Vikten av att powerposa
Puh! Ja men nu är jag verkligen heelt slut! Jag älskar som sagt att vara moderator, och att föreläsa, men efter en hel dag är jag minst sagt slut. Men det härliga är att jag nu har en helt oplanerad kväll i ett nystädat hem. Wow va! Sån jäkla skön känsla. Så nu sitter jag här med tända ljus och reflekterar över dagen. Jag ska så klart dela med mig så småningom, men idag har jag bara lust att vila och låta allt sjunka in.
Men jag skulle först vilja prata om en annan sak: vikten av att powerposa, det vill säga göra en pose där vi känner oss on top of the world. Min powerpose ser ut så här:
Och jag gör ALLTID den innan jag ska föreläsa eller vara moderator. Gärna i en minut, men åtminstone i 20-30 sekunder. Och vet ni vad? Det hjälper så otroligt mycket. Det lurar hjärnan att tro (tycka) att vi ÄR on top of the world, och det i sin tur gör att vi presterar så himla mycket bättre, och ofta med väldigt mycket mer energi. För det är klart att det, för de flesta av oss, alltid finns ett litet pirr i magen innan vi ska upp på en stor scen. Och då hjälper det att först göra en powerpose – och sen vara ensam de sista minuterna, innan det är dags, och samla sig för att fokusera på de första raderna av det man ska säga. Sen är det bara att köra. Sen kommer det liksom flyta på.
Ett annan sak som jag gillar så himla mycket (kanske extra mycket nu när jag läser Fredrik Eklunds “Sälj”. Han är verkligen FÖR att man ska hitta sitt eget signum, och att man ska sticka ut) är de som vågar sticka ut och ta plats på ett jäkligt snyggt sätt. Till exempel i form av världens roligast kostym, som Mathias Thulin (som jag känner sedan tidigare), som äger Get Accept, kom i. Hur coolt! Det är liksom ett sofistikerat sätt att ta plats på. Ingen mansplaining, inga besserwisser-fasoner utan bara sån jäkla pondus på ett bra sätt. Heja alla som vågar sticka ut?
Men nog om mig nu… hur mår ni? Och hur ÄR ni? Sticker ni ut eller är ni mer “vanliga”?
Kommentera (0)