Min födelsedagshelg – utan röst
God morgon finisar! Vilken helg vi har haft! Jag blev ju som sagt sjuk och tappade rösten helt och hållet till slut. Det är kanske fjärde gången i mitt liv som det händer och det är sjukt frustrerande. Speciellt när man sitter på krogen och har födelsedagsfest ? Men ok, jag ska ta det från början.
I lördags på dagen så hade jag en hel dag på stranden, först helt själv på första parkett ut mot vattnet…
Jag låg på Sibbarp som är den närmaste stranden från där jag bor, men valde gräsmatta och brygga istället för sanden. Skönt! Jag lyssnade på poddar och ljudböcker, låg och tittade ut mot havet och bara njöööt. Det är inte så ofta jag är själv på stranden. Jag tog också årets första (andra, tredje, fjärde och femte) dopp. Så härligt. 19 grader var det. Sen, klockan två mötte jag upp Malin, min barndomsvän, och hela hennes släkt för att fira hennes mamma som fyllde 70. Ja hela kalaset hölls på stranden. Så mysigt! Massa god mat och rosé. Det fick mig att fundera över midsommar. Eftersom vi ska åka iväg två dagar efter midsommar och vara borta ganska mycket i sommar så känner jag inte för att göra värsta grejen på midsommar, men om det ska vara sånt HÄR väder så kan vi ju duka upp till fest på stranden ?
Efter ett par glas rosé – älskar dagsfester – så cyklade jag hem och duschade och gjorde mig klar för min egen fest. Eftersom jag har så otroligt stressigt just nu så kändes det väldigt smart att ha det ute på krogen. Vi var på Paddys här i Malmö och hade bokat bord utomhus på deras uteservering.
Jag åkte dit en stund innan de andra skulle komma för att fixa med lite välkomstbubbel. Har jag sagt att jag älskar bubbel??(men däremot inte tycker om sprit och drinkar?)
Och att jag älskar mina gula skor från Blankens? De är så jäklans festliga utan att vara för höga.
Folket droppade in, och det var så himla härligt att träffa alla barndomsvänner. Det är så otroligt fint att känna varandra så bra som vi gör.
Är jag och Anni sura på varandra? ? Paula, hon som står där bak var sååå fin i sin rosa, hela dress. Jag älskar när man har en hel dress i samma färg, vilket det i och för sig finns ganska mycket av just nu men jag hittar ingen?
Vi har så många år vi bakom oss tillsammans där vi typ har bott ihop, haft ekonomin ihop (var det nån som inte hade pengar så delade vi liksom alltid med oss så att alla kunde hänga med. Alltid!), haft kläderna ihop… ja men ni fattar. ALLT! När vi var yngre var vi som en familj. Så vi har koll på varandra på ett sätt som är svårt att förklara. Och det även om vi inte skulle ha pratat på ett tag. Det spelar liksom ingen roll, för vi catchar alltid upp direkt oavsett. Älskar, älskar, älskar dem allihop. Och en av presenterna som jag fick var en strandväska och ett kuvert med pengar så att vi kan ta en weekendresa till La Mata där Annica (en av mina vänner) precis har köpt lägenhet. Så underbart va?
Det tråkiga med kvällen, som faktiskt var riktigt jobbigt, var att jag tappade rösten. Jag hade nästan ingenting kvar vilket innebar att folk hade såå svårt för att höra vad jag sa och jag orkade liksom inte prata för mycket i onödan. Det är inte förrän man inte kan prata som man förstår hur handikappande det är. Jag orkade liksom inte slänga nån spontar kommentar snett över bordet eftersom jag visste att det först och främst var så sjukt jobbigt att ens få fram det (ni som har tappat rösten vet, och ni andra vill inte testa) och sen att personen på andra sidan ändå skulle säga “Va?” Fy vad jobbigt det var och tyvärr så förtog det en del eftersom jag inte pratade lika mycket med mina vänner som jag egentligen ville.
Men det var ändå fint att träffas som sagt ❤️
Anni och Amanda var också med. Också fina vänner ju. Men det vet ni. Vi delar ju typ allt nu, i den här tiden, även om vi inte direkt umgås så mycket privat ❤️
Det var en helt magisk kväll där vi kunde sitta ute hela natten utan värmare. Ja jag som är frusen av mig hade en filt runt axlarna i slutet av kvällen, men ändå. Jag tror att det kommer att bli en helt underbar sommar vädermässigt!
Ja men det blev en riktig helkväll, och vi som stannade kvar längst kom hem vid två tror jag. Det var en lååång middag, men vid elva bytte krogen liksom skepnad så då blev det mer partaj där.
Jag är så lycklig över att jag hade så många fina vänner på plats, och att till och med Malin (som bor i Sundsvall) kom och jag har besämt mig för att bli lite duktigare på att dra ihop sånt här. Så svårt är det inte…
Igår på dagen låg jag däckad tillsammans med Kristina på stranden hela dagen. Ljuvligt.
När jag vaknade på morgonen var rösten först heeelt borta. Alltså helt… Men sen kunde jag väsa fram ljud under dagen. Och idag är det bättre. Jag är så klart jättehes, men jag behöver inte ta i från tårna när jag pratar. Låt oss hoppas att det bara blir bättre och bättre nu. Hur som helst, trots förkylning (jag har gått på Ipren hela helgen) och borttappad röst så har jag haft en helt underbar helg. Men nog om mig nu. Hur mår ni? Vad gör ni? Det kändes så konstigt att inte blogga igår, men först så sov jag ut och sen rusade jag till stranden, och sen när jag kom hem så kom en hundpsykolog på besök (mer om det i ett annat inlägg) och när hon hade gått åt vi och så körde jag ner till min kompis Tina på en snabbvisit i Höllviken. Hon har köpt hus och jag ville så gärna (äntligen) se hur det ser ut. Vi pratar mycket om det just nu eftersom hon håller på att renovera. Puss på er!
Kommentera (15)