Månad: november 2018

God morgon kära ni! Vet ni, jag är så himla glad över att vi är ett sånt snällt gäng som hänger här… Jag får nästan aldrig nån syrlig eller dum kommentar – och visst, till viss del beror det så klart på att jag inte har flera hundratusen läsare. Och så tror jag också att det beror på att jag själv inte är särskilt provocerande och alltid har som utgångspunkt att jag vill vara snäll. Inte för att det är något jag har bestämt mig för att försöka vara utan för att det är så jag fungerar. Jag har jättesvårt för att vara dum mot någon och kan till och med vara lite för snäll ibland. Jag lider så när jag tänker på den andra personen om jag inte skulle vara snäll. Huuur som helst… jag lider också av när jag ser att andra drabbas, av andra personer – när jag inte ens är inblandad. 

Jag tänker på det som pågår just nu där än den ena, än den andra åker dit för att säga fel ord, för att klä ut sig fel på Halloween, för att uttrycka sig fel rent historiskt eller för att göra fel när de vill göra nåt gott för någon som har det svårare än de själva. Jag tycker att det är helt okej att säga till när man tycker att någon gör fel, men varför gör man inte det i ett privat meddelande då? Varför måste det bli så arg och hätsk stämning? Jag fattar verkligen inte varför det ska skrikas? Varför vill man få den människan, som gjorde något som hen trodde var något bra, att känna sig dum? Vad är poängen med det? För mig är det exakt samma sak som på dagis när ett barn gör något dumt… och så svarar ett annat barn med att göra nåt annat dumt… eftersom det ändå var det första barnet som började. Det spelar ingen roll i att man har rätt i sak! För det har de här människorna som “skriker” säkert i de flesta fall – och jag tycker att vi ska lyssna på dem – men jag gillar inte att de medvetet “skadar” andra. Det som gör mig så frustrerad och ledsen är att vi blir räddare och räddare för att göra fel och kanske inte gör nånting alls istället då. Det är ju så dumt om det blir resultatet, eller hur? Att folk liksom backar för att man är rädd för att göra fel? 

Ja ja, det som jag förundras över är helt enkelt varför det inte går att säga till folk på ett snällt sätt eller i ett privat meddelande? Förstår man inte att kritik som sägs med kärlek landar mycket bättre, GÖR mycket bättre OCH säger så mycket mer bra saker om den som levererar det? 

Jag har helt enkelt så himla svårt att förstå hur man kan vilja “skada” andra? Gör det inte typ ont i hjärtat? 

Borta bra men hemma bäst, eller hur? Så jäkla klyschigt men ändå så sant! Det känns som att vi har varit borta en hel vecka, och det är så kul att vi alla tre funkar exakt likadant; när vi kommer hem efter en resa så vill vi bara vara hemma, hemma, hemma och vi kan liksom skämta om att “Nu måste du gå ut och leka med en kompis en stund Alvin”, eller “Ska vi åka till Emporia hela familjen?” Som om det vore en total omöjlighet eftersom vi bara vill hem och sätta på oss mjuka kläder och bara vara. Ikväll kör vi fredagsmys as usual. Mio har fått nån slags hang up på kebabtallrik från pizzerian som ligger här i närheten så jag kör snällt dit och hämtar mat sen. När vi kom innanför dörren så slängde jag bara in väskorna i sovrummet (Nu är det kaos här inne) och så stack jag iväg och handlade mat och snacks, så det är fixat. Barnen, som som sagt är rätt stora nu, var snälla och hjälpte till att plocka ur och i disk i dismaskinen. Så skönt! Resten får vänta tills imorgon. Den här helgen ska jag jobba, och vara hemma och ta det lugnt. Hur är det för er? Vad hittar ni på? Ska ni också se Idol ikväll?

 

Hörni, det pratas mycket om det här med att räckvidden minskar, eller hur? Speciellt för oss som rattar en massa företagssidor på Facebook. Det är inte lätt idag att få stort engagemang och stor räckvidd på sina inlägg. Och det finns inget enkelt facit på hur man ska göra, men jag skulle i alla fall vilja ge ett par tips:

Det ena är – fundera på när du senast själv skrev en kommentar på ett inlägg som var postat av ett företag. Vilken typ av inlägg var det? Eller du kanske aldrig kommenterar? Just det… det är faktiskt många som tänker så, som aldrig kommenterar ett företags inlägg. Förmodligen för att det helt enkelt inte engagerar. Det gör ju sällan det när det är företag. Tack och lov så finns det ändå en hel del folk som gillar att engagera sig, och som faktiskt kommenterar, så försök titta runt på andra företagssidor (om du nu inte kommer på någon gång när du själv skulle kommentera) och kom till någon slags slutsats av vilken typ av inlägg det är som kommenteras. Fokusera på det här under ett par veckor så lovar jag att du kommer att komma till insikt med mycket – och framförallt att det är slöseri på både tid och pengar att posta snygga (och dyra) kampanjvideos i ert organiska flöde. 

Nu pratar jag ju om själva flödet här… och man spår faktiskt att det – flödet – på t ex Facebook, kommer att försvinna i framtiden men det spelar liksom ingen roll, för vi som företag måste ändå engagera och bygga varumärke. Det spelar ingen roll ifall arenan flyttas och förändras. Bygger vi relationer på riktigt så består de även om vi byter plats, eller hur?