Dag: 13 februari, 2018

Entreprenörskap

Det krävs mod – och kanske lite vuxenhet – att gå mot strömmen

Av Alexandra Bylund / 13 februari 2018, 18:57

Jag kom på en sak idag och skulle vilja höra om ni känner igen er… Varje dag gör jag saker som jag gör av gammal vana eller för att alla andra gör det. Men kanske främst för att jag alltid har gjort så tidigare. Jag är uppväxt på ett sätt – eftersom jag är 70-talist – där det liksom inte har gått att påverka så mycket. Vi fick liksom acceptera att det var som det var, i samhället till exempel. Det var en omöjighet att nå ut eftersom det bara var journalister som hade möjlighet att publicera saker och det kändes liksom inte som att det fanns någon möjlighet att påverka. Ni som är typ lika gamla som jag, känner ni igen det här? Det var liksom som det var… Eller?
Det är väl därför jag är skadad och hela tiden kommer på att jag, trots att jag är över 40 år, gör saker för att alla andra gör det eller för att jag alltid har gjort det, utan att på något sätt ifrågasätta det. 

Mardrömmen skulle ju vara att “råka” bo på ett ställe bara för att det “blev så” eller jobba med något för att jag “råkade” hamna där, men lyckligtvis har det inte gått så långt ?
Men jag måste ändå säga att jag VARJE dag kommer på nya grejer som jag skulle kunna göra på ett annat som om jag bara tänkte själv och inte bara gjorde så som jag, och alla andra, alltid har gjort.
Idag var det det här med hur man gör när man skriver en bok. Vadå “man”? Jag kan väl göra som jag vill? Eller hur?
Tanken har dock hela tiden varit att jag måste göra det på rätt sätt. Jag måste hitta den där listan som talar om hur man skriver en bok, läsa på vad förlagen vill ha och ta första dagen till det helt enkelt. Men så kom jag på att jag gör det på mitt sätt istället. Jag förstår att jag behöver pitcha in boken på ett visst sätt men jag ville bara börja skriva, så det gjorde jag som sagt. Jag tycker att det är mycket lättare att låta den växa fram och SEN göra en sammanfattning. På mitt sätt helt enkelt. Jag har nu lovat mig själv att börja ifrågasätta saker mer (i det tysta) innan jag bestämmer mig för vad och hur jag vill göra det. Ja det handlar om att göra medvetna val egentligen, men också att kasta omkull normerna lite och tänka från scratch. Och jag älskar den tanken, för jag är som bäst när jag får vara fri och göra på mitt sätt. Hur är det för er? Funkar ni som jag eller känner ni inte alls igen er? 
PS. Det här innebär inte att jag inte vill ha hjälp och feedback från andra – jag ÄLSKAR att få hjälp och feedback – bara att jag själv måste jobba med att ta reda på vad JAG vill. 

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Mina första steg i bokskrivandet

Av Alexandra Bylund / 13 februari 2018, 12:01

Jag har äntligen börjat skriva på boken. Det är så skönt att vara igång. Jag har vetat hela tiden att jag har det inom mig, det jag vill förmedla alltså, men så har jag funderat och stött och blött det här med hur jag ska göra det intressant. Hur ska jag lyckas skriva en bok om sociala medier som inte är “ännu en bok om sociala medier”?
För jag vet att det jag kan och förmedlar på våra utbildningar, är så givande och bra. Riktigt bra alltså, det vet jag, men så har jag som sagt tvekat över hur jag ska lyckas förmedla det. Och i vilken form jag ska skriva för att det ska bli så där bra och givande. Precis som utbildningarna.
Men så satte jag mig idag och bara började.
Jag bestämde mig, innan jul, för att ta en hel vecka åt att skriva. Egentligen skulle jag ha rest iväg så att jag verkligen fick en massa tid till det, men efter det som hände när jag var i Åre, så vågar jag inte. Jag vill vara på hemmaplan. 
Så nu har jag suttit här på hotellrummet och skrivit oavbrutet i två timmar, och jag fick direkt sånt bra flow. Det känns som att jag har gått och haft det här inom mig så länge och nu äntligen fick börja. Så nu är jag igång, och jag älskar det!
Nu känner jag att jag kommer att få till den där boken som sticker ut och bara MÅSTE läsas av de som jobbar med sociala medier på något sätt. Jag skriver och skriver och skriver utan att tänka på stavning, meningsbyggnad och vilken ordning det kommer i, jag bara skriver. Huvudsaken är att jag håller mig inom rätt kapitel tänker jag. Nu har jag skrivit i två timmar, och tar ett lunchbreak. Jag har ringt ner till receptionen, och får lov att behålla rummet ända till 14,30 (Yay!) så jag ska äta snabbt och sen gå upp och köra ett tvåtimmarsrace till.
Är det kul att följa bokskrivandet? För om det är det så kan jag dokumentera här i bloggen under tiden. Jag vet hur det är sen när den är klar, då har jag glömt alla detaljer kring hur det egentligen var, vilken ångest det var ibland (för det säger alla att det är emellanåt), hur jag började, vilken teknik jag använde och så vidare. Vill ni veta? För i såna fall får ni hänga med på resan.
Det jag började med idag var i alla fall det här:
  • Först skrev jag inledningen/ förordet eftersom jag då fick ur mig hela mitt “varför”. Varför jag skriver den här boken alltså, och vem den är till.
  • Sen kollade jag lite snabbt på min KeyNote för mina utbildningar och satte, väldigt roughly, upp kapitel utifrån det. Väldigt roughly alltså. Jag vet att jag inte gör så “som man ska göra” när man skriver en bok, men jag funkar bäst när jag gör det i skarpt läge. Att jag alltså börjar med att skriva på boken, och sen får ut synopsis, strategi och hela baletten, utifrån det. Jag har alltid funkat så och gör exakt likadant med bloggen och med andra artiklar som jag skriver. Visst har jag en tanke bakom innan jag börjar, men sen när jag börjar skriva så växer innehållet fram “av sig själv” och kan ibland bli till något helt annat än jag först tänkte. 
  • Sen valde jag ett kapitel och började skriva. Enklast var så klart att välja det kapitel som jag brinner och känner mest för, så det gjorde jag. Och fick bra flow. 
Men nu ska jag äta… Vill ni att jag berättar om bokskrivandet efter hand eller är det bättre att jag berättar efteråt?
 
 

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Vi har gjorts videos för Hemmakväll igen

Av Alexandra Bylund / 13 februari 2018, 11:20

Kommer ni ihåg att jag, precis efter att Mio och jag hade legat på sjukhus i en vecka, var inne och jobbade på kontoret en söndag?  Vi skulle göra videos åt Hemmakväll igen. Och den här gången var det lite extra kul eftersom det var barn med. Jag älskar barn och deras spontana, oskyldiga sätt. Man vet aldrig vad som kommer ur ett barn, särskilt inte de små. Jag är en sån där bebisgalning som älskar att hänga med barn som är 0-3 år. Bästa, bästa tiden ♡
Hur som helst, nu var det inte för min skull som vi bjöd in alla dessa gulliga ungar, utan det var för att vi hade fått i uppgift att göra en video om ett nytt godis som heter “Guanabana” – lite klurigt namn alltså. Så vi tänkte att det blir kul om vi låter barnen testa godiset och sen ska försöka säga namnet, vad det smakar och hur det ser ut.
Vi möttes tidigt på kontoret. Det är Julia, vår filmtjej som jobbar hos oss men som är iväg på semester just nu, som roddar med själva filmandet. Hon är så sjukt duktig!
Och jag och Anni agerade assistenter och roddade med annat. 
Jag hade som uppgift att prata med alla barn, vi hade bjudit in åtta stycken, så jag övade lite på Anni innan de kom. Hon var den mest bångstyriga av de alla 😉
Sen kom barnen, och de var så himla duktiga på att vara sig själva. Tänk vad synd det är att vi vuxna har så svårt för det. Jag tror att de som är sig själva så mycket som möjligt är de som har störst chans att lyckas. Och då menar jag inte att man ska vara en svår person som bara ska göra som man själv vill – det funkar sällan bra om man vill ha någorlunda vettiga relationer – men mer att man liksom är avskalad och sig själv. Utan en massa filter. Men det är ett helt annat blogginlägg. Tillbaka till barnen, de var verkligen så himla duktiga, och vi fick många skratt.
Min barndomskompis son var också med. Gullunge ♡ Honom har jag känt sen han var på BB. 
Klart att alla föräldrar ville dokumenta filmstjärnedebuten.
Vill ni se videon? Den ena är klar, så den kan ni få se. Den andra kan jag visa sen när den är klar. Men här är alltså den första. Jag älskar den! Men vad tycker ni? Gillar ni den? Ska bli kul att höra vad ni tycker.

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Vilken dag vi hade! Vi träffade Petter, Anna Kinberg Batra och många andra

Av Alexandra Bylund / 13 februari 2018, 08:11

God morgon på er! Idag vaknar jag upp på ett hotellrum med magisk utsikt. Jag älskar takvyer! Jag sov här på Clarion Malmö Live  igår eftersom vi jobbade med att rapportera för Malmö Näringslivsgala från klockan 08,00-22,00, och galan hölls just här. En himla spännande och rolig dag måste jag säga!
Jag hann inte prata med folk så som jag brukar göra under såna här tillställningar, men istället fick jag äran att intervjua en massa intressanta personer, som jag aldrig har träffat tidigare, så som till exempel Petter, Suzanne Sjögren och Anna Kinberg Batra. Men nu får ni hänga med på utvalda delar av hela dagen, ok?
Dagen bestod av riktigt bra föreläsningar. Moderator var Suzanne Sjögren, en riktigt jordnära och duktig moderator tycker jag. Jag älskar folk som är sig själva och dessutom är jordnära när de står på scen. Jag tycker att det är den absolut viktigaste egenskapen när man ska göra något slags framträdande: Att vara sig själv och inte gå in i nån roll. Och det gjorde hon med bravur!
Vi gjorden en miniintervju med Suzanne, och jag ska säga nu direkt att om ni vill se allt material, alla intervjuer etc. från gårdagen, så får ni gå in på @malmonaringslivsgala på Instagram. Vi lägger hela dagen som en favoritstory där. Men jag ska givetvis även bjuda på några godbitar här också.
Hur som helst, om ni råkar känna igen den andra tjejen, bredvid mig på scenen, så är det ju Johanna! Hon var också uppe på scen, i en panel, och pratade. Lika energifull, peppig och inspirerande som vanligt var hon.
Vi träffade också den mest inspirerande talare jag har hört på länge, nämligen Petter! Alltså… WOW! Jag tycker att han var helt magisk på scen, och återigen så handlade det om att han kändes väldigt mycket som sig själv, och inte anpassad in en “performance-roll”. Om ni får chans att lyssna på Petter någon gång – gör det! Han är som sagt fantastisk.
Han pratade om entreprenörskap, för är det något han är så är det entreprenör!
Vi gjorde en miniintervju med Petter också. 
Vill ni se den? Ja det är klart att ni vill. Här kommer den, i två klipp, direkt från Insta stories.
 
Men sen då? Vi tänkte att det blir ju svårt för någon att toppa Petter, så det var nog tur att det var lunch. 
Vi hängde en hel del med Johanna under dagen, och så här såg det ut när vi pratade entreprenörskap (och posade för att inte göra alltför konstiga miner när Mandy fotade)
Jag får alltid så bra energi av Johanna. Ja men ni ser ju.

På eftermiddagen träffade vi Anna Kinberg Batra och gjorde en miniintervju med henne. Hon var ungefär exakt så som jag hade tänkt mig.
Det var första gången hon hade en föreläsning sen hon lämnade sin post på Moderaterna och blev själv lite rörd där i slutet. De första 50 minuterna kändes det väldigt “politiskt” och inte något direkt personligt, men sen – under de sista tio minuterna – så bjöd hon på precis det där man ville ha; lite mer personligt. Jag hade önskat att hela timmen var väldigt “naken”. Men det är ju för att jag älskar sånt, det är inte säkert att alla gör det.
Efter dagsprogrammet körde vi veckomöte i baren med bubbel. Hur härligt! Petter pratade mycket om samarbeten och korsbefruktingar (inom företagandet) och jag tänker att vi borde samarbeta med ett hotell och ha fler hotellövernattningar, fler hotellfrukostar och fler måndagsmöten med bubbel. Låter inte det bra?
På kvällen svidade vi om. “Temat” var glitter, så jag gick all in på det.
Vi satt och åt tillsammans med Johanna och hennes man. Kul att få träffa Rickard också. Det var första gången. De känns så jäkla synkade och kärleksfulla de där två. Fina ♡
Jag pratade lite med Rickard om vad han jobbar med och så, men vi hann inte så långt eftersom det sen var dags för själva kvällsprogrammet.
Vi träffade på bank-Henrik också – vår absoluta favorit-bankkille. Han är en sån som gärna hade fått jobba med oss på Mama Said.
Vi alla älskar honom.
Sen var vi i stora konsertsalen nästföljande två timmar. Det var Oscar Zia och Susanna Dzamic som ledde kvällen – och det gjorde de på ett helt fantastiskt sätt. Och Oscar uppträdde också. Wow! Han var så grym!
Tanken var, som varje år, att vi sen skulle gå på själva “efterfesten” men vi var sååå trötta så vi hoppade faktiskt det. Jag var ju uppe 04,30 så det var sååå skönt att bara ta hissen upp till sängen.
Men vi hade en helt fantastisk dag, och det här har varit ett så roligt projekt att jobba med. Nu håller vi tummarna för att vi även får göra det nästa år.
Men nu då… Vet ni vad som händer idag? Jag ska börja skriva min bok! Jag ska sitta här på hotellet idag tänker jag, sen blir det biblioteket resten av veckan. Så himla spännande. Wish me good luck!

Kommentera (0)