Månad: mars 2018

Lite av varje

Hur många bloggläsare måste man ha för att tjäna pengar?

Av Alexandra Bylund / 16 mars 2018, 11:20

Jag fick en del frågor efter att jag skrev det här inlägget igår, och jag tänker att jag gör blogginlägg av dem så att fler kan läsa. Det blir väl bra va? ?
Den fråga som jag har fått flest gånger är: “Hur många bloggläsare måste man ha för att tjäna pengar?” Det är så klart större chans om man har fler läsare, det säger sig själv, men det finns flera andra parametrar som spelar in:
  • Om du har en rikigt informativ och professionell “säljsida” i bloggen så gör du det som sagt först och främst lätt för kunden att hitta dig, och sen så signalerar det också professionalism och inger en viss trygghet. Mardrömmen är nämligen att samarbeta med en influencer som inte ÄR influencer och som inte riktigt vet hur ett bra samarbete ser ut. Det tar väldigt mycket tid från kunden att “lära upp” hur till exempel ett sponsrat inlägg bör se ut. Jag skulle säga att ju mindre man är, desto viktigare är det att ha en bra säljsida.
  •  Antal kommentarer spelar också in! Ser man som kund att det finns många kommentarer i bloggen så är det RIKTIGT bra! Många kommentarer visar att läsarna bryr sig om dig och vice versa. Ju mer engagemang, desto bättre. Då tänker man som kund att den här influencern har VERKLIGEN kraft att påverka. Vi skulle hellre samarbeta med en influencer som har 10-15 kommentarer (vilket är rätt mycket ju) på varje inlägg, men “bara” har 2,000 unika besökare per vecka, än med en som har noll kommentarer och 5,000 unika besökare per vecka. Engagemanget är så viktigt!
  • Men om vi kommer till antalet nu då… Jag ska spalta upp det så att det blir enkelt att läsa och förstå:

– 10,000+ unika besökare per vecka – Oftast är det den här storleken på influencers som vi söker. Våra kunder vill ofta jobba med fler influencers samtidigt och då är det här en rätt så rimlig nivå. Viktigt är dock att det är influencers som har ett högt engagemang. De går alltid före de med lägre.

– 3,000 – 10,000 unika besökare per vecka – Vi brukar nästan alltid försöka hitta någon i det här spannet också ifall vi jobbar med fler influencers samtidigt till samma kund. Här är engagemanget ännu viktigare. Och samma sak med en proffsig säljsida. Det ökar nämligen förtroendet om vi inte riktigt vet vem influencern är.
– 1,000 – 3,000 unika besökare per vecka  – Här krävs det att man är väldigt nischad ELLER att man har en väldigt nischad och smal målgrupp (och talar om det!) SAMT att man har högt engagemang. Och återigen, det är ÄNNU viktigare att ha en proffsig säljsida när du är så här “liten”. Allt för att övertyga kunden om att du är bra på det här och tar det på allvar. “Fake it til you make it!” (OBS! Fakea ALDRIG fakta eller siffror dock).
– 500-1,000 unika besökare per vecka – Ju mindre du är desto svårare är det att kunder hittar till dig. Därför krävs det ÄNNU mer av dig när det kommer till engagemang, säljsida och nisch/ specifik målgrupp, och jag skulle säga att det också krävs att du själv jagar lite mer. Det här gäller egentligen för alla men är viktigare ju färre läsare du har. Maila ditt erbjudande till potentiella kunder och byråer, ta möten och tala om att du finns. Hitta andra fördelar än just antalet läsare. Sälj på engagemang och nisch, alternativt på din unika målgrupp. Kavla upp ärmarna och bara kör! Jag önskar att det hade funnits en sida där alla influencers i hela Sverige hade legat, som Bloggportalen typ. Men eftersom det inte gör det så måste du visa att du finns. Det viktigaste när du är så här “liten” är att du har ett högt engagemang, så se gärna till att skapa det.
När det kommer till vad influencers ska ta betalt så får det bli en annan diskussion, och därmed ett annat inlägg men jag kan säga att variationerna är ENORMA. Det finns bloggar hos stora mediehus som har 500 unika besökare per vecka och tar 5,000 kr. Men som sagt, det tar vi i ett annat inlägg. Men ja, du kan börja ta betalt redan från 500 unika besökare i veckan! Ni får jättegärna ställa frågor kring det här så ska jag svara utifrån våra erfarenheter.
Lycka till! 

 

Kommentera (0)
Barnen

Åh vad jag älskar fredagar

Av Alexandra Bylund / 16 mars 2018, 07:22

Fredag!? Jag älskar fredagar så mycket just nu! Längtar liksom hela veckan. Underbart! Visst är det den bästa dagen i veckan? Håller ni med mig?
Just nu har jag en period då ALL tid går till jobb, barn och träning, vilket känns så himla skönt. Men jag vet att jag borde göra annat också. Haha, jag kom att tänka på det när jag pratade med Mio om att jag, liksom han, längtar väldigt mycket tills när vi ska iväg till Göteborg och Gothia Towers i påsk.
Det kanske inte är rimligt att det är min roligaste aktivitet att se fram emot.
Men så är det just nu. Det är så himla mysigt när vi är iväg vi tre. Sist vi var på Gothia Towers så gick vi till Pinchos och åt, men barnen är inte så förtjusta i det eftersom det blir rätt asocialt att sitta och kolla i sina mobiler hela tiden (när man beställer). Så det blir nog nåt annat den här gången tänker jag. Ni som bor i Göteborg, ni kanske har tips?
Sen skyller jag också mina smala intressen på att det VAR en väldigt jobbig höst, och så blev jag lite skrämd efter händelsen i Åre när jag fick åka hem ett dygn tidigare. Den natten, innan jag flög hem, var en av de värsta i mitt liv. Trodde aldrig att jag skulle kunna sova. Men som tur är så är just sova en av mina superkrafter. Hur som helst. Jag är ju i vilket fall som helst så lycklig över att det är fredag och över att vi inte har NÅGRA måsten. Tanken är att vi ska tända ljus i hela lägenheten och krypa upp i soffan och se Talang ikväll, och imorgon – om Mio orkar – så ska vi gå på bio och sen på O'Learys som ligger precis bredvid. Mysigt. 
Men nu ska jag först kicka igång min PT-dag. Jag har ganska många kunder, men tänker att jag själv ska få in ett träningspass också, och så ska jag träffa min kompis Maria på lunch. Underbar fredag! ❤️

Hur är det med er? Vad ska ni hitta på idag? Har ni barn? Barnledigt? Fest? Mys? Talang? Bio? Ja vad ska ni göra helt enkelt. Jag tror att jag har väldigt många läsare som INTE har barn eftersom ni är många som är mellan 25-34. Fast vad vet väl jag… 25-34 är rätt stort spann… Haha… och där flummade jag ut. Happy friday helt enkelt! Puss!

Kommentera (0)
Lite av varje

Tips på hur du gör business av bloggen

Av Alexandra Bylund / 15 mars 2018, 18:44

Det här inlägget är för dig som vill tjäna pengar som bloggare/ influencer. Vi jobbar mer och mer med influencer marketing och jag tänkte att jag nu ska dela med mig av några konkreta sanningar, samt tips på hur du ska kunna göra mer business av dina kanaler.
  • Det är lättare för företag att hitta dig som influencer om du har en tydlig nisch, och det gäller även om du är en liten eller melllanstor influencer. När jag säger liten eller mellanstor så pratar jag om antalet unika besökare per vecka.
  • Och på tal om unika besökare – det är oftast just unika besökare per vecka som man jämför när man vill jämföra mellan influencers siffror, så om det är någonting du ska lämna, i sifferväg, så är det i första hand det.
  • Den här punkten talar lite emot den första punkten… Det är nämligen väldigt vanligt (vanligare än vad det pratas om. “Alla” pratar om att “Du måste ha en nisch!”)  att kunder vill samarbeta med influencers som inte är direkt nischade, utan som snarare når en viss målgrupp. Jag ska ge ett exempel: Vi jobbar med en kund som verkar inom resebranschen, och visst vill de bland annat nå de som är reseintresserade, men de vill också nå mammor, ungdomar och andra. Man behöver ju inte vara reseintresserad för att resa mycket. Hur som helst – de vill alltså nå en viss målgruppp – låt oss säga mammor i 35-årsåldern – men bryr sig inte så mycket om vad bloggen har för nisch eller vad mammorna har för intressen. Det viktiga är att  samarbetet känns matchande, genuint och relevant för alla parter. Problemet är att det är svårt att hitta små och mellanstora bloggar som inte har någon direkt nisch.
  • … så med det i åtanke – om du har en blogg utan en tydlig nisch men ändå har en tydlig målgrupp – skriv det! Tala om det! Berätta det för byråer och potentiella kunder så att de vet. Skriv det tydligt i din blogg. Typ: “Jag når mammor i 35-årsåldern som bor i Göteborg”. Det här är nämligen information som är väldigt svårt och tidskrävande att hitta för oss som ständigt söker efter influencers.
  • Slå dig ihop med ett gäng andra influencers och skapa “paket”. Tillsammans kan ni erbjuda kunderna större räckvidd och eventuellt en bredare målgrupp. Det beror helt och hållet på vad du satsar på för gruppsammansättning. Men att gå ihop med andra influencers gör att du förenklar för företagen samt att ni tillsammans kan hjälpa varandra att växa. 
  • Våga presentera priserna på din blogg! Det finns ingen anledning att vara hemlig med vad du kostar. Att våga säga vad du kostar visar först och främst att du sätter ett ordentligt värde på dig, din blogg och ditt arbete. Och för det andra… varför ska det ens vara hemligt? Har du inget fast pris så säg på ett ungefär vad du tar för samarbeten och sponsrade inlägg.
  • Svara snabbt på mail! När man letar efter influencers så vill man gärna ha svar snabbt, och ofta kan tåget ha gått om det tar flera dagar innan man får svar.

 Hoppas att det här kan hjälpa dig framåt i din karriär! 

Kommentera (0)
Barnen

“Du måste äta upp det du har på tallriken!”

Av Alexandra Bylund / 15 mars 2018, 11:20

Nu måste jag fråga er en sak. Hur gör ni med era barn? Måste de äta upp det som ligger på tallriken? Eller så här: Tvingar ni dem att äta mer än de vill? Måste de liksom äta upp för att få gå ifrån bordet?
Jag tänker att det är jätteviktigt att mina barn SJÄLVA ska känna efter när de är mätta och då sluta äta. Varför ska jag trycka ner mer om de inte vill ha mer?
Visst, det är en helt annan sak om de väljer att sluta äta för att det inte är deras favvisrätt – så kan det vara för Alvin ibland – och då ber jag honom äta så att han i alla fall blir mätt. Men han får själv ansvara för att han är mätt. Det kan ju inte JAG bestämma.
Och det innebär visserligen att han inte får gå och ta en macka sen, om han “låtsades” vara mätt fast han inte var det. Låter det hårt? Jag tycker inte det, för det händer aldrig utan funkar svinbra. Båda mina barn har alltid varit helt suveräna på att äta. De äter stora portioner men får själva välja när de ska sluta äta på grund av mätthet. Och är det någonting som de verkligen inte gillar så respekterar jag så klart det, precis som om det hade varit en vuxen person.
Jag tänker att sen när vi är vuxna så tjatar vi ju på andra hållet: “Du BEHÖVER inte äta upp allt bara för att det ligger på tallriken!” och “Ät dig mätt, men slut sen! Överät inte!”. Jag tror att det är ett av våra största matproblem – att det är svårt att sluta äta när något är gott, är det inte så? 
Men jag är nyfiken – hur gör ni?
 

Kommentera (0)
Barnen

Idag ska jag spela in videos

Av Alexandra Bylund / 15 mars 2018, 06:40

God morgon kära vänner! Jag har haft ett par dagar med inga eller väldigt få möten, och så har barnen varit hos Jonas, så jag har verkligen känt att jag har fått lite extra tid och därmed landat. Det är så skönt, och sååå viktigt.
Jag inser, som jag sa förra veckan, att jag har ett alldeles för hektiskt schema när jag – bara jag får två timmar utan agenda en vecka – känner mig fri och harmonisk. Men nu är det skärpning. Jag vet, det säger jag ofta (ni tänker säkert “Jaja, det där har vi hört förr”) men jag försöker verkligen få till det så att jag får mer luft. Enda sättet är att vara utan barnen UTAN att boka in annat. Det är så skönt att kunna jobba hela dagar och veta att jag inte har någon stress hem på eftermiddagen. Det ger sånt otroligt lugn. 
Och på tal om barnen så ska jag åka och hämta dem nu, och sen ska jag köra till kontoret och spela in videos. Jag ska spela in “promotion-videos” till mina webinar så jag får gå och leta upp något som är bra att ha på sig. Och nä, det är INTE den där collegetröjan som jag hade igår, som jag älskar men som gör sig väldigt dålig (stor) på bild. Nä jag får hitta nåt annat helt enkelt. Filmvänligt. Puss!
 

Kommentera (0)
Barnen

Hur går det för Mio nu då?

Av Alexandra Bylund / 14 mars 2018, 20:06

Ni är så himla fina som undrar hur det går för Mio, och jag skulle väl säga att det dessvärre inte är några större förändringar. Vi väntar fortfarande på en VÄLDIGT avgörande undersökning, som har fallit lite mellan stolarna (igen), men nu efter att jag har ringt X antal samtal och blivit mer och mer irriterad så tror jag faktiskt att det kommer att ske snart. 
Mio mår precis som han har gjort senaste året… vissa dagar är dåliga och andra är svindåliga. Det är sällan, eller rättare sagt ALDRIG, som han är helt bra. Jag förstår inte att han står ut och kan hålla humöret uppe som han ändå gör. Nu har han fyllt 14 (förrförra veckan) men “får” fortfarande inte vara som en normal tonåring. 
Han äter ju kortisol varje dag vilket gör att han är piggare än i höstas, men vi väntar som sagt på att se om det finns en helt vidrig sjukdom bakom den där nya diagnosen “Partiell binjurebarksinsufficiens” som han fick för en dryg månad sen. HÅLL TUMMARNA FÖR ATT DET INTE KOMMER MER NU! Håll tummarna för att hans lilla kropp inte hittar på mer hyss utan håller det till det här. Jag är till och med “nöjd” med ifall hans skolgång går åt skogen – bara han inte är ännu sjukare än vi nu vet. Det ENDA som är viktigt är att det inte blir värre. Sen hoppas jag så klart att han kan bli bra, åtminstone som det var förr då han var bra i perioder och dålig i andra perioder.
Vi väntar fortfarande på att neurokirurgen ska kontakta oss också… För även om det här med kortisolet nu har lösts så har han ju fortfarande sin huvudvärk och både jag och Jonas tror att han tyvärr måste byta shut (=operation) Så det väntar vi också på att få svar på.
Jag bryr mig inte om NÅGONTING annat än att han ska få bli lite bättre, och önskar det av hela mitt hjärta. Håll tummarna för att det blir nån slags ljusning – och framförallt att det inte blir nån försämring. 
Och så en annan sak… Jag har sagt det här tidigare… men alltså… TÄNK om vi inte hade åkt till Tyskland… När hade vi upptäckt det här med kortisolet då? Det är ju livshotande att ha kortisolbrist. Jag kan inte med ord TACKA er, alla ni som ställde upp och samlade in enorma summor för att hjälpa Mio. Wow! Varje gång jag tänker på det så blir jag så rörd, och så himla lycklig över att de flesta människor i världen är så fina ❤️ Och framförallt ni då! Tack!
PS. Om det är någon som inte förstår vad jag pratar om så kan ni läsa om Mios sjukdomshistoria här. 

Kommentera (0)
Lite av varje

Så här tränar jag just nu

Av Alexandra Bylund / 14 mars 2018, 19:13

God kväll! Det var lite motigt att sticka iväg och träna i morse, men alltså jag mår SÅ BRA efteråt. Jag älskar när jag känner mig lite tveksam, sticker till gymmet ändå, och sen har den där härliga känslan när kinderna är röda och jag liksom har gjort dagens träning. Love it!
Men nu till nåt annat. Det är några av er som undrar hur och vad jag tränar, och jag tänker att jag nu ska berätta det. För tillfället så tränar jag styrketräning 2-4 gånger i veckan, beroende på vad jag hinner med, men alltid minst två gånger – och då har jag delat upp kroppen i två delar så att jag kör vissa delar ena gången och andra delar andra gången. Och eftersom jag “bara” går två gånger, i sämsta fall, så kör jag mest de stora basövningarna som omfattar de stora muskelgrupperna.
Jag tänker inte gå in i deltalj, för det tror jag ni tycker är tråkigt, men jag ska i alla fall säga vilka övningar jag kör:
Dag 1:
  • Knäböj
  • Utfallssteg med kettlebells
  • Latsdrag
  • Militärpress
Dag 2:
  • Marklyft
  • Höftlyft från golvet
  • Sälrodd
  • Bänkpress
Jag tränar alltså stora muskelgrupper och lyfter så tungt jag kan varje gång. Det fina med det här upplägget är att jag gör lika stora framsteg som när jag tidigare körde fyra gånger i veckan och körde fler assisterande övningar till (som alltså ger lite extra för en muskel här och en där). Det KAN i och för sig bero på att jag pressar mig mer nu också, jag vet inte. Men just nu fungerar det här bra, det kommer säkert komma en dag när jag kommer till en platå, det vill säga att jag står stilla… Då är det bara att ändra upplägg. Men just nu så har jag en jäkla bra fart framåt måste jag säga. Jag känner mig STARK ?
Och just det – förutom styrketräningen så kör jag BodyJam. Jag ÄLSKAR danspass, och det är den enda konditionen jag kör. Jag har inte löptränat på flera år, utan tycker att dans är mycket roligare. 
Har jag många läsare som tränar? Vad tränar ni?
PS. JAG VILL FÅ IN MER YOGA I MITT LIV! Körde mer sånt innan och vill tillbaka till det. Men i kombination med det andra… så det är tiden det handlar om…
 

Kommentera (0)
Lite av varje

En morgon utan barn känns som flera veckor

Av Alexandra Bylund / 14 mars 2018, 11:20

Ni som har barn – VAD GJORDE VI PÅ MORGNARNA INNAN DE FANNS? Herregud alltså, jag går upp i lugn och ro, äter frukost, duschar, packar, kollar lite på Instagram, skriver kanske ett blogginlägg, scrollar igenom nyheterna och så vidare – och ändå har det bara gått typ en halvtimme. Jag ääälskar lugna morgnar när allt får gå i lugn takt och ändå så ligger man liksom på plus. Kanske till och med hinner måla naglarna. (Handen upp ni som har barnen hemma och lyckas måla naglarna på morgonen. Det gör i alla fall INTE jag).
När barnen är hemma så är en av mina absolut värsta att väcka dem. De är så himla svåra att få upp att jag, i alla fall när det gäller Alvin, har kapitulerat. Nuförtiden går jag bara in och säger med min allra snällaste röst: “Alvin, rulla hit”, samtidigt som jag måste ta i honom (ja men det blir rätt hårt eftersom jag liksom måste dra hela hans kropp ut mot sängkanten). Sen lyfter jag upp honom och ställer ner honom på badrumsgolvet så att han kan gå på toaletten. Det är nämligen det första han gör. Så han vaknar typ på badrumsgolvet. Min lilla gullis. Världens tröttaste.
När det gäller Mio så behöver ju han kortisol för att ens kunna komma upp ur sängen, så jag ger honom det cirka en halvtimme innan det sen är dags att väcka honom (han har lärt sig att ta en tablett och dricka ett glas vatten i sömnen om jag ger det till honom). Och då går jag in och väcker honom försiktigt. Han vaknar rätt lätt men jag måste ropa och tjata, från köket, ett par gånger innan han kommer upp.
Så ja, tillsammans med middagsstöket så är det här det med väckningen mina värsta. Sen blir det mysigt, när vi sitter och äter frukost. Ja efter att Alvin har släppt sitt sura morgonhumör som han har i typ 10-20 minuter. Sen är det precis som att det på en sekund släpper, och så blir han som en solstråle. 
Hur är det för er? Hur väcker ni era barn, ni som har barn? 
 

Kommentera (0)
Lite av varje

Det är ofta som det känns motigt att gå och träna

Av Alexandra Bylund / 14 mars 2018, 06:00

God morgon alla träningshatare, träningsfreaks, lagomtränare, och alla ni andra. Ja alla helt enkelt. Nu måste vi prata om en sak som jag tror är väldigt vanlig. Varje onsdagmorgon kör jag ett pass med min PT, och jag måste säga att det sällan händer att jag ligger där i sängen, när klockan ringer, och tänker “Yes, vad härligt det ska bli att lyfta tunga vikter idag!” Jag måste intala mig själv att det BLIR härligt när jag väl kommer igång. Och det blir det alltid.
Så jag tvingar mig själv att sluta fundera på huruvida det känns toppen eller ej att gå och träna på morgonen. Det är en sak som bara ska göras och som jag mår så otroligt bra av om jag ser det lite ur ett helikopterperspektiv. Även om det kan vara motigt ibland. Vissa saker bara gör man, och jag älskar att träningen har kommit att bli en sån sak i mitt liv. Man ska inte fundera så mycket helt enkelt, utan bara göra. Varför funderar vi så mycket över just träningen egentligen? Det är ju inte så många andra saker i livet som vi håller på så där och känner efter en massa inför. Eller? Ja ja, nu har jag kört nog med pep talk till mig själv. Nu ska jag väl kavla upp ärmarna och gå och lyfta tungt då, fast jag helst av allt hade åkt raka vägen till kontoret och suttit ner hela dagen. Eller ännu hellre krupit ner i sängen igen. Men nähäpp, så blir det alltså inte.
Nu kööör vi då!
Ni andra som gillar att träna – är ni alltid peppade inför ett träningspass?

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Ensamma kvällar

Av Alexandra Bylund / 13 mars 2018, 19:26

Hej på er denna tisdagkväll! Jag sitter kvar på kontoret men tänker att jag ska åka hem nu och fortsätta hemma. Eller nä förresten, jag lägger nog ner jobbet för idag och fortsätter imorgon. Ibland är det bra att sluta fast man känner att man har energi kvar. Och det har jag egentligen… Jag skulle bara vilja skicka iväg ett par mail till. Vi får se…
Hur som helst… Ikväll, och imorgon kväll, är jag ensam hemma. Det känns alltid lika tomt och konstigt att komma hem till ett tyst och mörkt hem. Inga barn som låter och kommer fram och ger mig STORA kramar, ja för det gör de faktiskt alltid, de är himla fina de där två, och ingen hund som hoppar och gnyr och vill ha uppmärksamhet. Utan helt tyst. Men nystädat! 
Ena delen av mig längtar så himla mycket efter att komma hem till det där lugnet, medan andra delen längtar lika mycket efter barnen. Men jag säger det igen, det ÄR väldigt skönt – och nyttigt – att ha den här friheten ibland. Och jag skulle inte vilja ändra på det. Och nu när båda är sjuka så är det så himla bra att de kan vara hos Jonas, som vabbar. Så kan jag jobba effektivt som attan.
Men till en helt annan sak nu då… Ibland skriver ni frågor bland kommentarerna – och jag brukar svara att jag ska skriva om det i ett blogginlägg om det är något som kräver längre svar. Problemet nu är att jag inte kan hitta mina anteckningar där jag har skrivit upp de här ämnena…. så om det är nåt speciellt så får ni mer än gärna påminna mig. Det som jag kommer ihåg i huvudet är att ni vill veta hur jag hinner med allt och… hmm, nä där tog det visst stopp. Hjälp mig! Och om du inte har skrivit innan så gör det nu. Vad undrar du? Vad saknar du? Vad missar jag att uppdatera? Puss!

Kommentera (0)