Dag: 10 juli, 2018

Lite av varje

Bloggskola: Så här kommunicerar man för att få en stor blogg, del 3 – Ha en personlig och inbjudande ton

Av Alexandra Bylund / 10 juli 2018, 20:00

Varsågoda – del tre i bloggskolan. Idag ska vi fokusera på din tonalitet. Om du vill ha en blogg där dina läsare är engagerade och faktiskt kommenterar ibland (det vill du! För annars kan du lika gärna ha en statisk hemsida) så måste du själv ha en tonalitet som bjuder in till det. Det finns så många bloggar där ute, och om du vill växa så är det bra om folk faktiskt får lära känna dig. 
Jag har lånat bilder från följande bloggar: Angelica Lagergren, Jessica Lagergren, Att leva sin dröm, Jennifer Sandström, Linda Hörnfeldt  och Bossbloggen. 

 
Ha en personlig och inbjudande ton
Tänk på att en blogg är ett socialt medie – det innebär att dina läsare förväntar sig att det ska vara just socialt. Det är, i de flesta fall, stor skillnad på en blogg och på ett magasin eller en “vanlig” hemsida. I den här bloggskolan så kommer jag utgå från att du har, eller vill skaffa, en blogg där du har en personlig relation med dina läsare. Personlig på din nivå förstås. Att ha en personlig relation behöver inte betyda att du ska dela med dig av hela ditt liv eller att du måste skriva om dina känslor eller om att du har ångest. Det kan snarare innebära att du ser dina läsare; att du alltid svarar på kommentarer, att du kollar in deras bloggar ibland och kanske kommenterar där, att du kanske lägger tid på att ta det ett steg längre och kollar in deras Instagramkonto och så vidare… Ni fattar grejen, eller hur? Precis som om du vill få nya “vänner” i verkliga livet så måste du i bloggvärlden bjussa genom att även lyssna på och se andra, inte bara prata om dig själv, utifrån dig själv. Ett annat sätt att vara personlig på är att, som Elin (Teknifik) ofta pratar om, ibland visa bilder på sig själv (även om man har en teknikblogg), vara transparent med priser, statistik och kontaktuppgifter, alltid vara snabb på att svara på allt som kommer in och så vidare. 
Så här gör Elin för att få in en personlig touch när hon ska skriva om något som egentligen handlar om fakta. Hon är grym! Vill ni läsa inlägget om att hyra cykel i Köpenhamn så kan ni göra det här.
 
Sen gäller det att även skriva på ett inbjudande sätt. Du måste liksom bjuda upp till dans, och frågan är hur du gör det? ? Det där måste du fundera på själv, vad som passar dig, men ett tips är att du tänker att du sitter och pratar med en kompis. Du börjar konversationen på ett sätt, frågar under tiden om hen hänger med på ett eller annat sätt och avslutar kanske med en fråga eller annan öppning för att få hens reflektioner. Fundera på det här. Hur kan du skriva så att du bjuder in till något slags samtal? För du vill ju att folk ska kommentera, eller hur? Gör det enkelt för dina läsare att prata med dig. Jag tycker att man bör lägga rätt mycket tid på att hitta sin tonalitet och för att göra den mer inbjudande än “magasin-lik”. Förstår ni hur jag menar? Kanske att ni börjar ett blogginlägg med Hej, God morgon eller Hur mår ni? (fritt att hitta bättre, mer innovativa fraser?) istället för “Idag har jag…” Förstår ni skillnaden? I det första exemplet så börjar jag med att fokusera på mina läsare, på att bjuda in, och i det andra exemplet börjar jag med att prata om mig själv.
Lycka till!
Det här är en serie som pågår 8 juli – 15 juli. Varje kväll kl 20,00 delar jag med mig av tips på hur man kan jobba med sitt innehåll för att få en stor blogg. Om du gillar det får du gärna länka och tipsa andra – eller så läser du bara själv. Puss!
 

Kommentera (30)
Entreprenörskap

Har man semester som egenföretagare?

Av Alexandra Bylund / 10 juli 2018, 08:21

Jag märker att det just nu snackas mycket om semester bland mina entreprenörsvänner. Ska man ta semester eller inte? Och vad menas egentligen med semester? Vissa tänker att de ska stänga av precis allt. Inte läsa mail, inte skicka iväg produkter, inte svara på jobbsamtal och så vidare. Och det är ju grymt. När folk säger så, så tänker jag alltid “Smart! Då tar de hand om sig själva och håller längre”, för det handlar ju om att få det där mentala avbrottet, att liksom slippa öppna mailen varje dag, att inte bry sig ifall det ringer, att stänga av hjärnan och inte tänka på hur man ska lösa än det ena och än det andra. Och så vidare…
Men för mig funkar det inte så. Inte alls. Jag hade tyckt att det hade varit så grymt att vara helt avstängd men det går verkligen inte, och så får det vara nu. I alla fall tills vi är större och jag kan ha en person som kan ta över mina arbetsupggifter. Som det ser ut nu så jobbar ju alla mina kollegor med kunder, så de skulle inte ha tid att ta över nåt mer. Så därför får det bli lite så där halvdant. 
Jag har mina stunder på morgonen när jag sitter och jobbar.
Men… jag måste ändå säga att jag har semesterkänsla och att jag känner att jag till stor del kan stänga av mentalt. Framförallt så känner jag inte samma press, och då främst tidspress, som i vardagen. I vardagen försöker jag göra alla telefonsamtal så korta som möjligt, jag blir halvt knäckt om jag ska göra ett extra spontanärende en vardag (det kan vara en sån enkel sak som att gå till systemet, handla present till någon, vattna någons blommor etc) och jag gör sällan “roliga” grejer eftersom jag har så ont om tid. Jag har oftast optimerat varenda jäkla minut (helt sjukt ju! Skärpning!) under dagen.  Samtidigt så är jag duktig på att ändå sitta ner och äta lunch i lugn och ro, jag lägger mig i tid på kvällarna och sover som en prinsessa på nätterna (bortsett från att jag är uppe ibland pga. Mios diabetes) och jag bokar in luft mellan mina möten. Så jag springer liksom inte omkring med andan i halsen hela tiden, men istället så jobbar jag mer eller mindre sju dagar i veckan och stänger aldrig av. 
Ja ja, hur som helst, det jag vill komma till är att jag ändå har semesterkänsla. Och det är nog mycket tack vare att vi direkt gjorde ett miljöombyte. Det är verkligen grejen tror jag.
Jäkligt klyschigt, men tänk att vakna och ha den här utsikten varje morgon, och att vart jag än går i huset, och på terrassen, så är det det här jag ser. Visst måste det väl göra gott för själen?
Första veckan, då när jag först var hemma och sen i Småland, jobbade jag i snitt ca. fem timmar om dagen så den räknar jag inte riktigt, men nu den här veckan så har jag verkligen njutit. Jag har fixat en hel del med admingrejer såsom fakturering, betalning av fakturor, löner, läst och åtgärdat mail, börjat göra överföringen till Wint (Puh! Det är ett rätt stort projekt men förhoppningsvis så värt det) osv. men jag har gjort det utan tidspress och utan att det har drabbat barnen. Jag tycker ju om att jobba, och så länge jag kan göra det när jag känner för det så funkar det ändå. Är det inte så här det är för alla egenföretagare? I alla fall under första åren. Eller? (Men ja, jag drömmer om att, när vi är lite större, ha en riktig semester där jag stänger av allt i några veckor. Wow!)

Kommentera (60)