Dag: 7 mars, 2018

Vilken lättnad!

God kväll! Så himlans dunderskönt alltså. Ja bortsett från att min morgon var en disaster (Alvin kom hem och hade tappat både mobil och nycklar) så har den här dagen varit en kanondag. Det känns som att jag har fått gjort precis ALLT som jag behöver just nu för att kunna hoppa in i, och fokusera på, nästa lite större projekt. Det är alltid så att jag jagar tid, och försöker jobba undan adminbitar, och så fort jag har en dag med möten så kommer jag liksom efter.
Men idag har jag bara haft ett möte och har därför fått undan allt admin, vilket innebär att jag nu kan ta tag i nästa stora projekt – nämligen webbutbildningar. Vi ska skapa en hejdundrandes massa webbutbildningar. Jag har ju pratat om det ett tag, och det är verkligen mitt mål att se till att vi får någon slags passiv inkomst. Det låter väl bra va? Har ni gått någon webbutbildning nån gång? Har ni nåt bra tips att ge? ALLT är av nytta… Puss!
 
 

Kommentera (0)

Igår gjorde vi en företagsfilm

Igår spelade vi som sagt in en företagsfilm. Det känns som att det är en hygienfaktor att ha en video på sin hemsida, och snart kan vi äntligen checka av det på vår lista. Vi har haft det på vår to do i flera år tror jag… Men så är det när man jobbar med kunder, de går ju alltid i första hand, och våra egna kanaler och vår egen hemsida får liksom komma lite i andra hand.
Men plötsligt sker det… och igår kom Julia för att slutföra den video som vi har börjat producera för ett tag sen. Jag fick börja med att prata in inledningen. Jag tycker att det är svårt att läsa direkt från ett manus eftersom jag inte gillar när det blir för “uppläst”. Jag vill att det ska låta naturligt. Men jag tror att det blev bra. Vi hade dock lite problem med ljuset. Först var det för soligt…
… så att jag fick fyrkanter omkring mig…
Jag är alltid väldigt fäktandes med mina armar när jag pratar.
Ja jag har tydligen ett märkligt minspel också.
Jag försökte ett tag att stå med händerna i fickorna, eftersom vi bara filmade överkroppen, men det passar inte alls mig. Jag tappade all energi i mitt performance…
… så jag fäktade ändå. Bäst så.
Men ljuset var fortfarande för… ljust. Så vi bytte plats. Och fäktade vidare.
När jag hade spelat in intro och outro så skulle jag spela in voice overn, det vill säga utan att filmas.
Det var nästan ännu svårare eftersom det verkligen inte får låta “uppläst”.Så jag fäktade vidare med mina armar och låtsades att jag pratade med någon IRL. Och till slut satte vi det. 
Jag hoppas att videon blir bra. Självklart ska jag visa er när den är klar, om ni vill se?
 

Kommentera (0)

Hur jäkla svårt kan det vara?

Ni minns väl att jag sa, för ganska länge sen nu, att Mio ska göra magnetröntgen på binjurarna, och även ta ett extremt viktigt blodprov? Detta skulle ske inom fyra veckor, och jag orkar inte gå in på detalj nu men jag kan säga att jag har ringt mååånga gånger och blivit runtskickad till än det ena och än det andra stället (säger man så?) Ingen har kunnat ge ett svar på vart hans remiss ligger, utan de har liksom sagt i flera veckor att “Ja det pratas om att det ska göras i Lund istället för i Malmö…” 
Jaha? Men kan man inte bara ta ett beslut om det då tänker jag?
Eftersom jag har hållit på med det här i många år nu så har jag erfarenhet nog att VETA när saker inte riktigt har gått som det var tänkt. Jag märker tydligt när det hamnar mellan stolarna. Det känns liksom i luften. Och mycket riktigt… i förrgår när jag ringde ytterligare tre, fyra samtal så fick jag till slut veta att hon som skulle se till att det kom vidare till Lund hade haft semester. Det var ju sportlov. Ååååååh! Jag blir tokig.
Jag veet att det finns fantastisk personal på sjukhusen och jag veet att alla är jätteduktiga, men det här med logistiken… Jag blir tokig! Och i det här fallet så är det väldigt viktigt. Jag vet att den sjukdom som de letar efter i Mios fall handlar om TID. Upptäcker man det i tid så kan man göra nåt åt det… Så är det någonting vi INTE har så är det tid. Varför, varför, varför fungerar inte logistiken inom sjukvården?
Om sköterskor kan jobba treskift och ta hand om patienter dygnet runt, ofta med ett leende på läpparna – varför kan inte den simplaste sak i världen (typ pappersarbete) fungera? Jag förstår inte ? Nu ringde jag ett par samtal till och har nog ställt saker i sin ordning igen. Nu ligger hans remiss rätt, men jag känner – som alltid – att det krävs en halvtidstjänst till att hålla ordning på allt sånt här.
Och en annan fråga förresten… hur kan det komma sig att vårdköerna blir längre och längre för varje år när det skjuts in mer och mer pengar? Det förstår jag inte heller ?
PS. God morgon ?

Kommentera (0)