Månad: februari 2018

Lite av varje

Hur känns det att sitta på huk i 30 sekunder?

Av Alexandra Bylund / 18 februari 2018, 11:25

Hej på er denna söndag! Nu ska jag ge er världens, på ett sätt, enklaste övning. Enkel som i att det är omöjligt att inte förstå instruktionerna. Men så kan den, på ett annat sätt, vara jättesvår. Det kanske stramar i fötterna, ryggen eller i benen nånstans… men försök ändå. För mig stramar det lite i fötterna och lite i insida lår. Jag pratar om den mest naturliga övningen som finns:  ❇️ Att sitta på huk! ❇️ 
Testa att sitta på olika sätt, med benen axelbrett ibland och lite bredare… 
… med fötterna rakt fram eller vinklade utåt. Du kommer känna att det stramar på olika sätt när du varierar dig.
Eller så känner du ingenting alls, utan tycker att det här är hur easy peasy som helst. Grattis i såna fall! För det är egentligen den mest naturliga positionen i världen. Titta på barnen, de kan sitta så här hur länge som helst medan man själv låter som en väldigt gammal person när man har suttit ett tag och sen ska resa sig upp ? Då känns det både här och där. Och det betyder bara en sak: Jag borde sitta mer på huk!
Sitter ni på huk ibland? Här kan ni läsa  vad gott det gör för oss att sitta på huk. Testa att sitta i 30 sekuner – hur känns det?
 

Kommentera (0)
Lite av varje

Det här vill jag att ni ska säga på min begravning

Av Alexandra Bylund / 18 februari 2018, 07:45

God morgon på er! Nu hörni så vill jag att ni läser igenom det här och testar att göra en övning som kommer att förändra hela era liv. Ok, är ni på?
Först och främst så måste jag säga att jag inte är en person som gillar mörker. Tvärtom så hatar jag mörker (mörk musik, mörka filmer och så vidare) och har svårt för alltför mörka personer. Det är inte det att jag inte gillar dem, utan bara att jag har svårt för att umgås med dem som är alltför mörka eftersom jag tycker att det känns tungt. Så när jag först fick höra om den här “övningen” så tänkte jag “Aldrig i livet” eftersom jag hörde ordet begravning (död är ju rätt mörkt, eller hur?), men så valde jag att tänka bort det och istället bara fokusera på själva meningen med övningen. Och jag tycker att den är sååå himla bra.
Den är väldigt enkel: Besvara “Vad vill du att folk ska säga om dig på din begravning?”
Där får du nämligen svaret på hur du vill vara och hur du vill leva ditt liv. Så bra, eller hur?
Och det jag snabbt kunde konstatera var att jag INTE vill att folk ska säga: “Hon jobbade och slet som fan och kämpade för att få ihop tiden varje dag. Hennes liv gick mestadels ut på jobbet och barnen. HUR fick hon ihop det??” Jag vet att många hade sagt något i stil med det. Och jag förstår er. Men ändå… WHAT! Hur kunde det bli så här? Eller jo jag vet ju varför det är så här. Det ÄR svårt att låta livsnjutar-Alexandra (som jag definitivt har i mig!)  vara framme när jag faktiskt måste kämpa för att få ihop vardag, ekonomi och kvalitetstid med barnen när jag har ett heltidssjukt barn. Visst, jag hade kunnat vara hemma jämt och bara ta hand om Mio (Tanken har slagit mig många gånger eftersom jag vill vara hemma och ta hand om Mio mer) men jag MÅSTE ju också driva företaget framåt. Ja det där behöver jag inte gå in på, jag är säker på att ni förstår hur jag menar…
Ja ja, jag fick mig en tankeställare i alla fall, även om jag inte riktigt vet hur jag ska kunna förändra min situation just nu. För det fina är att, i de flesta fall, så kan de svaren du ger bara vara att ta tag i direkt eller hur?
För vem är det som styr ditt liv och vad du ska göra om inte du? Det är ingen annan som har bett dig jobba på ett tråkigt ställe, valt fel plats att bo på eller som har tvingat dig till att ha de vänner du har och så vidare. Ni förstår vad jag menar va? Det är bara DU som kan välja, eller hur? Jag tycker att det är så sjukt befriande att tänka så, och även om vissa saker kan vara svåra att förändra (som i mitt fall nu till exempel) så får jag väl utgå från det och göra det bästa av situationen. Jag måste kunna förändra nånting! Det finns nämligen så mycket annat jag skulle vilja att ni skulle säga om mig, än det jag skrev ovan, som jag faktiskt KAN förändra. Och det ÄVEN om situtationen är som den är nu. Jag får väl försöka anpassa mig helt enkelt. Inte en helt enkel nöt att knäcka, men det går, det är jag säker på. Jag måste bara fokusera på det jag VILL.
Men visst är det en bra övning? Är ni på?
Jag skrev faktiskt med penna och papper, vilket sker väääldigt sällan för mig, men det är lite mysigare att sitta i soffan och göra en sån här grej än att sitta framför datorn.
 
 

Kommentera (0)
Barnen

En Mio-update

Av Alexandra Bylund / 17 februari 2018, 13:14

Jag vet att ni är många som är så engagerade och brydda om vår lilla Mio, så jag har gjort en uppdatering. Den här veckan har han haft vissa rätt dåliga dagar och vissa som har varit ganska okej. Men inga så bra att han har kunnat gå i skolan. Det var länge sen han gick i skolan min lilla älskling ? Han är helt fantastisk som ändå håller humöret uppe. Jag vet hur gärna han vill vara som alla andra och kunna gå i skolan och vara en vanlig tonåring som bråkar om utetider och annat.
Men han har ju förstås hemundervisning. Problemet den här veckan var att han var för dålig även för den, så efter att hans lärare hade varit här en liten stund i onsdags, så fick de avbryta lektionen och Mio fick gå och lägga sig och vila.
Den nya diagnoser gör att han måste äta Kortison varje dag, tre gånger om dagen, och det är lite speciellt att plötsligt ha en livsviktig medicin som ska intas tre gånger per dygn. Visst är det så med insulinet också, men jag gissar att vi har vant oss vid det. Och det som är annorlunda med det här nya är att jag varje morgon går in och väcker honom, innan han ska gå upp, och ger honom en tablett och lite vatten. Han tar det i sömnen så att säga. På så sätt blir det lättare för honom att vakna sen när det är dags. Kroppen behöver kortisol för att komma upp ur sängen så det har ju typ varit omöjligt att få liv i honom på sistone, innan han påbörjade sin behandling. Hur som helst, på vardagar går jag in till honom så fort jag vaknar, och sen går jag och duschar och gör mig i ordning, innan jag väcker honom på riktigt. Och på helger går jag också in så fort jag vaknar, men det kan bli vid lite olika tidpunkter, men aldrig, aldrig efter 08,00 dock. Han måste nämligen ta tabletten innan klockan åtta.
Så här ser mina alarm ut nästan varje dag. Kortisolet måste intas vid rätt tidpunkt, så om jag inte är med Mio så ringer jag honom och påminner. Däremellan ringer jag också en hel del för att kolla blodsockret så klart. Och de där nattalarmen – ja de är förstås för blodsockrets skull. 
Med andra ord – de som är i min närhet får stå ut med ständiga telefonsamtal mellan mig och Mio. Det spelar ingen roll vad jag gör, i vilket sammanhang jag befinner mig, jag är alltid tillgänglig om han ringer. Så den där utmaningen med att vara utan sin telefon i x antal timmar är inte för mig, om jag inte är med barnen förstås, då funkar det. Särskilt när vi sitter och har fredagsmys eller nåt, annars kan det vara svårt… Men det är en helt annan fråga.
Mios nya läkare, som han har fått nu i och med den nya diagnosen, sa till oss att vi skulle kontaka neurokirurgen eftersom hon inte trodde att huvudvärken berodde på binjurebarksvikten. Så det har jag gjort. Och jag fick prata med en sköterska där som sa att det stod någon anteckning i journalen om att det såg ut (på senaste magnetröntgen) att det var ett överdränage i shunten. Ja men då så!!!! Då kanske en justering där kan lätta hans huvudvärk? Jag vet inte om det räcker med att vi bara ställer om den, vilket är en enkel sak som görs på två minuter, eller om det är nåt fel på shunten som gör att han måste opereras. Vi väntar på att läkaren ska ringa, och jag hoppas verkligen att det blir väldigt snart.
I övrigt, när det gäller hans nya diagnos, så väntar vi på att ta nya prover på Mio, och jag vet inte varför det tar sån tid. Det som de ska utreda är ifall han har en helt vidrig sjukdom (till) som är extremt ovanlig så jag önskar innerligt att vi kan checka av att han INTE har den. Jag går och väntar på en kallelse varje dag i brevlådan, men tänker att jag får ringa dit på måndag och höra hur det går. Jag är bara så rädd för svaret.
 

Kommentera (0)
Lite av varje

Ytterligare 2000 ord

Av Alexandra Bylund / 17 februari 2018, 07:38

God morgon kära ni! Igår skrev jag “bara” 2000 ord i min bok, och jag började istället jobba med att flytta om i texterna och skummade igenom vissa av dem lite. Det kapitel som jag skrev igår, det som heter Social Selling, var det som var trögast att skriva. Jag tror att det var för att jag letade fram en gammal text från en gång när jag och Anni pratade om Social Selling på Internet i Fokus, på scenen, och skrev utifrån den, som det gick trögt. Det funkar mycket bättre för mig att bara kasta ur mig allt spontant ur mitt eget huvud. Men nu vet jag det.
Hur som helst – jag jobbade alltså också med att titta runt lite i texterna och börja lägga till och dra ifrån lite, och så skickade jag inledningen till Josefin på Mama Said och bad om hennes ärliga feedback. Jag tänkte att det var bäst att skicka det till Josefin, som är ny, eftersom de andra har hört mig stå och mässa om de här sakerna så många gånger förr. Och det var jättebra att få feedback. Hon kom med flera bra grejer som jag ändrade. 

 
Allt som allt så måste jag säga att jag känner mig långt över förväntan nöjd att så här efter de fyra första dagarna ha fått ur mig nästan allt. Visst har jag mer att skriva, men jag tror faktiskt att alla kapitel är på plats, men så kommer jag så klart behöva ändra hur mycket som helst i dem, och även lägga till en massa. Så jag är långt ifrån klar, men har ändå kommit så mycket längre än vad jag hade trott. Nästa vecka har jag två skrivdagar till så vi får se vart jag är efter det. Men nu ska jag sätta mig i soffan och läsa “boken”. Jag har nämligen skrivit ut den. Spännande. Sen blir det fotbollscup resten av dagen. Det är Alvin som ska spela.

 
 

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Reflektioner från dag 3 i mitt bokskrivande

Av Alexandra Bylund / 16 februari 2018, 18:00

Hur gick dag tre då? Jo men jag måste säga att jag hade jättebra flow även igår. Visst kommer det små stunder där jag tänker “Har jag verkligen mer att skriva nu?” men någon gång har jag då gått in i gamla stycken, de som jag skrev första dagen, och sett att jag bör förlänga dem lite, och någon annan gång har jag tittat i mina anteckningar. Jag har nämligen, efterhand, skrivit upp saker i ett annat dokument som jag har kommit på att jag vill ha med. Och ibland så tänker jag att det finns ju inte så mycket att skriva om, om just det där, så jag vet inte riktigt… men så börjar jag skriva ändå, och inser att det ändå blir ett helt kapitel.
Jag jämför lite med Lindas bok, rent ordmässigt och storleksmässigt, för jag kan tänka mig att min bok kommer att vara ungefär lika lång som den.
Och jag insåg igår att jag har kommit VÄLDIGT långt. Nu har jag ju bara typ kräkt ur mig orden och inte alls brytt mig om meningsuppbyggnad och grammatik och sånt, men det ser ändå rätt bra ut måste jag säga. Och vet ni vad? Jag är så sjukt lycklig och lättad… Igår skrev jag 6500 ord, och det innebär att jag totalt har skrivit ca 95,000 tecken. Lindas bok är på 130,000 tecken. What??? Det innebär alltså att om jag skriver lika mycket idag som jag har gjort de andra tre dagarna så kanske jag har fått ur mig hela skalet. Det vore ju helt FANTASTISKT. Jag tror att anledningen till att jag har sånt flow är för att jag har stått och pratat om det här i oändligt antal timmar under mina utbildningar. Jag hade liksom ordning och innehåll top of mind i mitt huvud. Men ändå, vad härligt va? Det innebär så klart inte att jag har skrivit en bok på fyra dagar (om jag nu får till lika mycket idag) men ändå att jag har fått ner skalet på pränt. Jag är såå nöjd!

Reflektioner från dag tre:
  • Det var lite svårare emellanåt än vad det var dag ett och två. Vissa gånger var jag tvungen att fundera över vad jag skulle skriva om, men det släppte ganska fort.
  • Jag började titta lite på ordningen i min text, för att säkerställa att jag inte upprepade mig för mycket i olika kapitel och för att se så att det såg ut som en enhetlig text. 
  • Ibland har jag skrivit “Vi måste se till att… ” istället för “Du måste se till att…” även om jag har bestämt mig för att boken är skriven till “Du”, så det korrigerade jag på många ställen.

Kommentera (0)
Lite av varje

Så får du fler läsare till din blogg

Av Alexandra Bylund / 16 februari 2018, 09:00

Efter att många har läst det här inlägget (tack Blogg.se för att ni la det på startsidan) så har jag fått frågan om hur man gör för att få fler läsare till sin blogg, så jag tänker att jag skriver ihop ett inlägg om det också. Jag skulle absolut säga att jag har svaret på det, så häng med bara:
Skapa värdefullt innehåll
Först och främst – se till att skapa innehåll som har ett värde för dina läsare. Att skriva i dagboksform kan till exempel vara ganska ointressant om du inte är en känd person eller samtidigt passar på att ge några reflektioner från dagen, eller beskriver känslorna kring det. Om jag till exempel berättar om en dag på vårt kontor, så istället för att bara beskriva tidpunkter och aktiviteter så kanske jag kan berätta om någon tanke som slog mig efter att vi hade haft morgonmöte eller nåt. Eller hur jag kände. Alternativet är förstås att du inte skriver i dagboksform utan mer om ett ämne. Till exempel “Så får du fler läsare till din blogg” ?
Sprid det i dina sociala kanaler
När du har säkerställt att du har bra och värdefullt innehåll så sprid det i dina sociala kanaler. I alla fall på Facebook, och eventuellt även på Twitter och LinkedIn – beroende på vilka kanaler du använder och vad du skriver om förstås. Ett blogginlägg om när du hämtar på förskolan passar till exempel inte på LinkedIn… OM du inte kopplar det till något arbetsrelaterat förstås. Underskatta din “nära” crowd, utan börja där och försök få så många läsare som möjligt från ditt befintliga nätverk. Just det… en sak: Överposta inte utan försök hålla dig till de inlägg som du verkligen tror kan engagera och intressera ditt nätverk.
Gå med i blogg-Facebookgrupper
Gå med i olika Facebookgrupper där du får lov att lägga ut länk till ditt senaste blogginlägg. OBS! Lägg inte bara ut länken, utan skriv en lockande caption också så att folk blir intresserade och vill klicka sig in till din blogg. Förslag på Facebookgrupper som du kan gå med i: Bloggens värld, Bloggar & Läsare och BloggBoost.
Nätverka med andra bloggare
Nätverka med andra bloggare för att utöka ditt nätverk inom branschen. Kanske du kan gå ihop med några andra och bilda en grupp där ni bestämmer er för att hjälpa varandra med länkningar till varandras bloggar.
Länka till andra
Länka till andra! Länka alltid till andra när du skriver om dem, så ska du se att du så småningom får länkar tillbaks. Och oavsett vilket – länka ändå! Det tillhör vett och etikett och jag tycker att det är riktigt pinsamt med folk som inte gör det. Länka alltid alltså.
Gör intervjuer
Gör kvalitativa intervjuer med andra bloggare. Har du tur så länkar de till dig när intervjun ligger ute. När jag skriver kvalitativa så menar jag att de måste ha ett värde för läsarna, och vara bra gjorda, så att du inte bara gör de för länkningarnas skull.
Gör hållbara inlägg och få trafik när du sover
Gör hållbara inlägg så får du hjälp av Google. Med hållbara inlägg menar jag inlägg som besvarar sånt som folk söker efter på Google. Ett av mina mest lästa inlägg varje vecka är det som heter “9 tips för att lyckas på Instagram”. Underskatta inte de hållbara inläggen, för de jobbar ju för dig även när du ligger och sover.
 

Kommentera (0)
Lite av varje

God morgon helg och sportlov

Av Alexandra Bylund / 16 februari 2018, 07:13

God morgon härliga ni och god morgon härliga fredag. Hur ser er helg ut? Ska ni göra något kul? Ni som är från Malmö och Skåne, nu börjar ju sportlovet. Ska ni resa iväg någonstans? Jag hade älskat att åka iväg med barnen en vecka men det ligger väldigt långt borta, dels eftersom det inte går att åka utomlands med Mio just nu, och dels eftersom vi har rätt mycket på jobbet ett par veckor framöver. Egentligen hade jag velat åka skidor, men det skulle ju vara ännu svårare med Mio just nu…
Men det är i alla fall ledigt för barnen, och det är skönt. Och eftersom det är studiedag idag så blev det en sån där härlig kväll i soffan igår, och ett tag fick jag till och med känslan av att det var lördag imorgon (som idag då alltså). Men jag är helnöjd med att jobba en dag till, för jag vill nämligen skriva mer på boken. Idag går jag in på dag fyra, och jag ska så klart skriva ett inlägg sen om reflektioner och hur det gick dag tre. 
Men nu ska jag sätta på mig träningskläder och sen åka och sätta mig och skriva nånstans. Har inte bestämt mig för var jag ska sitta idag. Det är så kallt på biblioteket men samtidigt så är det väldigt bra att sitta där. Varför jag ska ha träningskläder? Jo för att jag ska köra ett träningspass i eftermiddag innan jag åker hem. 

Men nog om mig nu, berätta om er helg! Eller om ert sportlov kanske. Och om ni ska åka skidor – åk ett åk för mig ⛷?
 
 
 

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Om att våga gå din egen väg

Av Alexandra Bylund / 15 februari 2018, 18:42

Hej och god kväll kära ni! Idag har jag skrivit ytterligare 7000 ord på min bok och är så nöjd med det, men mer om det i ett annat inlägg. Jag har precis poddat med Linda, och idag vi pratade om det som jag skrev om häromdagen – om att våga gå sin egen väg. Jag förklarade lite djupare vad jag har kommit fram till och bekräftade återigen hur nöjd jag är med att jag äntligen förstod att det är ok att inte göra på “rätt sätt” här i livet. Inte med någonting egentligen. Jag kan göra hur jag vill, så länge jag får saker gjorda och når samma resultat, eller hur?
Och visst hör man om folk som har valt att gå sin egen väg, men det är oftast efteråt, när de står på en scen och berättar hur de lyckades nå dit de har nått. Och då känns det så klart väldigt inspirerande men ändå så långt ifrån en själv. Jag har svårt att förlika mig med Petter Stordalen och andra “storheter” som har lyckats. Jag är liksom så långt ifrån. 
Vi pratade också om det här med att inte bry sig så mycket om vad andra människor tycker, och kom fram till att Linda bryr sig mycket mindre om det än jag, men jag kämpar för att få lite mer “fuck it-attityd” utan att för den sakens skull bli arg eller bitter. För det här handlar bara om mig själv.
Vi kom fram till att vi ska göra en övning, som vi ska prata om i ett poddavsnitt lite längre fram. Vi ska skriva ner vad vi vill att folk ska säga om oss på våra begravningar… Jag ska berätta mer om det här i ett eget blogginlägg, men tills dess får ni gärna lyssna på vårt senaste poddavsnitt som alltså är rykande färskt och på väg ut just precis nu.
Här kan ni lyssna på det. Alldeles strax. Puss ♡

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Lite om er – min bloggstatistik

Av Alexandra Bylund / 15 februari 2018, 11:20

Jag älskar att kolla i statistiken för att ta reda på vilka ni är som läser min blogg är. Många av er känner jag ju till, med namn och nu även yrke, men det finns ändå en del som jag grottar ner mig i och som jag tycker är så himla intressant.
Först och främst – många av er är ganska unga. Härligt att jag kan inspirera er tänker jag. Men jag undrar också vad ni hittar som är intressant här? Så här ser det ut. De flesta är alltså mellan 25 och 34. Wow! Jag känner mig ändå rätt smickrad att ni, som förmodligen har helt annorlunda liv än jag, följer mig ??
Sen ser jag också att det är flest kvinnor. Det förvånar mig väl i och för sig inte direkt. 
De flesta av er bor i Sverige (så klart) men jag har även en del läsare i USA. Vilka är ni? Är det gamla startup/ entreprenörs-vänner?
Och de flesta av er bor i Skåne. Det är inte heller särskilt förvånande egentligen. Men varför är det så svårt att nå ut till er som bor Stockholm undrar jag? ?

Sen är det en sak jag inte förstår… Alla de här siffrorna har samma datum inställt. Varför är totalsiffrorna olika då? Förstår inte hur det kan bli så? Ser ni vad jag menar? Titta på länderna, där är totalen på över 5,000 och om vi istället tittar på t ex. åldersspannet så är det mycket färre. Förstår inte… Kanske ska ta mig ett snack med Elin. Hon känns som den största gurun ever inom tech och internet. 
 

Kommentera (0)
Lite av varje

När man får en liten stunds andrum

Av Alexandra Bylund / 15 februari 2018, 06:50

God morgon! Dags för dag 3 nu då. Förstår inte varför jag är så trött på morgnarna. Jag är egentligen en morgonpigg typ, men tydligen inte just nu. Hur som helst, nu ska jag berätta en sak som jag behöver bli påmind om: Att ha tid för mig själv där jag inte har några åtaganden, aktiviteter eller tider att passa på kvällen efter jobbet GÖR SÅ FÖRBASKAT GOTT. Tid utan barnen alltså, men där jag inte ska vara på Malmö Näringslivsgala ett held dygn eller jobba och sen på på fest eller AW. Ja men ni fattar. Tid där jag har som plan att göra INGENTING, och sen om det ändå skulle hända någonting, ja men det gör liksom inte nåt. Det är mest den där känslan, som jag går omkring med hela dagen när jag vet att jag inte har några planer för kvällen, som jag är ute efter. Den ger harmoni!
Hur som helst, jag vaknade ju på hotell i förrgår och satt där hela dagen och skrev min bok. Jag njöt så mycket hela dagen över att inte ha en enda tid att passa och inga åtaganden kring barnen på kvällen. Det är väldigt stort eftersom jag nästan alltid har någonting i görningen, och om jag inte har barnen så brukar jag ändå vara inblandad i logistiken. Men den är gången var jag alltså inte det utan hade två dygn helt för mig själv. Första dygnet körde jag ju Malmö Näringslivsgala och bokskrivning, och jag njöt som sagt hela tiden av att bara ha mig själv att tänka på. Det var i och för sig väldigt tomt att komma hem tisdag kväll, och en liten del av mig saknade barnen väldigt mycket, men en ännu större del av mig njöt så mycket. Jag tror inte att ni förstår hur mycket jag njöt.
Jag packade upp, lagade mat, tvättade, vek tvätt, fotade lite, läste bok och hann till och med spela lite på mitt nyinköpta Nintendo. Japp, jag köpte ett gammalt nostalgi-Nintendo i helgen. Ni anar inte hur mycket jag spelade förr i tiden, innan internet och sociala medier fanns. Jag älskade tv-spel.
Och i tisdags kväll fick jag alltså tid att spela lite, trots att jag gjorde så mycket annat och ändå kände mig väldigt lugn, harmonisk och inte alls i nåt produktivt mode. 
Och igår när jag gick upp så hade jag bara mig själv att tänka på. Klockan var jag på gymmet och körde ett pass med min PT och sen hade jag hela dagen för mig själv med mitt bokskrivande.
Hur som helst, det jag märker när jag har det här lilla andrummet (det behövs inte så mycket) är att det plötsligt kommer fram en lust till att göra sånt som annars bara är ett nödvändigt ont. Det blir plötsligt lite kul att laga mat…
… något som jag annars starkt ogillar.
Och att ställa mig och skära upp till en fruktsallad är inga som helst problem. Jag tycker vanligtvis att det är rätt jobbigt.
Vi hade en jättemysig middag igår, jag och barnen, och de fick ett varsitt kort där jag hade skrivit en text om och till dem, och så en pytteliten nalle.
Och sen då, som pricken över i, när vi hade spelat Chicago och Alvin hade bestämt sig för att det inte var kul när jag vann, så satt jag en stund i soffan och läste. Vilken grej va. Himmelrike.
Nu förstår jag varför jag sällan får till det där med att sitta framför tvn eller sitta och läsa en bok halva kvällen, och varför jag tycker att matlagning är så trist. Jag har INGA som helst marginaler i vardagen, och framförallt så extremt lite tid för mig själv där jag inte har några planer eller intryck från andra människor. De här dagarna gjorde himla gott måste jag säga, och snälla påminn mig om att jag måste införa sånt här regelbundet. Det krävs inte så mycket, det behövs bara lite luft. Puh, det blev ett långt inlägg. Hoppas ni orkade läsa! 
 

Kommentera (0)