Jag glömmer aldrig de som trodde på oss!
de har väldigt mycket bättre avtal än alla andra, och betalar även ett billigare pris – men återigen: Jag glömmer aldrig det fina i att de vågade satsa på oss då när det bara var jag och Anni och vi inte hade någon byråerfarenhet.
och energifulla över av att hon hade kommit fram och sagt “Jag lyssnar på podden, vad BRA ni är”. Och hörni, visst vore det fint om vi, även så här flera år senare och med määängder av lyssnare och följare, hade kunnat bli lika glada och ta åt
oss lika mycket som vi gjorde i början? Känna den energi och tacksamhet som man gör där i början av sin resa, och inte bara kräva mer, mer, mer för att bli nöjd…
glädje – jag säger inte att Josefin & Vanja inte är tacksamma idag när en lyssnare kommer fram till dem på stan, det har jag ingen aning om, men om jag utgår från mig själv så vet jag att jag gång nr. 125 inte hade varit hälften så glad och
tacksam – som den där första gången som man får beröm för nåt. Så synd, eller hur?! Men jag kommer dit ibland om jag tar mig tid att reflektera, så det ska jag göra oftare. Och också tala om för andra människor – även om de är extremt framgångsrika
(hur framgångsrik man än är så mår man bra av positiv feedback) – att jag tycker att de är bra, duktiga, inspirerande och så vidare… Hur är ni? Kan ni njuta av alla komplimanger ni får eller kräver ni också (precis som jag) efterhand mer?