Så hittade jag balansen
Håller ni med om att det där med att “hitta balansen” kan låta så oerhört klyschigt och nästan provocerande ibland? Vad ÄR ens balans liksom? Det känns nästan som en hittepå-grej som är omöjlig att uppnå, eller hur? Hur sjutton hittar man balans när man har alldeles för mycket att göra, ett företag att driva vilket innebär att löner ska betalas ut varje månad, ett sjukt barn hemma, ett annat barn som ska på aktiviteter titt som tätt, relationer som man vill underhålla… OCH SÅ VIDARE! Hur tusan gör man det liksom? Ja men nu gav jag några exempel från min värld, men jag är säker på att ni har lika utmanande vardagar i er värld. Vi alla har liksom samlat på oss en massa, och vissa av oss är bättre på att sätta gränser än andra. För det är just det det handlar om; gränssättning! Ingenting annat.
Egentligen är det urenkelt. Det är “bara” att räkna ut hur många timmar man har på ett dygn och sen börja bakifrån – med sömnen. Så då har vi alltså 24 timmar, och räknar vi bort sömnen så är det 16 kvar. (Jo, vi behöver åtta timmars sömn!) 16 timmar att fördela alltså. Det är väldigt konkret. Har vi 16 timmar så har vi 16 timmar. Vill man jobba 12-13 av de så är det så klart fritt fram, men om inte så måste man alltså sätta gränsen tidigare. Det är inte svårare än så, jag lovar.
Jag har bestämt mig för att mitt liv ska bestå av väldigt mycket mer än jobb, så jag jobbar numera åtta timmar om dagen i snitt. Missar jag någon timme på grund av sjukhusbesök etc. så tar jag igen det senare under dagen eller veckan, men aldrig mer än just bara den missade tiden. Och i värsta fall så tar jag inte igen den alls, om det inte är nödvändigt. Det är ju mitt eget företag, så jag har den friheten så klart (Och hade det inte varit mitt företag så hade jag haft måååånga inarbetade komptimmar), så länge det inte drabbar någon av mina kollegor. Jag tycker att det är viktigt att man är “kamratlig” och en bra kollega. Hur som helst – här är några konkreta grejer som jag har gjort för att få mer balans i livet:
- Jag tränar styrketräning två gånger i veckan istället för tre eller fyra som tidigare, och då kör jag desto tyngre, och fler helkroppsövningar, vilket gör att resultaten faktiskt är bättre än någonsin. Men jag kör alltså väldigt fokuserat, väldigt tungt och så lite längre pass. Ett av dem kör jag mitt i veckan, tidig morgon, och ett av dem på helgen.
- Jag bokar bara in möten på förmiddagar! Innan hade jag ofta dötid mellan möten – som jag alltså spred ut över hela dagen – så jag hann sällan sätta mig in i saker ordentligt. Nu kör jag möten mer komprimerat på förmiddagen och annat jobb på eftermiddagen. Detta gör att jag i värsta fall – om det skulle behövas – kan jobba hemifrån med min lilla sjukling halva dagen och att jag får mer effektiv arbetstid på eftermiddagarna.
- Jag går och lägger mig tidigt på kvällarna och ser till att få åtta timmars sömn. Nu blir inte min sömn alltid så sammanhängande, eftersom jag har ett barn som har diabetes, så för mig är det ännu viktigare att få mycket sömn.
- Jag har slutat att göra två saker samtidigt eftersom det bara stressar mig onödigt mycket och eftersom det är lätt att det blir fel. Alltså jag kan fortfarande sitta halvt aktiv i ett möte samtidigt som jag svarar på ett mail OM det är en annan person som är ansvarig för mötet, men jag försöker mer och mer att inte handla samtidigt som jag pratar i telefon, ta ett möte i bilen på väg hem från jobbet och så vidare… Allt för att få ner den där aktiva och arbetande delen av mig.
- Jag har lärt mig att säga nej, i alla fall för idag. Bara för att jag inte hinner idag så innebär inte det att livet är slut sen och att det inte blir gjort. Hinns det inte med idag så får det bli imorgon. Och alla möten behöver inte bokas in närmaste veckan, eller hur? Återigen; har vi 16 vakna timmar så har vi 16 vakna timmar, och det går liksom inte att trolla till sig fler.
Egentligen, när man kokar ner det, så handlar det bara om en sak: Att komma till insikt med att det är JAG som bestämmer om jag vill ha balans eller inte i mitt liv, det är JAG som är den enda personen som kan sätta mina gränser och att det är JAG som bestämmer hur mycket jag vill jobba, sova, umgås med familj och vänner och så vidare. Och passar inte det liv som jag har så är det bara JAG som kan förändra det. Ingen annan. Det kan vara svårt – och det är det verkligen ibland (Herregud, jag kämpar för att få balans VARENDA dag) – men det är fortfarande bara JAG som kan göra någonting åt det, eller hur?
Hur är det för er? Känner ni att ni springer och stressar halvt ihjäl er? Eller har ni balans i livet? Om inte – vad är det som hindrar er att få det? ♡
Kommentera (32)
