Dag: 15 februari, 2018

Entreprenörskap

Om att våga gå din egen väg

Av Alexandra Bylund / 15 februari 2018, 18:42

Hej och god kväll kära ni! Idag har jag skrivit ytterligare 7000 ord på min bok och är så nöjd med det, men mer om det i ett annat inlägg. Jag har precis poddat med Linda, och idag vi pratade om det som jag skrev om häromdagen – om att våga gå sin egen väg. Jag förklarade lite djupare vad jag har kommit fram till och bekräftade återigen hur nöjd jag är med att jag äntligen förstod att det är ok att inte göra på “rätt sätt” här i livet. Inte med någonting egentligen. Jag kan göra hur jag vill, så länge jag får saker gjorda och når samma resultat, eller hur?
Och visst hör man om folk som har valt att gå sin egen väg, men det är oftast efteråt, när de står på en scen och berättar hur de lyckades nå dit de har nått. Och då känns det så klart väldigt inspirerande men ändå så långt ifrån en själv. Jag har svårt att förlika mig med Petter Stordalen och andra “storheter” som har lyckats. Jag är liksom så långt ifrån. 
Vi pratade också om det här med att inte bry sig så mycket om vad andra människor tycker, och kom fram till att Linda bryr sig mycket mindre om det än jag, men jag kämpar för att få lite mer “fuck it-attityd” utan att för den sakens skull bli arg eller bitter. För det här handlar bara om mig själv.
Vi kom fram till att vi ska göra en övning, som vi ska prata om i ett poddavsnitt lite längre fram. Vi ska skriva ner vad vi vill att folk ska säga om oss på våra begravningar… Jag ska berätta mer om det här i ett eget blogginlägg, men tills dess får ni gärna lyssna på vårt senaste poddavsnitt som alltså är rykande färskt och på väg ut just precis nu.
Här kan ni lyssna på det. Alldeles strax. Puss ♡

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Lite om er – min bloggstatistik

Av Alexandra Bylund / 15 februari 2018, 11:20

Jag älskar att kolla i statistiken för att ta reda på vilka ni är som läser min blogg är. Många av er känner jag ju till, med namn och nu även yrke, men det finns ändå en del som jag grottar ner mig i och som jag tycker är så himla intressant.
Först och främst – många av er är ganska unga. Härligt att jag kan inspirera er tänker jag. Men jag undrar också vad ni hittar som är intressant här? Så här ser det ut. De flesta är alltså mellan 25 och 34. Wow! Jag känner mig ändå rätt smickrad att ni, som förmodligen har helt annorlunda liv än jag, följer mig ??
Sen ser jag också att det är flest kvinnor. Det förvånar mig väl i och för sig inte direkt. 
De flesta av er bor i Sverige (så klart) men jag har även en del läsare i USA. Vilka är ni? Är det gamla startup/ entreprenörs-vänner?
Och de flesta av er bor i Skåne. Det är inte heller särskilt förvånande egentligen. Men varför är det så svårt att nå ut till er som bor Stockholm undrar jag? ?

Sen är det en sak jag inte förstår… Alla de här siffrorna har samma datum inställt. Varför är totalsiffrorna olika då? Förstår inte hur det kan bli så? Ser ni vad jag menar? Titta på länderna, där är totalen på över 5,000 och om vi istället tittar på t ex. åldersspannet så är det mycket färre. Förstår inte… Kanske ska ta mig ett snack med Elin. Hon känns som den största gurun ever inom tech och internet. 
 

Kommentera (0)
Lite av varje

När man får en liten stunds andrum

Av Alexandra Bylund / 15 februari 2018, 06:50

God morgon! Dags för dag 3 nu då. Förstår inte varför jag är så trött på morgnarna. Jag är egentligen en morgonpigg typ, men tydligen inte just nu. Hur som helst, nu ska jag berätta en sak som jag behöver bli påmind om: Att ha tid för mig själv där jag inte har några åtaganden, aktiviteter eller tider att passa på kvällen efter jobbet GÖR SÅ FÖRBASKAT GOTT. Tid utan barnen alltså, men där jag inte ska vara på Malmö Näringslivsgala ett held dygn eller jobba och sen på på fest eller AW. Ja men ni fattar. Tid där jag har som plan att göra INGENTING, och sen om det ändå skulle hända någonting, ja men det gör liksom inte nåt. Det är mest den där känslan, som jag går omkring med hela dagen när jag vet att jag inte har några planer för kvällen, som jag är ute efter. Den ger harmoni!
Hur som helst, jag vaknade ju på hotell i förrgår och satt där hela dagen och skrev min bok. Jag njöt så mycket hela dagen över att inte ha en enda tid att passa och inga åtaganden kring barnen på kvällen. Det är väldigt stort eftersom jag nästan alltid har någonting i görningen, och om jag inte har barnen så brukar jag ändå vara inblandad i logistiken. Men den är gången var jag alltså inte det utan hade två dygn helt för mig själv. Första dygnet körde jag ju Malmö Näringslivsgala och bokskrivning, och jag njöt som sagt hela tiden av att bara ha mig själv att tänka på. Det var i och för sig väldigt tomt att komma hem tisdag kväll, och en liten del av mig saknade barnen väldigt mycket, men en ännu större del av mig njöt så mycket. Jag tror inte att ni förstår hur mycket jag njöt.
Jag packade upp, lagade mat, tvättade, vek tvätt, fotade lite, läste bok och hann till och med spela lite på mitt nyinköpta Nintendo. Japp, jag köpte ett gammalt nostalgi-Nintendo i helgen. Ni anar inte hur mycket jag spelade förr i tiden, innan internet och sociala medier fanns. Jag älskade tv-spel.
Och i tisdags kväll fick jag alltså tid att spela lite, trots att jag gjorde så mycket annat och ändå kände mig väldigt lugn, harmonisk och inte alls i nåt produktivt mode. 
Och igår när jag gick upp så hade jag bara mig själv att tänka på. Klockan var jag på gymmet och körde ett pass med min PT och sen hade jag hela dagen för mig själv med mitt bokskrivande.
Hur som helst, det jag märker när jag har det här lilla andrummet (det behövs inte så mycket) är att det plötsligt kommer fram en lust till att göra sånt som annars bara är ett nödvändigt ont. Det blir plötsligt lite kul att laga mat…
… något som jag annars starkt ogillar.
Och att ställa mig och skära upp till en fruktsallad är inga som helst problem. Jag tycker vanligtvis att det är rätt jobbigt.
Vi hade en jättemysig middag igår, jag och barnen, och de fick ett varsitt kort där jag hade skrivit en text om och till dem, och så en pytteliten nalle.
Och sen då, som pricken över i, när vi hade spelat Chicago och Alvin hade bestämt sig för att det inte var kul när jag vann, så satt jag en stund i soffan och läste. Vilken grej va. Himmelrike.
Nu förstår jag varför jag sällan får till det där med att sitta framför tvn eller sitta och läsa en bok halva kvällen, och varför jag tycker att matlagning är så trist. Jag har INGA som helst marginaler i vardagen, och framförallt så extremt lite tid för mig själv där jag inte har några planer eller intryck från andra människor. De här dagarna gjorde himla gott måste jag säga, och snälla påminn mig om att jag måste införa sånt här regelbundet. Det krävs inte så mycket, det behövs bara lite luft. Puh, det blev ett långt inlägg. Hoppas ni orkade läsa! 
 

Kommentera (0)