Månad: oktober 2018

Jag behöver helg!

Heeej kompisar, jag tror aldrig att jag har behövt en helg så mycket som nu. Jag däckade tidigt igår kväll men känner mig ändå som att jag inte har sovit på tre dygn. Så här länge har jag aldrig varit sjuk (en hel vecka) utan att få en tydlig indikation på vad det är. Jag är bara dålig (i kroppen) och har haft sprängande huvudvärk. Huvudvärken är som bortblåst idag dock. Halleluja! Betyder det att jag kommer att må lite bättre imorgon? Jag hoppas det. Idag har jag jobbat som vanligt eftersom jag var tvungen att göra vissa saker, och samma sak är det imorgon. Jag behöver verkligen jobba, och jag ska faktiskt börja dagen med ett möte hos en kund. Men det är ju fredag så jag SKA bara klara av det. Det kommer gå bra. Och i bästa fall så är jag ju bättre imorgon. Vi håller tummarna för det, ok? ✊?
Idag, på eftermiddagen, har jag suttit och gjort om våra avtal… Zzznark vad sånt tar tid… Eller jag har inte gjort om dem… jag har påbörjat omgörandet. Ja jag vet att det finns mallar att köpa online men jag tycker inte att de riktigt uppfyller allt som vi behöver, och sen så kan man inte se den färdiga, kompletta mallen innan man köper den så jag vågar liksom inte chansa. Så det sitter jag och pillar med just nu, samtidigt som jag bokar in möten, läser av mailen (men ligger lite efter där) och fixar ekonomisaker (VARENDA dag får jag notiser från Wint om att något ska göras. Vi har så sjukt många transaktioner…)
Och… störst av allt idag är ändå att jag har skrivit färdigt version… 4?…av min föreläsning. Imorgon ska jag ha möte med min retorikkonsult igen så jag har gjort färdigt mina stories, samt hittat den röda tråden, huvudbudskap och så vidare. Tror jag… Jag tycker att det känns ganska bra nu, men är såååå glad över att jag får hjälp av en expert. Herregud, det här var mycket svårare än jag trodde. Att sätta storyn. Men det blir bra. Jag tror att jag är på rätt väg i alla fall. Jag hoppas så innerligt att ni är en hel drös bloggläsare som kommer och lyssnar första gången som jag ska köra. Som kan busvissla och skrika över hur bra jag är när jag tappar bort mig eller börjar tveka. Gör ni det? ?Och förresten… vart tusan ska jag köra första gången? Hade tankar på Victoriateatern här i Malmö, eller en biosalong men jag vet inte… De är båda svindyra, men jag vill gärna ha en mysig lokal. Har ni tips? Jaaaa, jag kommer absolut att köra i Göteborg och Stockholm också… så länge ni köper biljetter så. ☺️
 

Kommentera (0)

Sömn är bästa botemedlet för ALLT

God morgon kära ni! Vi kom hem vid nio igår och jag stupade direkt i säng. Nix, jag är fortfarande inte frisk och vet att sömn är det bästa botemedlet så jag kör all in på det. Barnen var inte hemma, de var hos Jonas, så jag fick dessutom sova hela natten. Inga höga eller låga blodsocker alltså. Vi hade en bra dag i Göteborg och jag förstååår inte hur tiden i bilen kunde gå så snabbt. På vägen upp pratade vi mest och på vägen hem lyssnade jag på Framgångspodden med Isabella Löwengrip. Mandy satt och pluggade körkortsteori. 
Och i Göteborg så lyssnade vi på föreläsningar och filmade och fotade hela eventet. Tanken är alltså att det ska få leva lite längre än bara igår kväll. Vi var på en biograf… bra ställe måste jag säga. Det är kanske på en biograf jag ska vara första gången jag kör min föreläsning. Ska kolla upp det!
Men ja ja… på tal om sömn, det är ett kärt ämne… både i det att många har sömnproblem (det har inte jag och det är jag evigt tacksam för) och i det att vi alltid pratar om hur många timmar per dygn som vi behöver sova. 
Jag är säker på att ALLA människor behöver minst sex, gärna sju eller till och med åtta, timmars sömn, och det baserar jag på forskning. Haha… det finns mycket här i livet där jag fullständigt skiter i forskning, men just när det kommer till sömnen så gör jag alltså inte det. Kroppen BEHÖVER minst sex (eller ännu hellre åtta) timmars sömn för att återhämta sig. Och allt vi vill uppnå, uppnår vi lättare om vi sover. Om vi till exempel vill bygga muskler, gå ner i vikt, bli mer produktiva, få bättre idéer, ha ett bättre humör, vara friskare… ja men allt vi vill ha får vi lättare om vi sover mer. Och det krävs sina timmar för att kroppen ska hinna göra allt den ska göra – för att på lång sikt kunna hålla sig frisk. Så det här med att “Jag behöver bara 4-5 timmars sömn” – det tror jag inte på. Du kanske tror det, och det kanske känns så (just nu), men din kropp behöver mer. Oj, lät jag hård nu? Det var inte meningen i såna fall ?Vill mest mässa för det här med att sömn är så viktigt för oss, och vi är värda våra 6-8 timmar. De borde aldrig prioriteras bort! Puss! ♡

Kommentera (16)

Är Facebook bra för företag? Ja! Men ni måste annonsera också

Igår pratade vi med en av våra kunder om ett eventuellt utökande av vårt arbete, och så kom vi in på Facebook… Är det fortfarande en plats att vara på för företag egentligen? Ja om vi tittar på statistiken så växer Facebook fortfarande, och jag skulle säga att det är en hygienfaktor att ha närvaro där. Man bör finnas på Facebook och se till att uppdatera med bra innehåll varje vecka eftersom det fortfarande är den största kanalen. Och det är fortfarande på Facebook som man lättast kan bygga community… men… det har blivit mycket, mycket svårare. Har man en yngre målgrupp, upp till 25 år, så skulle jag satsa mer på andra kanaler, kanske särskilt på Instagram, men ändå finnas på Facebook och uppdatera varje vecka så att det ser bra ut när man väl går in där.
Men framförallt… alla borde jobba mycket mer med att skapa riktigt specifika målgrupper på Facebook och sen annonsera olika budskap till olika målgrupper. Facebook vet så otroligt mycket om sina användare så det är ju guld värt att kunna rikta olika budskap till olika personer.
Vi har jobbat mycket med det här för våra kunders räkning och då brukar vi börja med att sätta oss ner och skapa olika målgrupper i en excelfil. Vilka vill vi nå och vad vill vi säga till dem? Man kanske vill säga ungefär samma sak till flera, men så borde man kanske göra det på olika sätt beroende på vem man pratar med.
Som vi till exempel, på Mama Said, nu har vi inte hunnit göra det här för oss själva, men OM vi skulle göra det (Det ska vi, det är bara en tidsfråga när) så skulle vi ha samma budskap till en social media manager som till en VD för ett mellanstort företag – men vi skulle uttrycka det på helt olika sätt. Förstår ni hur jag tänker?
Mitt tips är alltså att man sätter sig ner några stycken och brainstormar… Vilka vill vi nå? Vilka intressen har dem? Hur skiljer vi ut dem från varandra? Vad har vi för budskap? Hur ska vi vinkla budskapen beroende på målgrupp? Och skapa en jäklans massa annonser som rullar hela tiden. Sen är det så klart bra att gå in och skruva på dem lite ibland, beroende på hur de går, men låt de gärna ligga där över tid. Man behöver inte lägga så stor budget på varje annons. Låt oss säga att du har en budget på 1000 kronor i veckan. Då kan du göra 10 annonser och spendera 100 kr per annons. En bra start för att få spridning! Och så skulle jag även marknadsföra minst ett inlägg i veckan – och då gärna det inlägg som har gått bäst efter ett dygn. Lycka till om ni testar! ?
 
 

Kommentera (16)

Ensamt att vara ensam ibland

God morgon! Jag var så himla glad igår kväll över att det kändes bättre både i kroppen och i huvudet. Tänkte liksom att det var på väg åt rätt håll… men så vaknade jag inatt och kände mig precis lika dålig som innan. SUCK… Det var bara tabletterna (kombinationen Alvedon + Ipren) som hade gjort mig lite bättre. Det är så drygt att vara sjuk på det här sättet, för jag har bara huvudvärk och känner mig hängig i kroppen. Det hade varit mycket lättare att acceptera om det var ett vanligt förkylningsvirus för då vet man liksom hur processen ser ut. Nu känns det bara som att det aldrig tar slut. Men det gör det ju. Jag satsar på att det blir bättre under dagen idag och att jag sen mår lite halvbra imorgon, ok?! ?
Hur som helst – igår kväll så spelade jag och Linda in veckans poddavsnitt, och vi pratade om det här med att vara ensamma grundare. I hennes fall, som jobbar mycket med Influencers of Sweden där de har en megastor styrelse, så ser hon så klart fördelar med att vara ensam.
Så var det för mig med när jag kom från att ha drivit företag tillsammans med en medgrundare. För det ÄR ju verkligen så att det har sina för- och nackdelar… och jag vet inte om jag ens borde ha drivit Mama Said med någon annan, men det jag kan konstatera är att det känns väldigt ensamt ibland. När Mio har hamnat på sjukhus till exempel, när jag är sjuk (som nu), när allt känns svajigt, när vi sitter i en knivig ekonomisk sits… ja men ni fattar. Det finns lägen när det hade varit skönt att ha någon bredvid sig som inte är där för att hen får betalt. Någon som drivs av samma sak som jag och som hade velat och kunnat stötta när det hade behövts. Och det är inte bara i motgångar och krångligheter som det är kul att vara två förstås… detsamma gäller ju så klart när det går bra.
Ja men det här pratar vi om i veckans avsnitt, och vi (eller jag då) landar väl i att jag ska ta tag i det här med att skaffa en coach, eller att jag hittar en person där vi kan coacha varandra varannan gång kanske, jag vet inte. Linda pratar om att hon precis har skapat en grupp, ett pyttenätverk, där de ska hjälpa varandra med den här typen av saker. Ja men ni får lyssna helt enkelt, när avsnittet kommer ut på torsdag, men ni får gärna redan nu komma med era smarta synpunkter på det här med att vara ensam. Här finns podden att lyssna på förresten, men det nya avsnittet är ju inte ute än så vi får diskutera här i bloggen så länge.
Hur funkar ni..? Jobbar ni helst själva eller i team? Har ni företag? Själva? Med en partner? Tell me!
Nu ska jag och Mandy till Göteborg, för att vara med på ett event för en av våra kunder. Vi ska fota, filma och intervjua. Och sitta i bilen i sex timmar. Tur vi har mycket att prata om. ?

 

Kommentera (48)

Work it! … eller inte!

Hörni, jag vet inte om det bara är jag och i min lilla bubbla… eller stämmer det att folk har börjat bli mer måna om sin fritid och inte längre tillåter sig själva att jobba dygnet runt? Eller är det bara för att jag själv är i den fasen då jag strängt har sagt till mig själv att det inte är okej att jobba hela tiden? Förmodligen är det så. Det är så lätt att tro att det som egentligen bara sker i min lilla värld, sker överallt.
Jag ska väl visserligen erkänna att jag har svårt för att samarbeta med folk som inte har hög arbetsmoral eller som inte kan jobba hårt (både jag och mina kollegor har mycket energi och kan kavla upp ärmarna och bara köra om det behövs) när det krävs, men jag måste ändå säga att jag tycker att det är sorgligt att tänka på hur vi springer på och kämpar som små illrar för att få ihop vardagen. För vad? Varför springer vi på i 190 km/h? Varför sitter vi och jobbar fram till sena nätter? Varför sätter vi gränsen där? För att vi har så mycket att göra? Det argumentet duger inte. I alla fall inte i längden. För till slut så tar ju dygnet slut. Vad gör vi om vi har ännu mer att göra då? Vi kan ju inte få fler timmar än 24 på ett dygn, eller hur? Och det är bara vi själva som kan sätta gränsen. Så varför sätter vi den där? 
Det är ju ett sätt att låta annat (jobb och karriär) komma före oss själva. Och jo, jag vet att man kan älska sitt jobb (Jag gör det själv så jag vet verkligen vad jag pratar om) men att över tid (Ja nu pratar jag alltså om när det är ett långvarigt mönster, inte det här med att man ibland tvingas jobba över pga. hög arbetsbelastning. Sånt händer i perioder, det är bara att acceptera!) jobba från tidig morgon till sen kväll, och optimera varenda minut (Åh herregud, jag pratar ju om mig själv?) – det är inget bra liv. Det är inte snällt mot oss själva, och inte heller mot vår omgivning. 
Den här lilla godingen till exempel. Han är värd sååå mycket mer än något jobb, eller någon kund, i världen. Och det är så underbart att umgås med barnen utan att hela tiden känna att “jag borde sätta mig och jobba sen…”
I somras så insåg jag att jag måste lära mig att gå och lägga mig på kvällarna med olösta problem och en inte 100-procentigt avcheckad to do-lista. Det är helt enkelt så livet är för många, och jag behöver inte vara en sån “duktig flicka” hela tiden. Det är inte värt det – för arbetsuppgifterna tar aldrig slut. Och så är det nog för de flesta… det har nog mer med en själv och ens egen (obefintliga) gränssättning att göra – än med att man har så otroligt viktiga to do's (för i såna fall borde läkare, ambulanspersonal, sjuksköterskor, undersköterskor etc. aldrig gå hem – om vi nu skulle tänka i viktighetsgrad) Jag insåg hur som helst att det kommer aldrig komma en lugnare period så det var mycket smartare att ta över makten och börja sätta gränser för mig själv. Och jag älskar att jag har gjort det.
Visst, saker kanske inte går i exakt samma takt som tidigare, men jag har också prioriterat bort sånt som inte är absolut nödvändigt, samt rutat in livet mer. Det låter ju trist när jag säger det, men att ha gjort ett schema gör faktiskt otroligt mycket för effektiviteten och friheten. Så jag tycker fortfarande att jag får mycket gjort, men att jag ändå har otrooooligt mycket mer fritid och lugn i kroppen. Visst, jag kan sitta och skriva på min föreläsning en hel helg – det är ju också jobb – men det är ändå en heeelt annan sak än att ha inställningen att “all min tid är arbetstid”. Jag älskar att jag har kommit till insikt med det här och önskar av hela mitt hjärta att fler gör det. Att fler inser att det inte är värt att jobba “ihjäl” sig. Det är så mycket bättre, och mer värt, att ta hand om sig själv och sina relationer – i alla fall de som är viktiga för en!♡
Throwback till i somras när morfar och Carina var nere och hälsade på och vi hängde en dag i Smyge tillsammans med kusinerna. 
 

Kommentera (16)

Skriva av mig både morgon och kväll?

God morgon! Ni vet väl att jag kör en kort meditation + skriver varje morgon? Det har jag gjort sen 1 augusti i år och jag älskar det. Själva skrivandet kan bestå av precis vad som helst. Allt från hur jag tänker att mitt flöde borde se ut på Instagram till att jag vill lyssna mer på min magkänsla. Högt och lågt alltså, och jag ställer inga krav på att det varken måste vara snyggt skrivet, långt eller djupt. Det får vara hur som helst, och det fina är att det tvingar mig att reflektera. Älskar det. Nu har jag bestämt mig för att testa att även köra en skrivprocess på kvällen.
Absolut ingen lång och omständig sådan utan det räcker med några få ord. Fem minuters skrivande alltså. Jag tänker mig de här rubrikerna: (Det ser kanske mycket ut men när jag testade så tog det inte ens tre minuter att skriva. Det räcker liksom med enstaka ord tänker jag – för att tömma hjärnan)
  • To do's: saker som jag kommer på att jag ska göra imorgon eller nån annan dag och som jag helst inte vill gå och lägga mig med.
  • Tacksam för: något som jag är tacksam för. (Det här har jag alltid tänkt är en svår, och onödig grej, men jag vet ju att det ska vara bra så nu testar jag).
  • Bra med mig: nåt bra som jag har gjort idag eller nåt som jag bara känner mig stolt över (det är så lätt att tänka alltför många “Men ååååh, varför gjorde jag nu så?”-tankar. Tänker att jag ska ändra fördelningen så att det blir mer positivt).
  • Magkänsla: dagens magkänsla (om det har dykt upp någon)
  • Acceptera känslor: Vilken känsla känner jag? Och så vill jag liksom erkänna den och acceptera den (Ja för det är sååå vanligt att vi strävar emot våra känslor)
  • Lämna bakom mig: vad från dagen vill jag lämna bakom mig? (Det är så dumt att fastna i saker och älta dem)
  • Kärlek: Vem vill jag ge kärlek? (Helst vill jag vara en sån där övermänniska som kan känna kärlek till någon som jag tycker är “dum”, men det är nog svårt. Jag kanske kan försöka ändå…)
Jag ska börja med det här, så får vi se om jag får in rutiner kring det. Jag tror att jag kommer att få det om jag  hänger upp det kring nånting. Det är lätt att komma ihåg mina morgonrutiner eftersom jag kör de så fort jag kommer ut ur duschen… det här känns lite svårare men jag ska verkligen ge det ett ärligt försök. 
Hälsningar från sjukstugan. Jag kommer bara sticka in till kontoret för ett möte idag, resten av dagen ska jag vara hemma.
 
 

Kommentera (0)

Det blev inte som jag hade tänkt idag

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig idag. Jag sa väl att jag var halvkrasslig häromdagen va? Ja men jag tror att jag nämnde det, och det blir liksom inte bättre. Jag har ont i huvudet och känner mig hängig, men det verkar inte som att någonting riktigt vill bryta ut. Men så kom jag på att det är ju skit samma. Mår jag dåligt så mår jag dåligt – även om jag inte kan definiera vad och varför –  så jag gick hem från kontoret efter lunch idag. Bäddade ner mig här i soffan och kollade på YouTube. Så enkla och lättsmälta videos som möjligt. Typ hur Bianca fixar sitt hår och vardagsmakeup och så på urgulliga Arnold. Ja men jag älskar barn och bebisar och kan titta hur mycket som helst på sånt. Har jag sagt att jag följer väldigt många småbarnsmammor på Instagram? ?
Mio var också hemma idag eftersom han hade huvudvärk ?Och Alvin kom, som vanligt hem tidigt, så då bytte jag ut YouTube mot att vi tittade vi på en serie tillsammans. Vi hade bestämt att det var spelfri och datorfri dag idag så det passade ju bra ändå att jag var hemma tidigt. För honom. 
Just nu tittar vi på en serie som heter Atypical. Vi började se den igår efter att ha sett klart hela Riverdale. 
Vi har inte riktigt kommit in i den så än så länge känns den… sådär… och jag letar febrilt efter en ny serie som vi kan fastna i. Har ni tips? Vi har sett Gossip girl, Pretty little liars, New Girl, Crazy ex girl friend, Glee och Riverdale. Haha… wow, vad många serier vi har plöjt ändå. 
Nu är Alvin iväg på fotboll och jag borde egentligen plocka undan här hemma eller jobba en stund, men jag har så sjuuukt ont i huvudet så jag tror jag hänger i soffan en stund till istället. Märklig måndag… 

Kommentera (49)

Veckans planer – vecka 41

God morgon! Den här helgen har varit magisk i det att det inte har funnits någon som helst stress i att jag ska iväg på saker (bortsett från min PT-timme igår morse), utan bara har kunnat hänga med barnen i lugn och ro. Jag känner mig som sagt inte helt kry så det har passat bra. Igår när vi kom hem från kusinerna i Helsingborg så slank vi först in i varsitt rum allihop och styrde med vårt eget. Mio och Alvin med spel och YouTube, och jag med min föreläsning. Det tar sån himla tiiid att skriva ihop den, och träna in det jag ska säga. Ja alltså jag tränar inte  på själva framträdandet än utan försöker mest testa för att höra hur det låter. Bruno tycker nog att det är ganska knäppt när jag står och pratar högt, och viftar med armarna, för mig själv.
Och sen tog vi en paus och körde läxor. Alvin har inte haft prov och läxor på länge men nu kom det minsann med besked. Det är massor av prov, läxförhör och glostest närmaste veckorna. Vi började med att köra Medeltiden, och det är rätt bra för mig med eftersom jag har glömt typ ALLT. Japp, lördagsgodiset från i lördags åkte fram. Shit happens ibland.
Sen gjorde han matteläxa. Lite enklare för mig, för där behöver jag inte förhöra honom. Han är helt underbar när han sitter och gör sina läxor för han sitter och sjunger precis heeela tiden. 
Och på tal om det så bokade jag äntligen in gitarrlektioner till honom igår. Jag har bokat 15 lektioner. Äntligen! Det var svårt att hitta, och han är så otroligt musikalisk och vill så gärna så det har liksom känts angeläget. Men nu så!
Ja ja… det tog tid att komma till “Veckans planer” märker jag, men here we go:
Måndag
Vi börjar som vanligt veckan med veckomöte där vi planerar in allt innehåll som ska skapas och delas i veckan för våra kunder. Och så räknar vi timmar. Det vill säga hur många timmar varje person jobbar med varje kund. Vi tycker att det är oerhört viktigt att vi alltid levererar det som kunderna har köpt (så klart). Det är egentligen en självklarhet, men jag tycker verkligen att det är viktigt att vi varje vecka kollar det här noga.
Resten av dagen ska jag boka in några säljmöten. Jag fick svar på flera mail sent i fredags, när jag redan hade gått hem, och mitt nya jag jobbar ju inte på helgen utan jag låter sånt vänta till måndagen. Sen ska jag skicka iväg fler säljmail samt boka in ännu en resa till Stockholm. Många av mina säljmöten sker där uppe. Ska också ringa pappa och se om han och Carina är hemma någon av de gångerna som jag ska upp, så att vi kan ses. 
Någon gång under eftermiddagen ska Mios läkare, neurokirurgen ringa, och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. För Mio har ju varit mycket, mycket bättre sen vi ställde om shunten – men samtidigt så är det inte helt bra. Han har sina dåliga dagar… Och jag är så trött på att försöka övertyga honom om att det här är shuntrelaterat, men det är väl det som borde vara mitt mål. Vi märker ju det så tydligt. 
Tisdag
Jag börjar dagen med att, tidigt på morgonen, spela in en podcast tillsammans med en retorikexpert härifrån Skåne. Det är ett kärt ämne för mig så det ska bli kul att intervjua henne. 
Sen har jag och Anni Skypemöte med en av våra absolut äldsta (som i att vi har haft de länge) kunder för att prata om framtiden, och om vad vi mer skulle kunna göra för dem.
Resten av dagen kommer jag ägna åt sälj, fakturor och beta av min to do, och sen på eftermiddagen så ska Mioi till tandhygienisten.
Onsdag
Jag och Mandy åker till Göteborg över hela dagen och ska vara med på ett event för en av våra kunder. Vi ska filma och fota från eventet, så att det får leva lite längre än bara just den eftermiddagen.
Torsdag
En hel dag till det som numera är mitt huvudsyfte; sälj och affärsutveckling. Jag ska slutföra det som jag påbörjade förra veckan, nämligen att sammanställa allt som vi jobbade fram i Båstad. Jag har gjort allt i excel så att vi nu har det väldigt tydligt definierat exakt vad vi säljer, hur många timmar jobbet tar samt hur processerna går till. Det är en sån befrielse att vi börjar få rätt på det här.
Fredag
Förutom att jag har två timmars Skypemöte med Peter, från Snacka Snyggt, så är det en helt obokad dag då jag återigen kan fokusera på admin och sälj. Jag märker att jag, efter sommaren, har blivit mycket duktigare på att boka färre möten och lunchdejter och ser till att ha fler “öppna” dagar. Det ger otroligt mycket! 

Men slutpratat om mig och min vecka nu. Ni då? Vad hittar ni på i veckan?

Kommentera (32)

Positivt tänkande – Flum eller logik?

Jag tror jag har sagt det här tidigare, men jag säger det ändå igen… Jag är en person som gärna väljer det positiva framför det negativa – utan att det för den sakens skull får bli ytligt dock. Glättighet – där man inte erkänner att det finns ett problem, eller där man inte vågar gå in på djupet – är jag allergisk mot, men jag älskar däremot att ha en så positiv syn på saker som möjligt. Det är, för mig, ingen motsättning till att man tycker att saker är pest och skit ibland. Jag försöker bara att alltid se det lilla positiva som finns i en jobbig situation. Först acceptera att det suger, och sen försöka se det ur en positiv synvinkel alltså. För att överleva. Alternativet känns som att det är att gnälla, bli arg, skälla, skrika eller göra nåt annat ganska destruktivt. Jag försöker hellre lösa saker och då behöver jag ta till min “Nu måste jag hitta en positiv vinkel”-sida. Förstår ni hur jag menar?

Långt ifrån falska leenden och ytlig glättighet alltså. Snarare en överlevnadsstrategi tror jag, och en strategi för att få saker att hända… förändras. Meeeen, hur som helst då… det jag vill komma till är att det faktiskt finns forskning som stöder det här med att positivt tänkade är en hyvens pryl. Hurra va?! Jag håller på att samla ihop fakta till min föreläsning och tänker att jag ska dela med mig även till er. Först och främst så kan positivt tänkande leda till finfina effekter – och det här känns kanske aningen uttjatat, men jag börjar här ändå. Positivt tänkande kan leda till:
  • Längre liv

  • Mindre stress

  • Mindre risk att drabbas av depression

  • Ökat motståndskraft mot förkylningar

  • Bättre stresshanteringsförmåga

  • Mindre risk att drabbas av hjärtsjukdomar

  • Ökat fysiskt välbefinnande

  • Bättre mental hälsa

Och det är så klart fint, eller hur? Men sen finns det också annan forskning:
  • När man har gjort magnetröntgen på hjärnor så visar det att om din hjärna, för ett kort ögonblick, blir utsatt för ordet “NEJ” så utsöndras stresshormoner.
  • Man har sett att ju fler negativa tankar en människa som mår dåligt tänker, desto mer påverkat blir minnet, känslorna, sömnen och aptiten. OCH dessutom så försämras förmågan att vara lycklig.
  • Ännu värre blir det om man sätter ord på sina negativa tankar, eller på annat sätt för över de till den fysiska världen, till exempel genom att rynka pannan. Och det är inte bara min egen hjärna som utsöndrar stresshormoner om jag säger något negativt eller rynkar pannan, utan det händer även för den jag kommunicerar med.
  • Ännu mer skadligt är negativa ord som sägs i ilska. (Ja men det kan man ju ändå förstå, eller hur?)
  • Ord som ”kris”, ”fattigdom”, ”sjukdom” och ”död” påverkar oss negativt, och även om vi, rent teoretiskt vet att det inte är verkliga hot så reagerar delar av hjärna som att det skulle vara det. (Så att jag ens skriver det nu innebär alltså att det är negativt för oss. Det är alltså därför jag så starkt känner att jag inte vill grotta ner mig i tragiska nyheter).
Så… fuck det negativa. Jag tycker att Mandy illustrerar det rätt bra på den här bilden även om hennes finger inte över huvudtaget är relaterat till min text. ?

Hur är det för er? Tycker ni att det är svårt att se ljust på saker när det känns som att det mesta suger? 

Kommentera (17)

Kommer ni på min föreläsning?

God morgon från Helsingborg! Vi passade kusinerna igår och har alltså sovit här inatt. Mysigt! Idag måste vi dock köra hem tidigt eftersom jag har ett PT-pass nu på morgonen. Jag jobbar inte som PT på fredagar längre eftersom jag i somras var tvungen att hoppa in hos en kund en längre tid när en kollega blev sjuk. Så nu har jag vissa PT-kunder som har några tider kvar, som jag försöker boka in lite då och då. Inte helt optimalt, men så får det bli. Jag vill gärna ta upp min PT-verksamhet igen så småningom men valde att den här hösten lägga den tiden på min föreläsning istället. På att förbereda den och på att snart bestämma datum och boka in första tillfället. Kommer ni? Och på tal om det – Vad är man beredd att betala för en föreläsning? Är 150:- rimligt? Ni får jättegärna komma med feedback så att jag vet. Thänks ?
Och på tal om föreläsningen. Hjälp vad svårt det är att skriva ihop den. Alltså att veta vad som är relevant att ha med och inte. Jag är nog ingen särskilt bra historieberättare i mig själv (alltså jag vet inte vad jag ska ta med och vad jag inte ska ta med) så jag är glad att jag har tagit hjälp av Snacka Snyggt retorikbyrå. Vi körde vårt första möte för ett tag sen och efter det insåg jag att det här är svårt. Men det kommer bli svinbra när jag har tagit mig igenom det, jag vet det. Hela dagen idag, efter mitt PT-pass, tänker jag att jag ska sitta och skriva. Jag behöver ha klart ett första utkast (som egentligen är ett tredje utkast) ikväll, så önska mig lycka till.  
Jag kommer berätta några olika stories ur mitt liv, och sen ge några “nycklar” till hur jag tog mig ur eller tog mig vidare… typ. Svårt att förklara bara så här, men det jag vill säga är att varje story ska ha med det här:
  1. Måla upp rollerna

  2. Beskriv problemet/ konflikten

  3. Vilket botemedel/ acceptans

  4. Utveckling

  5. Huvudpoäng

Och när jag tittar på mina stories så ser jag att det saknas… ganska mycket. Japp, det blir till att kavla upp ärmarna idag och bara grotta ner mig. Det kommer bli bra, eller hur!?!? ? Men hörni, kommer ni på min första föreläsning? Peter, som min retorikkonsult heter, säger att första tillfället aldrig blir helt hundra… fan då… Kan ni kanske tänka er att komma två gånger? ? Alltså jag har ju föreläst många gånger… men jag märker att det här är något helt annat. När det inte handlar om sociala medier eller entreprenörskap…
 

Kommentera (48)