är guldstunder på dagen. Både för att jag tycker att de är viktiga och mysiga, och för att jag är glad över att vi har så starka rutiner kring dem.
Middagsstunden är en sån stund.
Vi äter alltid middag tillsammans och är närvarande när vi gör det. Det är inte så att vi sitter flera timmar (Finns det något barn som gör det? Och… ännu viktigare: Finns det någon vuxen som hinner det på vardagar?) men den stund vi sitter har vi väldigt trevligt och mysigt. Och aldrig några telefoner. På helgen sitter vi ofta i vardagsrummet och tittar på tv tillsammans, oftast på Idol, Melodifestivalen, Talang eller nåt sånt som man kan prata till och under vardagar sitter vi oftast vid matbordet.
Just igår pratade vi om ett internetprojekt som Alvin vill starta. Jag får inte säga vad det är… än… men ska så klart göra det sen när jag får tillåtelse. Jag blir så glad när de plockar fram den där entreprenöriella förmågan som jag tror att alla barn har. Man märker liksom hur de går in för det och bara pratar om den saken hela tiden. Mio kan vara extremt mycket så när han är frisk, och då finns det liksom ingenting som stoppar honom. När han verkligen vill nåt. Och nu ser jag att Alvin har lite samma drag. Gullungar ♡
God morgon! Jag körde en 04,30 idag med eftersom vi ska hålla i en podcastutbildning idag och jag behövde gå igenom det i lugn och ro. Men till nåt helt annat nu… Just nu funderar jag mycket över det här med att hitta sin nisch. De senaste veckorna har jag pratat med flera personer om jobb, framgång och utveckling – och vi landar hela tiden i samma sak: Man MÅSTE hitta sin nisch om man vill lyckas.
Jag har pratat med Julia (Tuvessonskan) om Instagram och blogg, där ju hon gör ett grymt jobb. Och en av nycklarna till hennes framgång är att hon redan från början bestämde sig för en väldigt tydlig nisch och gjorde en välarbetad strategi som hon sen håller sig till.
Sen pratade jag ju med Elin (Teknifik) i förrgår, och hon startade sin blogg på samma sätt; mycket planering innan och så har hon ju en väldigt tydlig nisch som hon verkligen håller sig till.
Man kan inte prata om vegetariska instagrammare/ bloggare utan att nämna Julia och man kan inte heller prata om techbloggar utan att nämna Elin.
Det känns liksom solklart att har man en nisch så är det mycket lättare att lyckas. Och så tvärtom då – att har du inte nischat dig, så är det – trots att du är duktig på det du gör – väldigt svårt att lyckas. Eller? Håller ni med mig?
När det gäller Mama Said så är ju vi nischade. Det finns ingen som kan prata om företag som jobbar med sociala medier, content, poddar och videos utan att tänka på oss.
Men sen när det gäller till exempel min blogg så är det mycket, mycket svårare. Jag pratade med Kalle – en kille som precis har hoppat av sin trygga anställnig och startat eget – om det under ett möte igår.
Och han har flera saker som han är duktig på och vill göra, och har jättesvårt för att plocka bort nåt bara för att. Och jag förstår det. Verkligen. Samtidigt så förstår jag ju att om folk ska veta vad man gör så måste man kunna säga det i max en mening. Och för att återgå till bloggande… det är lättare att få trafik, och sponsorer för den delen, om man har en tydlig nisch. Och det är också lättare att få ett engagerat community.
Men nu vill jag höra med er… Hur tänker ni? När det kommer till blogg till exempel, tycker ni att man ska ha en tydlig nisch? Åh vad jag älskar att diskutera såna här saker. Jag önskar att ni alla hade varit här så att vi hade kunnat prata irl ?
PS. Varför vi har en kollektivavtalsbibel på bordet? Eftersom vi har fått Unionen som kund så krävs det att vi har kollektivavtal. Ny erfarenhet, men inget som direkt förändrar för oss.