Månad: februari 2018

“Man måste nischa sig”

God morgon! Jag körde en 04,30 idag med eftersom vi ska hålla i en podcastutbildning idag och jag behövde gå igenom det i lugn och ro. Men till nåt helt annat nu… Just nu funderar jag mycket över det här med att hitta sin nisch. De senaste veckorna har jag pratat med flera personer om jobb, framgång och utveckling – och vi landar hela tiden i samma sak: Man MÅSTE hitta sin nisch om man vill lyckas. 
Jag har pratat med Julia (Tuvessonskan) om Instagram och blogg, där ju hon gör ett grymt jobb. Och en av nycklarna till hennes framgång är att hon redan från början bestämde sig för en väldigt tydlig nisch och gjorde en välarbetad strategi som hon sen håller sig till.
Sen pratade jag ju med Elin (Teknifik) i förrgår, och hon startade sin blogg på samma sätt; mycket planering innan och så har hon ju en väldigt tydlig nisch som hon verkligen håller sig till. 
Man kan inte prata om vegetariska instagrammare/ bloggare utan att nämna Julia och man kan inte heller prata om techbloggar utan att nämna Elin. 
Det känns liksom solklart att har man en nisch så är det mycket lättare att lyckas. Och så tvärtom då – att har du inte nischat dig, så är det – trots att du är duktig på det du gör – väldigt svårt att lyckas. Eller? Håller ni med mig?
När det gäller Mama Said så är ju vi nischade. Det finns ingen som kan prata om företag som jobbar med sociala medier, content, poddar och videos utan att tänka på oss.
Men sen när det gäller till exempel min blogg så är det mycket, mycket svårare. Jag pratade med Kalle – en kille som precis har hoppat av sin trygga anställnig och startat eget – om det under ett möte igår. 
Och han har flera saker som han är duktig på och vill göra, och har jättesvårt för att plocka bort nåt bara för att. Och jag förstår det. Verkligen. Samtidigt så förstår jag ju att om folk ska veta vad man gör så måste man kunna säga det i max en mening. Och för att återgå till bloggande… det är lättare att få trafik, och sponsorer för den delen, om man har en tydlig nisch. Och det är också lättare att få ett engagerat community. 
Men nu vill jag höra med er… Hur tänker ni? När det kommer till blogg till exempel, tycker ni att man ska ha en tydlig nisch? Åh vad jag älskar att diskutera såna här saker. Jag önskar att ni alla hade varit här så att vi hade kunnat prata irl ?
PS. Varför vi har en kollektivavtalsbibel på bordet? Eftersom vi har fått Unionen som kund så krävs det att vi har kollektivavtal. Ny erfarenhet, men inget som direkt förändrar för oss. 

Kommentera (0)

Rörlighetsträning för höfterna

I morse var jag på gymmet och körde ett pass med min PT, som alltid på onsdagar. Jag har alltid ett litet, litet motstånd till att gå dit onsdagmorgnar eftersom jag känner mig lite lätt stressad över att jag borde gå till kontoret istället. Men sen, när jag har varit där, shit vad bra jag mår då.
Jag brukar alltid peppa mig med att endorfinerna som kommer att frisättas i hjärnan kommer göra mig så gott.
Så även om jag känner mig ledsen och orolig över Mio när jag kör dit till exempel, så hjälper det faktiskt att gå och träna. Just där och då, på väg dit, så känns det högst osannolikt men eftersom man får det där lyckohormonet så hjälper det faktiskt ÄVEN om det kan kännas lite smått hopplöst. ALLT blir bättre av träning, sömn, vatten och bra mat. Det löser inga problem – tro mig, det vet jag – men det blir lite lättare. 
Jag tänker att jag nu ska dela med mig av några av de uppvärmningsövningar som jag ALLTID kör eftersom jag tycker att höfterna ofta behöver rörlighet. (Vi sitter alldeles för mycket för vårt eget bästa)
Först kör jag så här från ena sidan till andra sidan. Alla de här stretchövningarna gör jag i rörelse, inte statiskt alltså. Så först böjer jag alltså höger ben och faller ut mot höger och sen tvärtom. Höger, vänster, höger, vänster.
Sen sitter jag på huk med rak rygg och använder armbågarna till att pressa ut knäna. Jag sitter så ett par sekunder…
… och så reser jag mig upp och har lätt böjda knän, och så tar jag ner händerna mot golvet så att det stramar i baksida lår. Sen ner på huk igen, upp igen etc…
Sen kör jag den här. Ett ben rakt ner längs med golvet, och det andra tar jag och så trycker jag upp knäet mot bröstet. Ett ben upp och sen byter jag till det andra benet. Alltid i rörelse som sagt. 
Hoppas att ni förstår hur jag menar. Det här är övningar som lätt kan köras hemma också. Vill ni ha den här typen av inlägg förresten? Är det ens någon som läser dem eller scrollar ni helst förbi? 
 

Kommentera (0)

Kvalitet eller kvantitet med barnen?

Ni som har barn – hur tänker ni? Är det viktigare att vara med barnen mycket tid eller att vara med dem kvalitativt? Om ni till exempel tänker er en lördag… är det viktigt att vara närvarande med barnen hela dagen eller delar av dagen eller “räcker” det med att ni går där hemma parallellt på något sätt utan att riktigt vara närvarande och umgås med varandra? Förstår ni vad jag menar? Om ni har små barn så är det ju svårt att inte “umgås” kanske, men jag tror ändå att ni förstår vad jag menar… Man kan ju sköta om barn en hel dag utan att vara där och utan att vara närvarande. 
Att lägga pussel tillsammans är ett himla bra knep om man vill vara närvarande. Det gjorde vi i julas.
Vad tycker ni? Jag är med mina barn mycket men har ständigt en oro över ifall jag är tillräckligt närvarande. Jag håller mycket på med både mobil och dator, men har samtidigt mycket fokus på att ha stunder när jag är 100% närvarande. När vi äter frukost, lunch eller middag till exempel – då har vi ALDRIG telefoner vid bordet, och om vi ser på Idol eller Mello samma sak. Och sen så lägger jag mig ju med Alvin på kvällarna, och kollar serie, just för att jag tycker att vi inte får så mycket kvalitet under eftermiddagshetsen. Handla, laga mat, äta, skynda iväg till fotbollen, duscha, sova… Typ så ser det ju ofta ut, och det går ju att vara närvarande i det förstås, men ibland är det svårt. Och jag känner alltid att jag ligger på minus på den fronten. Går ständigt omkring med lite dåligt samvete. Men hur är det för er? Hur tänker ni? Berätta!
Så fort jag är själv med ett barn så blir det ett helt annat fokus och en helt annan närvaro. Det är jättemysigt tycker jag.
 
 

Kommentera (0)

Längtar till helgen

God morgon! Åh vad jag längtar till helgen! Det är inte det att jag vill ifrån de här sista arbetsdagarna – det är nämligen ingen motsättning att jag ändå har kul på jobbet och njuter av det – men jag längtar OCKSÅ till helgen. Jag tycker ju att det är svinkul att jobba, jag har ju ändå skapat min vardag själv så jag gör VERKLIGEN det jag vill göra.
Och med handen på hjärtat så finns det inget annat jag skulle vilja göra istället. Inte just nu i alla fall. Visst finns det justeringar jag skulle vilja göra, men jag skulle inte vilja ha nåt annat företag än Mama Said, eller göra andra saker på dagarna. Det är väldigt fint att känna så måste jag säga. Det är dels för att jag älskar det vi jobbar med och dels (ännu viktigare) att jag har de bästa kollegorna man kan ha. 
Men jag längtar som sagt också till helgen den här veckan – en helt vanlig helg hemma. Det var ett tag sen. 
Vi har redan bestämt att fredag kväll blir slö och mys i soffan, med hämtmat, och sen på lördag ska vi på bio på dagen, och sen gå ut och äta nånstans rätt tidigt, och så se Mello på kvällen. Förhoppningsvis lite piggare den här veckan. Förra veckan var det ju dagen efter den där helvetesnatten.  Så himla mysigt. Vad ska ni hitta på i helgen? Kollar ni på Mello? Vem tyckte ni förresten skulle vinna förra veckan? Vi var alla överens om att vi gillade John Lundvik, Benjamin och Renaida. Jag har inte ens kollat startfältet den här veckan, och tycker nästan att det är lite roligare att inte veta. 
 

Kommentera (0)

När dagarna bara svischar förbi

God kväll på er! Och herregud! De här dagarna formligen svischar förbi. Jag körde som sagt en tidig morgon i morse, och det gjorde att dagen blev lugn. Jag hatar att jaga omkring med stirr i blicken och undviker helst det om jag kan.
En av de bästa stunderna på dagen är när jag kör Alvin till skolan, eller när vi lägger oss och kollar serie på kvällen. Just i bilen så blir han ofta väldigt talför. Det liksom bubblar ur honom och jag får höra både det ena och det andra. Han är så klok min lilla kille ♡
På kontoret hade jag först en förintervju per telefon med Elin. Hon är så himla grym! Jag blir så löjligt inspirerad av folk (särskilt tjejer) som är drivande i nåt. Anledningen till att jag pratade med Elin var för att hon ska vara med i vår podd “På Insidan” snart. Det kommer bli ett jättebra avsnitt så jag ska definitivt länka när det är ute.
Efter vårt telefonsamtal hade jag och Anni fler intervjuer. Vi håller ju på att rekrytera en ny person och har tagit in ganska många till en första intervju och väljer sen ut några som går vidare. Håll tummarna för att vi hittar rätt. Det kommer vi göra!
Vi körde också en genomgång av vår podcastutbildning som vi ska köra i övermorgon. Det kommer bli så himla bra! Det bästa är att jag kör förmiddagen och pratar om det generella som jag är bra på, och de andra kör eftermiddagen om klippning och redigering som de är grymma på. Det blir en riktigt bra utbildning. 
Jag har knappt hunnit öppna datorn idag… för mitt upp i alltihop så var jag även på Mios skola på ett möte där angående hans hemundervisning. Men mer om det i ett annat inlägg. Mio följde med men var riktigt hängig och hade jätteont i huvudet stackarn.
Men alltså hur fin är Sanna? Eller närmare bestämt hennes mage? Nu kan hon inte direkt förneka att hon är gravid ♡

Det känns som att en väldigt innehållsrik dag fick ett ganska innehållslöst blogginlägg, men jag har ju varit på fotboll med Alvin också och ska nu lägga mig och kolla serie… Så just idag är tiden väldigt knapp. Hoppas ni har det bra! Sov gott så hörs vi imorgon istället 🙂

Kommentera (0)

D-vitaminbrist – Fler mediciner

Vi fick ett brev av läkaren igår där det står att Mio behöver högdos av D-vitamin. Jag förstår inte vad det är som händer i hans lilla kropp. Visst, jag vet att många har D-vitaminbrist på vintern men han har ju aldrig haft det förut, och det här med att han behöver högdos. Vad betyder allting egentligen? Jag är så orolig för min lilla kille. Det känns som att de hittar nåt nytt varje gång de tar prover på honom nuförtiden ?
PS. Det här är också en sak som jag hade satt assistenten på imorgon – att åka till apoteket och köpa D-vitamindroppar. Det måste nämligen vara droppar, och de två apotek som jag var på hade inga… Så det blir ut och leta imorgon. 

Kommentera (0)

Podcastutbildning och vardagkvällar

God morgon! Idag var en sån där dag då jag gick upp klockan 04,30 för att hinna med. Jag håller på att förbereda min del av podcastutbildningen som vi ska ha på torsdag.

Vi ska köra igenom hela idag så därför var det tvunget att jag fick det färdigt. Men som ni vet så jobbar jag hellre tidiga morgnar än sena kvällar. 

Jag tycker faktiskt att det är rätt mysigt att ha den där stunden för mig själv. Tända ljus och vara helt ostörd.
Och om jag kör en sån här tidig morgon ibland när det kör ihop sig så kan jag känna lugnet på kvällen och istället ha tid med barnen. Utan andan i halsen. För jag vet ju att jag ändå ska upp tidigt på morgonen och jobba undan. 
 Jag brukar ju alltid lägga mig och mysa med Alvin (och se på våra serier) på kvällen när han ska lägga sig. Det gör att mina kvällar blir rätt korta men också att jag har kvalitetstid med honom. Ibland tänker jag att jag kanske borde strunta i det, men så kommer jag på att “Vad tusan är viktigare än att vara med barnen?” Hänga tvätt? Jobba? Slänga mig i soffan och se på tv? Just nu, när allt fokus ligger på barnen och jobbet (det får vara så ett tag) så känns det här jättebra. Och btw. vad gör folk egentligen på kvällarna? Vad gör ni? Ser ni på tv? Jag skulle vilja hänga mer i soffan på kvällarna, och se på tv, men jag vet liksom inte när jag skulle få in det. Eller så är jag inte tillräckligt intresserad, för då hade jag väl prioriterat det tänker jag. Kan inte ni berätta hur era vardagkvällar ser ut?

Kommentera (0)

Back in business

God kväll! Idag har det som sagt varit en helt vanlig, om än väldigt mötesfylld, måndag. Dagen började jättemysigt. Jag, Anni och Amanda sågs vid åtta på kontoret för att förbereda för Sannas födelsedagsfrukost.
Ja för hon fyller ju år idag, vår fina Sanna. Anni och Amanda var så snälla och hade köpt och förberett allt i helgen så att jag slapp tänka på det när jag kom hem igår kväll. 
Vi hade köpt ansiktstrengöring och krämer till henne samt fixat surprisefrukost. Fast surprise och surprise, hon visste ju att vi skulle göra nåt så klart. 

Anni hade fixat partyhattar och allt…

… och när Sanna kom så körde vi igång firandet med frukost och “Vad har du gjort i helgen”-snacket.
Sen körde vi vårt vanliga veckomöte i raketfart… Det tar alltid flera timmar eftersom vi har många kunder att gå igenom, men idag rappade vi verkligen på eftersom vi var flera som hade möte klockan 11.
Och sen dess har dagen gått i ett. Jag har haft möte i princip varje heltimme. Jag har spelat in video med Torbjörn Tegnhammar som är moderat oppositionsråd här i Malmö, träffat Cecilia som startade Rescued fruits, varit och pratat med en skola där det är prat om att jag eventuellt ska utbilda inom sociala medier och sånt där som jag kan ni vet, träffat en potentiell kund som vi kanske ska göra en sociala medier-strategi samt videos för… ja och sen var dagen typ slut. Jag har knappt öppnat datorn. 
Och sen var det dags att köra hem och handla och fixa mat. Alvin gick hem själv från fritids idag, så jag slapp köra och hämta honom. Smidigt!
Nu på kvällen körde vi ett 15-minuterspass av läsning. Vi försöker få in det varje dag, men jag hade visst glömt det efter jullovet, och det är så himla lätt att bara råka slösa bort tiden på datorer, ipads och telefoner… Men nu kickar vi alltså igång det igen. Jag läser fortfarande den här, något flummiga och väldigt inspirerande, boken. 
Hur är det med er? Läser ni? Eller “råkar” ni också förlora tid i telefonerna?

Kommentera (0)

Tänk om jag hade haft en assistent

Jag fantiserar om att ha en assistent. Tänk vad bra det hade varit att ha en person som kunde hjälpa mig med… allt. Haha… jag kan inte se hur den annonsen skulle se ut… för grejen är att jag behöver hjälp med att få ihop logistik, mat, handling, Mama Said-uppgifter, hämtning och lämning på fotboll – ja men typ alla möjliga såna där tidskrävande aktiviteter.
Jag tänker på det så ofta när jag hamnar i situationer där jag måste släppa allt, som till exempel när jag är på sjukhuset med Mio.
Tänk om jag då hade haft en assistent som kunde sköta min mail, hålla koll på min kalender och boka in och boka om möten om det skulle behövas. Som skulle kunna rodda med allt som är svårt att göra i det läget. Som kan besvara en massa mail som jag muntligen ger instruktioner om. (Det är en löjligt tung börda att ta fram datorn och börja jobba när jag är på sjukhus. Det är svårt att förklara, men det är bara så tungt, plus att det aldrig finns tid till det. Och om Mio är väldigt dålig vill jag ju BARA vara hos honom).
Eller som kan ringa läkare till höger och vänster och be om läkarintyg till skolan (Det är en hel vetenskap att greja det), boka tid till cellprovtagning för min del (Jag har tvingats boka om det flera gånger eftersom Mio har varit på sjukhus)…
… köra Alvin till och från fotbollsträningar de gånger jag bara ska lämna av honom och hämta honom, handla och laga mat så att jag kan komma hem och vara NÄRVARANDE med barnen när jag väl kommer hem på kvällarna, vara med på mina möten och anteckna och hjälpa till att följa upp efteråt, vara min assistent när det kommer till sälj (i form av att skapa listor på kontakter etc…)… ja men ni fattar… Jag undrar vad jag skulle göra då. Förmodligen kunna vara mer närvarande överallt, fokusera mer på sälj och affärsutveckling och inte ha lika hög stressnivå. Och så det där med att vara närvarande på kvällarna. Det skulle vara så mycket värt. Vad tror ni? Blir det en spretig annons? 😉

Kommentera (0)

Nu kickar vi igång en ny vecka… i harmoni!

God morgon på er! Hur mår ni? Jag är så himla glad och lättad eftersom den här veckan är en helt vanlig vecka då varken jag eller barnen ska iväg på nåt. Inga resor och inga inplanerade kvällsaktiviteter alltså. Så fantastiskt skönt. Kanske en middag senare i veckan förresten, jag måste kolla med mina kollegor om det är så, men i såna fall är jag ju ändå nära barnen OM det nu skulle hända något. Nu brukar det ju vanligtvis inte göra det, inte så ofta som det har gjort på sistone i alla fall, men jag är ändå rädd.
Tänk vad mysigt det var i julas när vi hade massor av ledig tid tillammans ♡
Hur som helst, nu njuter jag i alla fall extra mycket eftersom jag har vanliga dagar framför mig, och därmed kan vara nära barnen. Jag har visserligen en vecka FULL av möten, och kan inte få in en enda grej till insåg jag igår när jag kollade i kalendern, i hopp om att flytta ett av dagens möten till en annan dag. Veckan är PROPPfull, men så länge det är dagtid så är jag nöjd. 
Hur ser er vecka ut? 
 

Kommentera (0)